Ny dag, nya möjligheter, eller hur var det?

Idag känns tankarna inte lika dystra. Så¨vad har då ändrats? Ja egentligen inte mycket.

Egentligen borde det vara förbjudet att fundera över framtiden. Den blir ju som den blir. Det enda jag kan påverka är vad jag gör idag.

Igår hade vi besök av en ekologisk rådgivare.

Det pågår ett projekt som heter ekonu.fi som ger osäkra bönder som oss möjlighet att få en dags gratis rådgivning om vad som krävs för att lägga om från konventionell odling till ekologisk.

Jag har ju alltid haft den ekologiska odlingen nära hjärtat, men min kära make har inte varit intresserad av att odla ogräs, säger han.

Nåja, världen förändras, så också vi. Och med situationen som den är idag med olönsam spannmålsodling så måste vi se över varje alternativ.

Jag vet inte hur jag på ett enkelt sätt kan förklara vår situation så att ni förstår hur mina tankebanor går.

Lantbrukspolitik är ju ett så invecklat område så det kan jag inte gå in på i detalj, men jag ska försöka göra en komprimerad redogörelse, så får ni fråga om något blir oklart.

Okej, vi är djurbönder.

Fakta 1. Djuren behöver tillräckligt med mat för att överleva.

Dagens situation:

Vi odlar idag ca 100ha åker plus lite naturbeten. Vi har i år 48 kalvande dikor plus ungdjur = 120 nöt plus diverse smått som får, hästar + det ena och det andra.

Med konventionell odling har den här arealen räckt till för att vi ska vara självförsörjande på såväl gräs som spannmål och proteinfoder(ärter). Det innebär att vi vet exakt vad våra djur äter och risken att vi får in några smittor, t.ex salmonella, med köpt foder minimeras. Det enda vi köper är vitaminer och mineraler.

Under goda år har vi t.o.m kunnat sälja en del spannmål och även lite ensilagebalar.

Den här situationen har gett oss en trygghet i produktionen. Skörden ju inte garanterad före den är i ladorna. Det går inte att per automatik räkna ut att så mycket foder får vi per hektar, för väderleksförhållanden och annat kan påverka slutresultatet.

Problemet nu är att vi äger minre än hälften av vår areal. Resten är arrendejord. Vi har hela tiden varit medvetna om risken med att äga en sån liten del, men jordbruksmark har inte varit till salu eller så har den sålts till ett pris som vi inte velat betala. Man kan ju inte ensam påverka allting.

Nu står vi inför den situationen att på en stor del av våra arrendejordar så ska arrendeavtalen förnyas inom de närmaste åren. Vanligen skriver man arrendeavtal på 5 år åt gången.

Vi kommer att förlora vårt första avtal i höst. Det har vi vetat om sedan förra året. Den jorden kommer att odlas av markägarens egen släkt. Helt förståeligt och ingen panik för vår del. Vi är glada för den tid vi fick odla den.

Nu är det dags att skriva på nästa kontrakt. Prishöjning på gång. Under förhandling. Vi sitter med svarte petter för på arealen odlas gräs som vi är helt beroende av för nästa års grässkörd. Vi hoppas innerligt att vi kommer till ettt avtal som vi alla kan vara nöjda med. Magknip av oro är väl bara en del av livet?

Nästa år kommer nästa arrendeförnyelse. Vi vet att ägaren kommer att vilja höja, men med hur mycket? Kommer vi att kunna vara med i spelet?

Varför kan då vissa betala mer än andra?

Som jag ser det är det hela beroende av olika saker. En del är villiga att betala nästan vad som helst bara för att kunna berätta hur mycket de odlar. Dessa struntar i om odlingen är lönsam eller inte. Som ni förstår så tjänar dessa sitt levebröd på något annat ställe än från jordbruket. (ordet skottpeng bläddrar förbi min hjärna)

Den andra gruppen är stödodlare, alltså de som anpassar sin odling enligt mesta möjliga stöd kombinerat med minsta möjliga utgifter. Denna grupp utnyttjar bara lantbrukspolitiken och dem har jag kanske bättre förståelse för. Om politiken är så här tokig att den som producerar minst får mest i stöd, så förstår jag folk som bara gör som reglerna säger. Det är helt galet, men inte jordbrukarens fel. Felet ska kanske sökas i maktens korridorer. Om man får mer stöd för att odla prästkragar än för att producera mat, så då är något fel. Men det är ju bara min åsikt.

Så kunde vi också göra, kanske ni tycker, men då var det det här med djuren. Jag återgår till fakta 1. Våra djur behöver foder för att överleva. Vi måste alltså sköta våra åkrar enligt gamla principer. Plöja, harva, så,göda, skörda, lagra = höga produktionskostnader = mindre möjlighet att betala höga arrenden eller markpriser.

Avsikten med lantbruksstöden trodde ju jag var att täcka de höga produktionskostnadera, inte för att betala höga arrenden. 

Jag klandrar inga markägare, inte alls. Förstås vill de ha så mycket som bönderna bara vill betala. Jag skulle absolut göra det samma om jag vore i samma situation, men de dumma bönderna!!!!!

De brukar tala om bondförnuft, men det undrar man nog i dessa dagar vart det har tagit vägen.

Åter till ekologisk odling.

Vi utreder nu alltså möjligheterna att ställa om gården till ekologisk produktion. Det ger högre hektarstöd, men lägre skördar. Vi måste alltså ändra om all vår spannmålsodling till vallodling för att kunna producera tillräckligt med grovfoder till djuren, som ju alltså är grunden i vår produktion.

Tusen frågor återstår och inget är ännu avgjort, men vi kommer att gå en kurs om ekologisk odling i vår och till nästa höst har vi förhoppningsvis mera kött på benen för att kunna ta det slutgiltiga avgörandet. Då har vi förhoppningsvis våra arrendeavtal förnyade och 5 år på oss igen utan oro över fodertillgången.

Jag skall försöka hålla er uppdaterade här vad en omläggning i produktionen innebär för vår gård.

Hoppas ni vill vara med.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ja sportlov pågår och vi har faktiskt några dagar lediga. Ja jag är ju både sjukskriven och har semester, så jag får ju nog vila på riktigt, med gott samvete.   Idag har jag städat lite och tvättat lite kläder. Jag önskar jag kunde säga att nu ä...

Ja februari är på gång minsann, men inte jag..... Suck, det kommer såna här ålderstillägg som man inte räknar med. Jag har varit på koll till kärlkirurgiska pga den djupa ventrombosen jag fick i vänster vad förra våren. Så nu väntar jag på kallel...

Ny vecka, nya möjligheter för dumheter!   Nåjo, jag har redan börjat. Dels har jag skrivit till NTM centralen och frågat lite om hur vi riktigt ska göra med våra avtal om skötsel av jordbruksnatur och landskap. De sågade ju bort en stor del av vå...

    Jo hej igen. Idag är det plusgrader och snöstorm. Yeiii! Finns det faktiskt folk som gillar vinter? Kan inte förstå.   Men, idag har vi gjort höstanmälan. Vilket i stort sätt är en genomgång över vad vi har gjort på vilka åkrar under...

Hallå! Jag har kontorsdag idag. Kallt och bedrövligt ute, så jag söker orsaker till att få hållas inomhus. Idag har jag sökt årets första djurstöd. EU-s husdjursstöd för tjurar och slaktlamm samt stöd för djurens välbefinnande. Jag satt på kurs...