Ja, för att jag inte har tänkt på att granska rovdjurstängslet efter den spännande natten då flera djur blev skadade.

Igår tog jag en promenad med hundarna runt stängslet och upptäckte då att det mellersta blåa bandet var avslitet och utdraget en lång sträcka in i hagen. Jag skarvade ihop ändarna och forsatte min promenad in på ett område som jag hade haft avstängt från korna i väntan på att gräset skulle växa upp igen. Där var översta vajern och det översta blå bandet nerdragna ända ner i ån.

Jag infogar bilden av stängslet igen, ifall ni glömt hur det ser ut.

Något har alltså tagit sig in på ett ställe på mitten av stängslet och sedan hoppat över på ett annat ställe och dragit med sig trådarna ner i ån. Jag gissar på älg. Ingen annan kan väl ha tyngden att dra med sig en vajer och ett elband flera meter? Inga tydliga klövspår hittade jag dock. Jag antar att en älg skulle ha blivit ganska stressad av att hamna mitt i en koflock också. Och varför var bara en tråd av på mitten? Skulle en älg kunna tränga sig in mellan andra och fjärde tråden?

Men det förklarar ändå inte varför hästarna var på rymmen. De ser inte ner till kornas hage och älgar ser de med jämna mellanrum i skogen. Nåja, jag lär väl aldrig få veta vad som hänt, men det är klart att man spekulerar fram och tillbaka.

Atte,Orvar och Mette-Marit behandlas fortfarande för sina skador, men jag har ännu förhoppningar om att de alla ska bli helt återställda.

Tjurarna Ville och Walle for till slakt i måndags. De var två fina tjurar som jag hade sparat över sommaren ifall någon skulle vara i snabbt behov av en avelstjur. Tyvärr för dem, så var det ingen som behövde en ny tjur under sommaren.

Jag bad dem om ursäkt för att jag inte lyckats hitta ett hem åt dem. Det känns så harmligt att sälja tjurar med bra avelsvärden till slakt. Men tydligen är utbudet större än efterfrågan. Jag kan ju inte behålla dem själv allihopa heller. De hade båda anlag för horn, och populärast nu för tiden är tjurar som ger hornlösa kalvar. Inget att göra åt, bara att konstatera faktum.

Orvar ger bara hornlösa kalvar, tack och lov, men han fick ju inga tjurkalvar denna vår. I höst väntar jag 6 kalvar efter Orvar. Hoppas de blir tjurar allihop. De andra kossorna blev ju seminerade i vintras eftersom Orvar var så sjuk då.

De kor som ska kalva i höst borde tas in nu, så att de hinner vänja sig vid inneutfodringen före kalvningen. Det utlovas mycket regn i helgen, så jag skulle helst vilja ha in dem före regnet. Men husse har så bråttom med tröskning och halmbalning nu mellan regnskurarna, så jag vågar inte stressa honom ännu mer med koflyttningar.

Den 20 september är första förväntade kalvning, men de kan ju ibland kalva tidigare, så det börjar nog närma sig.

Dottern har gömt kameran, så jag kan inte infoga mina senaste alster, men en liten blomma kan jag ju alltid bjuda på.

Trädgårdssalvia.

Kan bli 70cm står det på lappen, men orkar mara ca 30cm ännu i år. Något att se fram emot nästa sommar alltså.

Ja och så kan jag ju visa en av mina mera exotiska växter som är:

Persikaträd!

Denna planterade jag förra sommaren och den har faktiskt överlevt den första vintern. Inga blommor har den dock haft, men nu har jag ju i alla fall hopp om att jag en dag ska få äta egna persikor.

Länge leve klimatförändringen!

För ca. 7000 år sedan började människan odla vin. 

Det kom en del frågor om vindruvorna senast jag skrev, så jag tänkte komma med lite kompletterande information.

Det är mycket viktigt att de planteras på en sydvägg, annars hinner druvorna inte mogna.

Denna sort, Zilga, ska i motsats till vanliga druvsorter ha en sur, okalkad jord med ett pH mellan 5 och 6.

Vinrankan blir helt vinterhärdig först när den är 3 år gammal, därför behöver den skyddas bra de första vintrarna.

Vinrankan ska beskäras på hösten efter att bladen har vissnat, sommarskott som inte har blivit förvedade kan tas bort när som helst. Ta bort blad som skuggar vindruvsklasarna.

Vinrankan behöver stödas, men den har kraftiga klängen som den håller sig fast med.

Vinrankan får säkert beskäras mera än vad jag har gjort, men den får gärna vara tät för att skydda terassen mod både sol och regn, dessutom tycker jag att det är häftigt då klasarna hänger ner över matbordet. Det känns så lyxigt att bara stäcka sig efter vindruvor där. Fast druvorna mognar ju så sent på hösten, så då sitter vi inte längre där så mycket. Men någon enstaka vacker höstdag kan vi få uppleva där.

Ett misstag i rabatten är denna klippstånds (Ligularia dentata).

Jag köpte den på en plantskola för att på lappen stod det att det var fackelstånds (Ligularia hessei).

jag ville uttryckligen ha fackelstånds p.g.a dess storlek upp till nästan 2m. Istället fick jag denna som blir bara drygt metern. Nåja, misstag kan hända även på den bästa plantskola. Därför försökte jag igen på samma ställe och köpte igen fackelstånds, och denna gång fick jag istället gullstav (Ligularia stenocephala). Den liknar fackelstånds,men den blir bara 120cm. Så nu har jag gjort ett tredje försök, på en annan plantskola, och denna gång hoppas jag att jag fått rätt plantor. Detta år har den inte blommat ännu, men bladen ser stora och frodiga ut så jag hoppas på det bästa.

Ikväll ska vi få fira en 50-åring på fin fest i Kaskö. Det ska bli jätteroligt. Stort Grattis till dig M!

Tur att det regnar, så behöver vi inte vara stressade över tröskningen, utan kan njuta av firandet i lugn och ro.

Trevlig helg!