Jo, jag lovade i något svagt ögonblick även att berätta hur vårens kalvningar gått. Ja jag måste ju skynda mig och berätta nu innan höstens kalvningar sätter igång.

Läste annars ett reportage i Vasabladet om en bloggerska som skrev 6st blogginlägg om dagen! Hon hade visserligen några fler läsare än vad jag har (dagens underdrift), men ändå.

Jo kalvningarna.

Alla är i livet. Min nollvision på dödlighet uppfylld.

Första kalven kom 7.4, Viivi fick en tjurkalv. Den ni såg födas i ett tidigare inlägg. Den sista kalven kom 20.5, vår bästa ko Victoria fick en kokalv efter Orvar. Totalt blev det 18 kalvar varav tjurkalvar endast 6st. Endast en kalv hade seminfar, Gormo, resten var efter Orvar eller våra egna uppfödningar Räfbackens X-tra och Xerxes.

4 kor som hade seminerats eller betäckts på sommaren visade sig vara tomma på hösten. Denna gång gick ingen av dem till slakt utan de blev seminerade igen i december och kommer nu då att få kalv i höst istället. Eftersom jag har begränsad tid som jag tillåter dem att bli dräktiga, så blir det ibland lite förskjutningar i tidtabellen. Därför måste jag ha ett litet överskott på kor som betäcks, så att jag håller mig runt 20 kalvande både vår och höst. I år blev det nu 18 kalvande på våren och så har vi 22 kalvande i höst, totalt 40 kalvningar.

Jag har nog märkt att flera av de seminerade eller betäckta kvigorna i sommar har visat ny brunst i höst. Förstås av dem som jag helst vill spara. De kommer nog att sparas för seminering i december, men då har jag även 12 st. unga kvigor extra.

På tal om de unga kvigorna; jag fick den goda idén att vi skulle köra våra 12st 10 månader gamla kvigor med lastbil till ett naturbete som vi har en bit från gården. Sagt och gjort, vi lastade kvigorna på lastbilen och förde ut dem på bete. Allt vi behövde göra i skötselväg var att fylla på vatten, enkelt eller hur?

Nåja, eftersom kvigorna inte såg människor på en längre tid så blev de rätt skygga. Hur ska vi få hem dem?

Fortsättning följer.......

Ja, glömde ju i studentinlägget infoga dessa fantastiska klackar. Måste bara fotografera i samband med en prisutdelning. Inte har unga flickor idag det lätt, bekvämt kan det ju inte vara, men det gamla ordspråket gäller väl ännu; vill man vara fin, får man lida pin. Dessutom ska de helst visa både lite bröst och stjärt. Tänk vad enkelt att vara man. Heltäckande skor med liten klack och så en kostym till. Största problemet är att välja vilken färg det ska vara på slipsen. Inte tycks jämställdheten gå framåt än heller.

Kan inte svara på vem man ska skylla på. Tycker dock att det är synd då flickors största uppgift fortfarande är att se söta ut.