Hemma efter två intressanta dagar i på dikodagarna i Ikalis. Vi har varit på föreläsning, möten, ätit gott, simmat och pratat ko i dagarna två.

Avståndet dit är ca 170km, men det består mest av kringelvägar så resan tar ca 2,5h. Och jo, jag var klar och redo att starta kl. 07.00 Festkläder hade jag slängt i två alternativ av, för jag hann inte fundera på vilket jag ville ha. Inte är det väl så noga. Vi fick ju inga pris i år så jag behövde ju inte gå upp inför publik denna gång.

Dagen började med anmälning och så fick vi våra namnlappar. kaffe med ostcroissant och så bänkade vi oss i föreläsningssalen.

Det fanns ganska mycket tomma stolar i år, men jag uppskattar att vi var ca 200 personer.

Tisdagens program började med hälsningstal av toimitusjohtaja Antti Latva-Rasku från Faba. Han hade tyvärr en lågmäld mållande röst så det mesta av vad han sa gick åtminstone mig förbi. Sedan var det en föreläsning om djurskyddsombudsmannens uppgifter, ganska lamt inslag. Jag tycker gärna att djurskydd skulle kunnas tas upp på ett mera engagerande sätt. Det här gav ingenting.

Sen lärde vi oss om en sjukdom som sprids just nu bland nötbesättningar i Finland, Mycoplasma Bovis. Det var något som jag helt missat, men som tydligen berör oss i allra högsta grad. Så det innebär nu att vi måste beställa veterinär och ta svalgprov på 20 kalvar under 6 månaders ålder och upprepa proceduren efter 6 månader. Om djuren inte visar spår av Bovis så får man ett A-intyg på att gården är fri från smitta. Men så fort man köper in nya djur till gården så ska provtagningen tas om, om djuret inte kommer från en annan gård med A-status.

 Analysen kostar 100€/gång plus veterinärens arvode.

Smitta har hittills bara hittats på 16 gårdar i hela landet och i samtliga fall har det varit gårdar som köper in förmedlingskalvar från många gårdar. Men om man får smittan till gården så är det nästan omöjligt att få bort den eftersom den överlever i inredningen.

Så nu ska vi alltså betala för att få ett intyg att vi är fria från en smitta som vi vet att vi inte har. Men då myndigheterna slår på stora trumman så går vi i raka led som vanligt. Jaja, jag vet att skydda sig från smittor är jätteviktigt, men ibland kanske det blir lite överdrivet?

Sen fortsatte dagen med olika teman som slaktindex, hållbarhetsskillnader mellan olika raser och information från limousinprojektet.

Det sista missade jag för simmentalföreningens styrelse hade möte innan rasföreningens årsmöte. Sen hade vi konstituerande möte efter årsmötet och samma styrelse fick förtroende att fortsätta. Jag fick också tack för att jag börjat skriva på svenska på föreningens hemsida och ordförande berättade att det genast hade ringt en svenskspråkig simmentaluppfödare som ville bli medlem i vår förening nu då det fanns information på svenska. Vad roligt att svenskan kan upplevas som positiv. Vi planerade också föreningens resor i år. Styrelsen har blivit inbjudna till England på en biffdjursutställning och så planerar vi ytterligare en resa till Danmark i november för att besöka en utställning och besöksgårdar där. Jag planerar att följa med på båda resorna.

Efter simmentalföreningens 3 möten, så gick sekreteraren Maarit och jag på cocktailparty med biffjursförbundet. Där fick vi presentera oss. Ganska nervöst att presentera sig på finska inför 20 främmande personer. Jag pratade på finska men poängterade att jag var svenskspråkig och i och med det tog de också upp frågan om de borde ge ut information till medlemmarna även på svenska. Det hade de inte tänkt på tidigare. Så det lönar sig nog att vara med och tala den finska man kan. Jag har bara blivit väl bemött och många finskspråkiga tar tillfället i akt och pratar den lilla svenska de kan. Jag fick också tillfälle att diskutera användningen av vallhund på dikogården. Så många givande möten på några dagar.

Efter cocktail blev det festmiddag. Vi fick en jättegod champinjonsoppa till förrätt och till min bordkavaljer fick jag slakteriets nötköttskonsulent, så det blev många givande samtalsämnen. Varmrätten var Sous Vide limousin från Snellman.

Alltså mörad nötbringa i örtsås. Mört och gott var det. Ett litet för syrligt vin för min smak serverades till.

Efterrätten bestod av en jättegod vaniljpannacotta, mmm... det var så gott så jag skulle ha velat slicka koppen efteråt, men är man på festmiddag så måste man ju behärska sig en aning.

Kvällen fortsatte med dans, men jag som helst undviker att dansa så valde att sitta vid ett bord bakom bardisken i samspråk med några årligen återkommande svenska yrkesbröder. Dans är ju nog ett konstigt beteende, tycker ni inte det?

Nästa dag inledde vi med ett besök i hotellets spa mellan klockan 7-8. Därefter hotellfrukost och så inleddes nästa dags föreläsningar kl 9.00 Borden var ännu glesare så här på morgonsidan, det fanns säkert sådana som hade firat sina priser ordentligt under natten. Mycket vatten tycktes även ha åtgång denna dag.

Föreläsningarna handlade om dikogårdens förnyade tjänster från Faba, information om avelsindexens bedömningssäkerhet, vad som är på gång inom stödpolitiken, brunstiakktagelsernas hjälpmedel Heattime, betäckningstjurens besvär och dräktighetssvårigheter i samband med användningen av avelstjur. Och så lite tips om en effektiv brunstkontroll. Dagen avslutades med en lunch från buffet bordet och mätta och nöjda körde vi den kurviga vägen hem.

Jo, vi åker nog nästa år igen. Hoppas bara att fler dikoproducenter skulle ta sig tid att komma med, nu är det mest samma gamla vanliga ansikten som återkommer år efter år. Borde man kanske ordna någon svenskspråkig information kvällen före eller något som skulle få med mera svenskspråkiga? Här finns mycket information att hämta under trevliga former och man klarar sig bra fast man inte talar så bra finska, men man borde ju förstå litet i alla fall för att få ut något av föreläsningarna. Vi måste fundera över hur vi kan locka med mera svenskar. Tips mottages gärna, så kan jag föra vidare önskemålen.