Jag har funderat på en del saker på sistone. Därför har jag inte kunnat skriva så mycket. Man måste ju ibland fundera över man man egentligen tycker om saker och ting innan man uttalar något som man kanske senare ångrar.

Jag har varit på en del energikrävande möten. Det första var ett möte mellan EPV vindkraft och en grupp markägare. Vi försökte få dem att gå med på att behandla alla markägare, som berörs av den planerade vindkraftsparken, på ett rättvist sätt. De kom till Norrnäs och höll mötet på svenska, som vi hade krävt. Men om de tog våra krav på allvar vet jag inte. Man känner sig nog liten i samtal med stora industripampar. Lite som Davids kamp mot Goliat. Men David vann ju, så litet hopp har vi.

Det andra mötet var mellan styrelserna för Norrnäs samfällighet och vattendelägarlag. Vi tog på senaste års stämmor beslut om att de båda föreningarna skall slås ihop till en, och nu var det dags att diskutera ett förslag till gemensamma stadgar. Det mötet gick väl sådär, kan jag säga. Vi fick alla göra kompromisser, men jag är säker på att diskussionen inte är färdig än. Hur vi ska få någon att ställa upp som styrelsemedlemmar i det nya delägarlaget vet jag inte. Själv är jag så trött på skiten så jag skulle gärna stiga åt sidan och glömma alltihop. Det är egentligen inga farliga saker, men debattklimatet har under många år varit onödigt aggressivt. Vem vill ta sådan skit om man inte behöver?

Det tredje mötet under samma vecka var styrelsemöte för  Österbottens svenska producenters lokalavdelning i västra Närpes. Även där har det varit lite turbulent den senaste tiden, men jag tror det kommer att bli bra där efter årets vårmöte. Hoppas jag i alla fall. 

I söndags hade så Vasa läns vallhundsförening sitt årsmöte. Årsmötet gick faktiskt riktigt bra, men föreningen har fått en del kritik från en del hundägare. Saken diskuterades och vi gick vidare.

Men hjärnan har släpat efter hela veckan. Det blev lite för mycket olika intryck och problemlösningar på en gång. Ett tag ville jag lägga av med allt mitt engagemang, men efter en tids vila nu tror jag nog jag orkar kämpa vidare igen.

Men om någon känner sig manad att ta min plats i någon av dessa föreningar, så skulle jag bli väldigt glad. Det går inte att vara inblandad överallt heller, då hinner man inte göra något ordentligt. Det är ju inte bara det att man måste springa på en massa möten, tyvärr tar man ju funderingarna hem med sig och funderar över alla möjliga problemlösningar hemma också, då man kanske hellre borde fokusera på jobbet och familjen.

Som sagt, lite sliten, men ännu vid medvetande.