Alla inlägg under januari 2013

Av Cindi Groop - 17 januari 2013 06:00

Kalvarna som fötts i höst växer och mår bra.

De har ett eget rum att gå in i dit de stora djuren inte ryms. Där får de sova ifred utan att riskera att bli påtrampade. Dessutom har de här fri tillgång på spannmål, ärter och första skördens ensilage.


 


Vi kallar deras rum för kalvbar. De lär sig tidigt att gå in hit. Att ha ett eget utrymme för enbart kalvarna är en viktig del av deras välbefinnande. Nattetid sover så gott som alla kalvarna här tillsammans.

Här mår de gott.

Av Cindi Groop - 16 januari 2013 06:00

Jag lovade i ett tidigare inlägg att visa den nya hanteringsgrinden som vi köpt i år. Så här är den:


 


Här är det Räfbackens Xelmiina som väntar på seminören.

Grinden hängs alltså vid ätfronten och djuret hålls på plats mot  en fast grind med hjälp av en kätting som hängs bakom kon. Huvudet sitter alltså fast i ätfronten med låsgrindar.


Med hjälp av grinden så står djuret still medan man seminerar eller om man måste behandla djuret på något sätt. Grinden har två öppningsbara luckor, så att man t.ex kan mjölka kon utan risk att bli skadad.


Vi har hittills endast använt den i samband med seminering, men det känns tryggt att ha den ifall det blir något trubbel i samband med kalvningarna senare.


Det här är ju ett billigare alternativ än att köpa en hel behandlingsbox. Dessutom kan man bära in den här för hand, utan traktorhjälp.


Av Cindi Groop - 15 januari 2013 09:36

Igår kväll kom det efterlängtade samtalet från Faba. Vi har fått en ny konsulent, istället för Sonja har vi nu Nora.


Som befarat så hamnade vi i år i gruppen små besättningar. Där kom vi bara på tredje plats. Nu är väl inte tredje plats dåligt heller, men då man siktar på första plats i gruppen stora besättningar så kan man väl nog kalla det en besvikelse.

Men detta år tar vi nya tag. Förra årets kvigor får sitt avelsvärde i vår, så då räknas ett större antal kor med i kontrollen och så hoppas vi på att de får höga avelsvärden. Orvar kommer ju att få sitt avelsvärde i vår också då han får 10st avkommor 1-års vägda. Det är sjukt spännande.

Om han får dåligt avelsvärde så får hans avkommor automatiskt ett sämre avelsvärde också. Så det på verkar våra möjligheter att spara blivande dikor efter honom.


I tävlingen för dikor hade vi i år ingen ko som placerade sig bland de 5 bästa. Vår Victoria som fått pris de senaste tre åren är nu för gammal för att få vara med i tävlingen och hennes första dotter har inte fått sitt avelsvärde ännu. Men även där hoppas vi på placering nästa år.


Desto bättre gick det i tävlingen för tjurarna. Räfbackens Xerxex fick första pris som 2012 års bästa simmentaltjur!


   


Yeeiiiii!


Lika fin som sin pappa Sickan som vann samma pris 2009.


Xerxes strategiska "mått" är:


                                                Kg           Index

Födelse                                     54           0,7/104

200 dagar                                 426         12/113

365 dagar                                 767         
60/132

Avelsvärde +34


Far:  Räfbackens Sickan      Farfar: Holm Ulrick        Farmor: RM Victoria            Farmorsfar: Hedetoft United

Mor: Räfbackens Selina       Morfar: Tapion Niagara  Mormor: Räfbackens Olina   Mormorsfar:Maxim


Han är till salu ifall du vill ha en riktigt fin tjur   

Av Cindi Groop - 11 januari 2013 10:41

Har beställt seminör idag, fast jag tror att det borde varit redan igår. Det är en jättefin kviga efter Steinadler som jag tror var brunstig igår. Jag är inte 100% säker, men liggbädden var uppharvad som om kvigorna bråkat på natten och kvigan 290 Xenia var svettig. Nu är de så lugna så, men jag försöker seminera i alla fall.

Tyvärr så är svenska Hirscht brunstig igen, men nu fick hon gå in med Orvar. Blir hon inte dräktig nu, så vet jag inte vad jag gör.


Har ni annars sett tv-programmet från hästinstitutet Ypäjä som går alla kvällar på Yle 2 nu?

