Då har jag varit på kurs. Vi var rätt många på kurs faktiskt, kanske 25-30st. Och så många bekanta! Där var hon som red in Mette-Marit, och bekanta från charkkursen, och hundbekanta, hästbekanta och fårbekanta. Och lärare var min gamla ekonomilärare från tiden då jag studerade till trädgårdsmästare på Korsholms skolor. Det märks att man har varit med några år, då man börjar känna så mycket folk överallt.

Kursen då var alltså en djurtransportutbildning. Efter kursen får vi ett intyg över att vi gått kursen, men sen ska det avläggas ett kompetensprov vid Regionförvaltningsverket och då man klarat det får man ansöka om kompetensbevis. Om man senare börjar köra djur i kommersiellt syfte, t.ex om man själv för sina djur till slakteriet så måste man ansöka om djurtransporttillstånd, och då ska fordonet granskas och godkännas.

Kompetensbeviset gäller tills man fyller 70, men djurtransporttillståndet gäller bara 5 år åt gången. Tillståndet kostar idag 600€. Så man ska nog köra ett och annat får till slakteriet bara för att betala tillståndet. Bara att plussa på kilopriset på köttet?

Fick en kladd med 50 sidor lagstiftning att läsa inför tenten:

Rådets förordning (EG) nr 1/2005 av den 22 december 2004 om skydd av djur under transport och därmed sammanhängande förfaranden och om ändring av direktiven 64/432/EEG och 93/119/EG och förordning (EG) nr 1255/97

Det där var alltså bara rubriken. Bara 50 sidor av dylik text. Yeiii.....

Hur stor lutning får det vara på lastbryggan då du lastar gris, kalv och häst och hur stor får den vara då du lastar får och nöt, ej kalvar? Jo det kan jag berätta: för gris , kalv och häst får lutningen vara 20 grader och för får och nöt får den vara 26 grader. (hittade inte beteckningen för grader på tangentbordet)

Bara att plugga vidare nu då. Månne inte jag blir bra djurtransportör efter att ha memorerat dessa paragrafer.

Här en bild från rengöringen med högtryckstvätt av vår djurtransport. It´s a dirty job, but someone has to do it.

Jaha, ikväll visar äntligen en av mina kvigor tydlig brunst. Förstås ikväll, eftersom jag är anmäld till en kurs i Vasa imorgon. Så då blir det ingen seminering av denna gång heller.

Kursen är en djurtransportutbildning som krävs då man flyttar djur i kommersiellt syfte eller längre än 65km från gården. EU-trams som vanligt, men ska det va så ska det va. Och vi lydiga finländare tackar, bockar och betalar som vanligt.

Jag kunde ju eventuellt slänga in en av avelstjurarna som står och dreglar på andra sidan foderbordet, men då jag tror att han är för stor för att kunna sätta ut huvudet genom fångstgrindarna jag har i boxen för kvigorna. Så då får han stå utan mat tills jag kommer hem. Ingen idé att slänga in foder i boxen om de arbetar där, det blir snabbt nerharvat i liggbädden.

Eller ännu värre om han får ut huvudet i grinden, men inte tar sig bort! Nej jag vågar inte ställa till med något sådant. Men om tre veckor då det blir brunst igen så har vi redan februari och då ska de redan vara dräktiga om min plan ska hålla. Så hur gör jag nu?

Jag kan inte heller flytta över kvigan till boxen där tjuren finns, för där står redan 4 andra kvigor som är 6 månader äldre än den nu aktuella kvigan, så om jag sätter en liten brunstig kviga i den gruppen så blir hon nog så hårdhänt behandlad så det inte är mycket kvar av henne imorgon kväll. Skit.

Jag glömde förresten en annan kurs som jag borde ha varit på i måndags. Det var en kurs för förtroendevalda inom producentrörelsen, och eftersom jag är nyinvald i SLC´s fullmäktige (Svenska lantbruksproducenternas centralförbund www.slc.fi) så ville jag väldigt gärna gå på kursen och lära mig mera. Kursen började kl. 18.00 och kl. 18.45 då jag stod och rörde i dagens mat så tittar Krister plötsligt i kalendern och frågar: Ska du inte bort ikväll? Ojdå!

