Kalvningssäsongen 2014 har inletts.

Igår steg jag upp 6.30 för att hinna mata kossorna före det var dags att lasta transporten och åka iväg med dottern som skulle på ridlektion med två hästar i manege i Solf kl 10.00 - 12.00

Även om det blev lite stressigt så hann vi i alla fall fram och ha hästen sadlad tills läraren kom.

Då vi kom hem tog vi lunch och efter det skulle jag gå ut och fylla på i foderhäckarna åt gruppen kor med kalv. Då jag gjort det gick jag via de vårkalvande korna och får se något märkligt. Någonting hänger ut där bak på en av korna. Vad?

Jag springer in för att se om någon kalv ligger någonstans i hagen. Ingenting. Snabbt skiljer jag av Wanja och tar in henne i en kalvningsbox. Wanja har beräknad kalvning först 28.3 så nästan 10 dagar för tidigt sätter hon igång. Kan det vara tvillingar igen?

Jag passar samtidigt på att ta in Viivi i en egen box, för hon har ju beräknad tid nu på söndag så henne hade jag ju räknat med ska vara först.

Wanja verkar orolig och hänger konstigt med öronen. Är det månne något fel?

Vi hinner ge kvällsmat åt alla djuren inklusive oss själva utan att förlossningen går vidare. Jag tittar på tv en stund samtidigt som jag har koll på övervakningskameran. Halv nio-tiden går jag ut för att se hur det framskrider. Då hänger halva kalven ut, men den ligger tvärs över så den har fastnat. Wanja står upp och vandrar oroligt omkring. Först tror jag att den är död för den hänger och slänger och ser helt livlös ut. Men plötsligt ser jag en blinkning! Den lever ännu!

Jag skyndar mig in, får på draglinorna och drar ganska lätt ut kalven. En tjur, yeiii. Hoppas trenden har vänt så att vi får många tjurar i år. Wanja tvättar intensivt kalven, men ganska direkt ser jag nästa vattenblåsa tränga ut och visst, där syns också två klövar. Vi ska få tvillingar. Den andra kalven kommer snabbare och den ser direkt piggare ut. det är en kokalv. Pappa är Lancelot av Bäckaby. Även denna kalv blir noggrannt slickad även om Wanja verkar lite konfunderad då det ligger två små kalvar i bädden.

Jaglåter ko och kalvar rå om varandra i lugn och ro medan jag går in för att fördriva tiden med någon deckare.

Ungefär vid midnatt går jag ut igen.

  Kalvarna tar sina första stapplande steg.

Kokalven hittar ganska snart spenarna och dricker ordentligt. termometern visar drygt -10 grader så det är viktigt att kalvarna får i sig råmjölken så fort som möjligt. Tjurkalven som kom först gör inga försök att hitta mat. Jag beslutar mig för att värma en flaska för att säkerställa mig om att han fått något i magen innan jag går in och sova.

Då han får smaka några droppar mjölk blir han ivrig och stapplar sig iväg för att söka mat under mamma. Tyvärr vill inte Wanja låta mig hjälpa till så kalven faller igen och ligger nu längs väggen bakom henne. Då jag försöker ge mera mjölk så visar Wanja tydligt att ajabaja min kalv rör du inte. Jag försöker locka henne till fångstgrinden för att kunna arbeta med kalven ostört, men se den gubben gick inte. Wanja vet precis vad jag har i åtanke. Tiden går och wanja och jag blir båda mer och mer frustrerade. Tills sit kommer jag på att ta in en lös grind som jag kan sätta upp mot väggen där jag kan stå skyddad tillsammans med kalven. jag går in och värmer mjölken igen eftersom den hunnit bli iskall. Grindsystemet fungerar och kalven dricker ivrigt upp hela flaskan. Pigg av den varma mjölken börjar han ivrigt söka spene. jag leder honom försiktigt åt rätt håll och otroligt nog så låter Wanja mig nu stoppa en spenen i munnen på kalven.

Ahhh, känslan då det äntligen lyckas!

Klockan 02.45 får jag äntligen gå till sängs.

Kalvarna vaknade pigga och glada idag. Nu får vi bara vänta på nästa förlossning.