Jag har ju uppmuntrat min dotter att söka till Ypäjä eftersom det ska vara den bästa hästutbildningen i landet,och dessutom skulle hon där lära sig bra finska, men efter att ha sett detta på tv så är jag minst sagt tveksam. Vilket skitprogram rent ut sagt! I första programmet fick vi följa med då ridläraren var i affären och köpte maskara! ?????????????

Ja frågetecknen räcker inte till. Jag trodde ju det skulle vara ett program där man skulle få veta hur utbildningen går till, men detta är ju sämre än Big Brother. Och de elever de har valt att följa måste censureras med ett piiip för vartannat ord. Det visar ju bara hur korkade de är om de måste använda ett sådant språk i tv.

19 program ska vi få följa med dessa idioter, nej tack och hej. Jag är så besviken på innehållet, jag trodde verkligen att det skulle bli ett bra program att se på.

Om man jämför t.e.x med Ponnyakuten som visats på Sveriges tv, så börjar man ju nästan gråta blod. VARFÖR gör man så här dålig tv?


Själv kämpar jag med att få Linns häst Atte att ta sin medicin. Han blev undersökt med ultraljud i förrgår och veterinären trodde att hans lösa mage beror på att han har sand i tarmarna. Vi fick därför en medicin som skulle stimulera tarmen så att sanden skulle komma ut med avföringen. Han ska ha 5dl om dagen delat på två gånger uppblandat i vatten. Nix, sa Atte när han blev bjuden. Så jag blandade i melass och havre för att göra det extra smaskigt.  Ha du sett så gott Atte? Mums, mums.

 

Nix, sa Atte i alla fall.

 

Så nu tvångsmatar jag honom med slev. Vilket innebär att hästen, jag och golvet numera är indränkta i en kletig massa. Jag undrar hur mycket som kom dit det skulle.

Nå hoppas att han fick så mycket att det sätter igång tarmen i alla fall.


Om detta inte hjälper så blir det en resa till kliniken i Tammerfors och lite endoskopi. Så snälla lilla Atte, ät nu.








Av Cindi Groop - 10 januari 2013 06:00

Min hund Wilma fyller 11 år idag.

Troligen den sista födelsedagen hon firar.


Vi var nämligen till smådjurskliniken igår p.g.a att hon i söndags fick så besvärligt att stiga upp. Hon var inte halt och hade inga problem med att röra sig då hon en gång stod på benen, men just rörelsen från liggande till stående var mycket smärtsam.


Jag trodde att hon hade problem med höfterna, men veterinären röntgade henne och kunde konstatera att hon lider av spondylosus. Det innebär att kotorna i ryggraden bildar sporrar på insidan, som så småningom växer ihop. Detta ger en strålande smärta i kroppen. Det finns inget botemedel, men smärtstillande kan hjälpa en tid.

Vi fick smärtstillande som räcker i en vecka och sen ska vi ta ny kontakt.


Ett liv med smärtstillande åt en sån aktiv hund som Wilma är inget liv värt att leva, men hon får gå kvar tills snön smälter så det går att gräva ett hål.


Idag var hon faktiskt som ny, och sprang glatt omkring. Tabletterna hjälpte henne mycket. Och nu känns det knasigt att tänka sig att avliva henne, men vi vet ju att prognosen är dålig, hon kommer bara att bli sämre.


 

Detta foto är taget i maj 2012 efter en vallningsträning, det bästa Wilma vet.  

Av Cindi Groop - 9 januari 2013 06:00

                                           

 


Nu blir dagarna längre, och livet lättare.




Av Cindi Groop - 8 januari 2013 06:00

Jag fick en fråga för en tid sedan om det är fördelaktigt att ha korna att kalva på hösten, då de då går miste om betesperioden.


Det finns många svar på denna fråga. För det första så finns det så otroligt många olika sätt att föda upp dikor.Bara valet av ras har väldigt stor betydelse och om raser kunde jag skriva en hel roman, men för att snabbt dela in de olika biffdjursraserna som finns i Finland så kan jag ge två huvudgrupper. Det finns en grupp som består av lite lättare raser som aberdeen angus, hereford och highland cattle och så finns det en tyngre grupp som består av i huvudsak limousin, charolais och simmental.