Ingen bra början på mitt nya förtroendeuppdrag. *skäms*

Kanske jag sitter och funderar på allt möjligt annat som tar bort mitt focus från det jag borde göra? Fårimporter och sånt?

Kanske jag borde koncentrera mig bättre på det jag har och inte planera och fantisera om allt som jag kunde göra. Ja listan kan göras lång på projekt och ideér som jag haft under åren. Vissa har jag genomfört, men många, många har bara tagit onödig tid utan något resultat. Men alltid har jag ju lärt mig något under tiden.

Alla mina planer om hemslakt och korvtillverkning, och kurser jag gått och resor jag önskat jag kunnat åka på. Till matmässor i Tyskland och Sverige (som jag alltså inte for på).

Lufttorkad skinka har jag faktiskt kvar i frysen från mitt charktillverkningstilltag, så helt onödigt var det ju inte. Jag fick ju färdigheter som jag inte haft förr och nya bekanta som jag haft stor glädje av. Men allvarligt, hur stor var nyttan jämfört med tiden det tog? Nåja allt kan man ju inte räkna i pengar. Kursen gav mig ett fint minne och bidrog till att göra livet lite roligare.

Dessutom har jag för det mesta en ritning på gång; större stall åt dikorna, fårhus, skyddstak, häststall, hundhagar, trädgårdsplanering. Att göra ritningar har alltid varit ett stort intresse för mig. Jag fascineras över att hitta på nya tekniska lösningar som gör djurhanteringen enkel och som uppfyller djurens krav på ett arttypiskt beteende. Det kostar ju inget att planera. Ibland blir han jag bor med irriterad över alla mina ritningar, men jag tror han börjar vänja sig nu. Och ibland så nappar han på! Ja för det är ju så att jag kanske kan rita byggnader, men bygga, det kan jag inte. Eller jag har ju inte tid, jag har ju så många projekt på gång :)

Tjurpuss

Vill bara berätta att semineringen förra veckan gick bra. Och till min stora lycka så hade seminören 12 doser Tiset Vagn i sin bytta. Så nu kan jag ännu hoppas att jag får en Tiset Vagn kalv. Orvar har nu fått flytta in i kogruppen och de som inte blivit dräktiga med semin får han ta hand om. Kvar att seminera är ännu två kvigor. Tyvärr har de inte visat någon tydlig brunst. Jag har nu satt en tjur till kvigorna i boxen intill boxen med kvigorna jag ämnar seminera, men inte heller han visar på något sätt att något spännande är på gång i grannboxen. Borde jag sätta en övervakningskamera där för att kunna följa med vad de gör medan jag sitter i tv-soffan månne? Det är bara 3 veckor kvar av den här semineringsperioden så jag börjar bli lite nervös över hur det ska lyckas. Borde jag ge upp nu och sätta dit en tjur? Måste läsa i mina papper om jag har någon lämplig kandidat som inte är släkt med dem.

Behandlingen av halta Maria har gått bra. I frånvaro av veterinären har hon varit hur snäll som helst. Jag har gett henne penicillin i 3 dagar + 5 dagar med smärtstillande och antiinflammatoriskt. Tyvärr tycker jag inte att hon ändå är helt återställd. Jag ska släppa ut henne ikväll för att bättre kunna se hur hon rör sig, men hon hamnar nog på listan över kor still slakt i vår.

I lördags såg jag också en kalv som såg hängig ut och så låg han och huttrade litet. Jag fångade in honom i ett hörn med hjälp av en fårgrind och tog tempen på honom. Kunde konstatera att han hade 39,4 grader. Ingen panik, men för högt. Som tur var hade jag köpt en reservpenicillinflaska då veterinären var hit och jag satte direkt in 5ml Ethacillin i nackmuskeln på honom. Till min stora glädje så såg han mycket piggare ut redan nästa morgon. Såg inga andra symptom på honom så jag vet inte vad jag behandlade honom för, men huvudsaken att han blivit bättre. Vi gav i alla fall en spruta till i går och så ska ge ytterligare en ikväll, för säkerhets skull. Sen blir det att avvakta och se om det kommer tillbaka eller inte.

Fotograferade kalvarna som gått och lagt sig i sin egen lilla kalvgömma. Hit slipper inga mammor och störa.

En av fördelarna med att ha begränsad kalvningstid är ju att alla kalvar i gruppen är jämngamla och därmed också jämnstora. Inga bråkiga storpojkar som stör friden för småttingarna.

Kossorna mötte snön i helgen.

Pälsen isolerar bra och snön skakar de av sig då de kommer in under tak, men förstås tycker de bättre om klart och kallt väder än blöt snö.

Krister har åkt ut i skogen för att röja sly på en plantering i Övermark. Jag lovade i ett svagt ögonblick att komma med denna vecka. Inte så roligt då jag ser väderprognosen för denna vecka. Kallare än -10 varje dag. Blir att hålla sig då ifall man blir nödig. Inget extra saftdrickande.

Mina dorperplaner ligger ännu och glöder. Jag har fortfarande kontakt med uppfödaren och bollar lite fram och tillbaka.

Varför vill jag då ha dorper? Info om rasen hittar ni här: http://www.dorperforeningen.com/

Bara fördelar med den rasen alltså och den största fördelen av dem alla: de tappar sin ull själv!

Men att börja importera och marknadsföra en ny ras i Finland är ju inte så enkelt. Och får jag ut ett högre pris för de här än vad de andra raserna kostar? Vilket jag ju förstås borde få eftersom import av ny ras kostar pengar. Inte bara en gång, utan varje gång man behöver nytt avelsmaterial så är det import som gäller. Dessutom borde jag få ett högre köttpris också än vad jag får idag. Är mina kunder beredda att betala ett högre pris för en bättre vara, eller vill de ha lammkött som lammkött, så billigt som möjligt? Sånt här specialkött borde man få sälja direkt till restaurang för den vanlige konsumenten vill helst nog ha billigt. Lammköttet vi säljer idag också har ju bra kvalitét, så är det någon idé att satsa på en specialitet?

Man kan ju förstås ha dorperkött som en liten biprodukt för den som vill ha och ändå ha kvar de vanligare fårraserna till ett billigare pris. Äh, jag vet inte. Jag är sugen på att testa, men vet inte om jag har motivationen, tiden, pengarna att satsa på detta.

Men glöder, det gör det ännu.......

Ja dessutom är vi ju inte egentligen fårfarmare ännu heller. 9 tackor har vi i vinter. Det är ju ingenting, så det är ju inget som säger att jag behöver köpa några får alls. Men min magkänsla säger åt mig att det här nog kan bli bra. Men, men, om,om. Varför sitter jag ens och funderar över sån här skit? Behöver jag mera att fundera över? Nej, ska försöka lägga locket på. Jag har ju öppnat mig här nu, kanske leder mina funderingar till något, eller så inte. Vi får se.

Bifogar än så länge en bild på min flock idag.

Texel/finsk lantras korsningar med Gottfrid Gotlandsbagge som inhyrd avelsbagge i år. Ska bli spännande att se resultatet av denna kombination.

Men blir det texel eller blir det dorper i höst iställe?. Det återstår att se.

Vi har 15 minusgrader och ändå svallar vattnet fritt i Ledörssundet.

Veterinären var just på besök. Maria och Victoria har haltat en längre tid, så idag beslöt jag mig för att ringa efter lite medicin åt dem. Oftast brukar hältor försvinna av sig själv, men åtminstone Maria såg så plågad ut idag så jag måste nog medicinera. Jag stängde in Maria och hennes kalv i behandlingsboxen i väntan på veterinären.

Tyvärr märkte jag att en av ungkorna jag seminerade för tre veckor sedan visade allt för stort intresse för tjuren. Blir att beställa seminören igen imorgon. Hon hade seminerats med vår sista dos av danska semintjuren Tiset Vagn och jag hade stora förhoppningar på kombinationen. Men dit for det. Jag kan ju alltid hoppas att det finns reservdoser av honom i seminörens bytta, men det är inte så troligt.

Veterinären kom och vi gick för att titta till Maria. Jag hann inte dra på mig mina arbetskläder utan hoppade i sonens gummistövlar och en jacka jag brukar ha på mig då jag är ut och gå med hundarna. Maria blev av någon anledning väldigt stressad då jag ville att hon skulle visa sina rörelser  och hon gjorde istället ett utfall mot mig. Som tur var hade jag ett rör i handen som jag kunde dänga henne i skallen med. Annars vet jag inte vad som kunnat hända. Hon var förstås både sjuk och trängd och jag hade fel kläder på mig. Men det gäller att vara beredd i alla lägen. det är mycket ovanligt att djuren försöker skada mig, men ibland slår det slint.

Hennes rörelser var förstås mycket snabbare medan veterinär tittade på än hur hon hade rört sig på morgonen, men vi fick i alla fall en medicin, så nu är det bara medicineringen kvar. Någon som vill hålla fast kon medan jag pickar?

Han kom in för en kopp kaffe och jag visade räkningen för vårt senaste besök till veterinärklinik med dotterns häst. Hans kommentar var: det snabbaste sättet att bli fattig är att skaffa häst, skaffar du får går det lite långsammare.

Så sant så.

Jag har begärt offert på 14 dräktiga dorpertackor från Sverige och det var inte billigt kan jag berätta. Får väl nog lägga de planerna på is igen. Jag behöver ju faktiskt inte ha all möjliga och omöjliga djur jag heller. Men då jag vill.....

Under det senaste året har Krister pysslat på och renoverat vår bastubyggnad på skären för att vi ska kunna övernatta där även vintertid. Sommarstugan som vi bor i på sommrarna är i behov av ett större ingrepp om den ska åtgärdas, men bastun som är blott 30 år gammal och inte så stor så var ett möjligare projekt. Om jag varit förutseende nu så skulle jag ha tagit före och efter bilder, men det har jag tyvärr inte gjort.

Den största förändringen är i alla fall att vi fått en dusch i bastun och en mulltoa innomhus. Vilken skillnad!

Det är absolut inget nöje att gå till utedasset vintertid och dra ner byxorna. Nej, istället har vi bara åkt dit en stund och åkt hem då behoven börjat tränga sig på.

Mulltoan är nu provkörd och har hittills fungerat som den ska.

Den fungerar alltså så att man fyller torv i bottnen av byttan. Där finns en omrörare som sätter igång automatiskt då man stiger upp. Sedan finns det en värmare som snabbar upp förbränningen. Ett rör för ut lukten utomhus och hittills har den varit helt luktfri.

Torven ska sedan bytas en till två gånger per år lite beroende på hur ofta den används.

Denna hoppas jag ska uppskattas av våra sommargäster som brukar bo i bastun då de kommer upp på besök.

Nya köksskåp har vi också satt in. Vi har ju endast en liten kokplatta, inga andra kokmöjligheter i bastubyggnaden, men lite första hjälp om man vill steka ett ägg eller något. Ja, och en micro.

En insats i öppna spisen har också monterats för att få bättre uppvärmning. Tidigare for det mesta av värmen rakt ut. Den har jag ännu inte fotograferat, men det kommer kanske bild så småningom. Vi har nu sovit två nätter där och kunnat konstatera att madrasserna i den nya sängen är för hårda, så en ny bäddmadrass måste ännu införskaffas. I övrigt har vi återanvänt gamla möbler. En bokhylla från Krister föräldrahem, vår soffa som vi köpte då vi flyttade till Norrnäs 1991 och ett bord som vi hade i vår första gemensamma lilla etta i slutet av 80-talet.

Den som spar han har :)

Min pappa berättade att skåpet i bakgrunden har tillhört min pappas faster Anna som var barnmorska. Hon fick skåpet i betalning en gång då hon förlöst ett barn i Yttermark och föräldrarna inte hade pengar att betala henne med, så istället fick hon ett skåp.

Jag planerar att söka upp gamla tallrikar och muggar att pryda skåpet med istället för kikare och burkar med myggspray som finns där nu. Projekten tar aldrig slut.....

Jag lovade tidigare att ta kort på en soffa som står i Övermark i en stuga och väntar på framtida uppgifter.

Här kommer den:

Den är stor och maffig men häftigast är ändå armstöden:

Jag älskar de små fina lejonen.

Det roliga med denna soffa är att det även är en säng. Det finns en häftig mekanism i sätet som gör att det går att svänga hela sitsen och vips har man en röd- och vitrandig säng.

Sängen har troligen tillhört Kristers farfars bror Victor som var rektor för svenska skolan i Tammerfors. Det skulle innebära att soffan är ca 100 år gammal.

Ja vad gör man med en dylik pjäs?

Jag tycker den är otroligt häftig, men den passar ju inte in var som helst precis. Jag skulle vilja ta hem den och försöka få den ren. Träet är i gott skick och klädsel är i övrig relativt bra förutom armstöden som är fult nötta. Man borde kanske vända sig till någon som förstår sig på dylika möbler innan man gör något som förstör den. Såna här möbler är ju tyvärr inte värdefulla pga att de är så svårplacerade, fast de är speciella .

Om någon av er därute som läser detta är kunnig på gamla möbler så får ni gärna höra av er.

Nu vet jag inte riktigt var jag ska börja, vad jag riktigt ska skriva om. Ska vi prata djur eller annat?

Om vi börjar med djuren så kan jag ju berätta att jag nu satt lite tid på att uppdatera vilka djur vi har till salu i år. Eftersom vi fått mest kvigor de senaste två åren så har vi inte så många avelstjurar till salu nu. En lista på alla våra saludjur hittar du här: www.rafbacken.fi under rubriken avelsdjur till salu.

Årets första avelstjur sålde vi igår och vi har redan förfrågningar på mer, så vi hoppas på ett bra år. Jag har också en lång lista på hondjur till salu, men då jag har sån beslutsångest över vilka som ska säljas och vilka som blir kvar. Egentligen skulle jag själv behöva köpa en ny avelstjur för att betäcka kvigorna, men jag tror att vi istället beställer mer semindoser. Visst, det är mer arbete att övervaka brunster och vänta på seminören, men å andra sidan så får vi ju förhoppningsvis bättre avelsmaterial framledes. Och jo, jag vet att det är lätt att sitta här inne och planera semineringar i sommar, men betydligt värre i juni, då jag borde åka iväg och plasta in gräsbalar och istället måste stå och vänta på seminören.

Kossorna var på bushumör idag då jag skulle stänga ut dem så att vi kunde skrapa rasthagen och köra in nytt foder. Jag hade med alla tre hundarna och vanligen brukar det räcka med att korna ser att vi kommer för att de ska vända på klacken och masa sig iväg in bakom grindarna, men se inte idag. Kalvarna kom i stor klunga och ville undersöka hundarna. Då jag sa åt hundarna att bita till för att få fart på dem så kom ju förstås de oroliga mödrarna och undrade vad som hände med deras små kalvar. Det blev lite spring innan de lugnade ner sig och jag kunde stänga grindarna. Ni kan ju tänka er hur hundarna såg ut efter det arbetspasset. Koskit och piss, foderrester och regnvatten i hundpälsar. Kul.

Nu måste jag börja på med kvällsmaten. Ska försöka ladda upp lite mobilbilder.

Vi ses.