Idag har jag gjort något jag inte prövat på förr. Tack och lov, kan jag väl säga.

Jag har nämligen varit till en advokatbyrå för att lämna in en räkning till indrivning. Jag skriver om det för att informera andra om hur det går till.

Vi uförde en entreprenad sommaren 2012. Skickade räkning i normal ordning - inga pengar kom. Skickade påminnelse - inga pengar kom. Pratade direkt med hen - lovades få pengar - inga pengar kom. I januari i år skickade vi ännu en påminnelse med tillägget att om inga pengar kommer denna gång, så går räkningen till indrivning - inga pengar kom.

Så idag for jag med första räkningen från 2012 till advokatbyrån. Där räknar de ut räntan och plussar till sin andel till räkningen och de i sin tur kommer att skicka indrivningsbrev till kunden i fråga. Om hen inte heller nu betalar räkningen, så går det vidare till rätten. I det skedet måste vi betala 80€, men den summan får vi tillbaka senare då summan drivits in.

Så nu är det bara att vänta och se hur länge det tar att få in pengarna.

Så alla som ligger med en oersatt räkning, skicka påminnelser och om inget händer, gå vidare till advokat. Det är den som har obetald räkning som står för kostnaderna.

Tyvärr finns det oärliga människor som sätter sånt här i system genom att begära tjänster lite överallt och vara lite skyldig här och lite skyldig där. Varje gång hen slipper betala, så har hen gått på vinst.

Visst har vi råkat ut för såna som haft svårt att betala sina räkningar förr, men vanligtvis så går det ju att diskutera och komma överens om avbetalning eller uppskjutning av betalningsdag. Alla kan hamna i pengknipa, men denna gång var det fråga om bedrägeri, så valet var egentligen enkelt.

   Ajabaja, så gör man inte!

Måste ju bara berätta om ett litet missöde.

Jag berättade ju att jag till jul köpte en smartphone åt mig själv. Nåja det gick ju inte många veckor, så var det något strul med skärmen. Jag förde den tillbaka på service, fick beskedet att den inte kunde repareras och fick således en ny på garanti.

Nåja, i fredags då jag gick till sängs runt tolvslaget, så hördes plötsligt några dova dunkslag utifrån. Jag satte mig upp i sängen och lyssnade: Är det någon på gården?

Jag knuffar i min sängkamrat och frågar vad är det för oljud?

Han svänger sig på sidan och snarkar vidare!

Nåja, jag smyger mig ut i pyjamas för att se vad som är på gång. Då är allt tyst. Sonen kommer efter mig i springande och undrar vad som är på gång.

Vi går via kossorna, där är allt lungt, hos fåren samma sak. Vi går vidare och plötslig hör vi ljudet igen, från stallet!

Det visar sig vara Atte, som stängts in i en box i lösdriften till natten eftersom Linn varit på hoppträning på kvällen och hon ville vara säker på att han höll sig inomhus och inte blev kall. Men se där ville han inte vara. Han stod helt stressad och slog bakut mot stallsväggen.

Jag pustar ut då jag förstår att inga banditer i alla fall smyger runt knutarna.

Det här blev en lång historia nu innan jag alls kommer fram till vad som hände med telefonen.

Nåja, eftersom jag ännu springer omkring i bara pyjamas på gården, så går jag in för att sätta på mig arbetshalaren innan jag går in i lösdriften för att släppa ut den stressade hästen. Lite uppjagad är jag ju då ännu, och då jag ska sätta telefonen i bröstfickan så glider den utanför fickan och ner i klinkersgolvet. Shit! Hela touchscreenen fylld av sprickor! Nääääää.......

Och varför måste jag ta med mig telefonen för att gå och släppa ut en häst?

Telefonen fungerar ju ännu, men man känner tydligt sprickorna då man för fingret över glaset. Varför tusan har de glas på telefonen? Skulle det inte fungera lika bra med plexi, som inte skulle vara lika känsligt för stengolv?

Jaha hur gör jag nu? Ersätter försäkringsbolaget dylika drulleskador månne? Min tredje telefon på lika många månader. Suck, tänk vad enkelt det var då telefonen satt fast i väggen.