Om man har svaga beten, som strandängar och skogsbeten så passar raser från den lättare gruppen bättre, men om man i huvudsak har åkerbeten, eller inga beten alls utan utfodrar allt från foderbord, så passar de tyngre raserna bättre. Nu har då alla dessa olika raser lite olika egenskaper och man bör förstås utgå från sin egen gårds möjligheter när man väljer ras. Tyvärr brukar ju inte kunskapen om rasernas egenskaper vara de bästa för de som börjar på som ny köttproducent, utan man köper moderdjur av den rasen som råkar finnas till salu just då man behöver dem och gärna så billigt som möjligt. En helt naturlig sak egentligen, men om man ska tänka på långsiktig lönsamhet så har rasen oerhört stor betydelse.


För att övergå till frågan om kalvningstid, så finns det även här många olika möjligheter. Det finns gårdar som låter tjuren gå med året runt, vilket innebär att korna kalvar året runt, och så finns det gårdar som har vårkalvningar och så finns det gårdar, som oss, som har två olika kalvningsperioder, en på våren och en på hösten.

Det här beror ju förstås också på den enskilda gårdens olika förutsättningar.

Vi vill främst ha två kalvningar av två olika orsaker. För det första så innebär två kalvningar att vi kan utnyttja foderbordet bättre. Korna som är i sin, alltså inte har någon kalv vid sin sida, får endast grovfoder i foderhäckar i en egen rasthage. De höstkalvande korna går på svagare bete sommartid. Korna som ger di får en kraftfodergiva från foderbord en gång per dag. Då kalvarna avskiljs från sin mamma, så byter korna plats.

Den andra orsaken till att vi vill ha höstkalvande kor är att vi säljer avelstjurar till andra besättningar. Om en tjur är född på våren så hinner han bara bli ca 15månader fram till juni, då de flesta köttbesättningarna sätter tjuren i arbete. Men de höstfödda tjurana är då redan 21månader gamla och klarar av att betäcka ett större antal kor. En tjur som är endast 15 månader så ska ju växa mycket ännu innan han är fullväxt och om han har många kor att betäcka så blir tillväxten lidande.


Det här var bara en kort redogörelse om dikoproduktion, men det jag vill komma fram till är att det inte bara finns ett rätt sätt. Man måste bara tänka efter vad som passar den egna gården. Vilket sätt man sist och slutligen väljer är av mindre betydelse för lönsamheten. Om ett produktionssätt ska vara lönsamt så krävs att djuren mår bra. Djur som mår bra, producerar bra och det är av det som bonden ska försörja sig.


 

Här är en bild på lilla Zeus som fortfarande dricker mjölk ur ämbare tre gånger per dag. Vi kommer att bli goda vänner han och jag :)

Av Cindi Groop - 7 januari 2013 06:00

Vi har fått förfrågan om att ställa ut våra djur på lantbruksutställningen Farmari i Seinäjoki nu i sommar.

Javisst, vi kommer gärna var den första reaktionen, men oj, klarar vi av att visa upp en över 1000kg tung tjur i en ring med massor av folk runtomkring? Ser mig själv släpas runt i en repstump efter Orvar över hela utställningsområdet och människor som slänger sig undan i panik.


Alltså jag vill gå runt och visa min lydiga, stiliga Orvar, men är det verkligheten? Hur tränar man? Var får jag tag på en utställningsgrimma som är tillräckligt stor för att passa Orvars huvud?

 


Det är nu jag önskar att någon vänlig själ, med mycket erfarenhet av tjurutställningar, tar kontakt och erbjuder sig att hjälpa mig. I den bästa av världar, men tyvärr är väl sannolikheten mycket liten.

Så jag får väl ta ett rep och gå ut på promenad. Se upp alla bybor, kärringen är inte galen (eller kanske nog), vi bara tränar för utställning!

Jag har ju många års erfarenhet av både hund- och hästutställningar, men det här är ju nog en helt annan kaliber.

Troligen ska vi tävla med kvigor också, och det är nästan värre. Visserligen är en ung kviga mycket lättare än en avelstjur, men det finns inget mera skogstokigt än en skrämd kviga.


Den 11.1 ska vi anmäla om vi ska var med eller inte, så nu blir det att fundera på allvar de närmaste dagarna.

To go or not to go, that is the question.

Presentation

Fråga mig

4 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
 
1
2
3
4
5
6
7 8 9 10 11
12
13
14
15 16 17
18
19
20
21 22 23 24
25
26
27
28 29 30
31
<<< Januari 2013 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards