Alla inlägg den 10 februari 2015

Av Cindi Groop - 10 februari 2015 06:00

Jag tror visst att jag glömt att skriva om då jag blev attackerad av en ko i höstas.


Det var en helt vanlig rutinuppgift som inte gick som planerat. Förstagångskalvaren 323 Zelveria hade kalvat 19 november och var instängd i kalvningsbox några dagar efter födseln för att ko och kalv skulle komma igång ordentligt innan de gick ut i stora flocken.

Så ungefär 24 november skulle jag öppna grinden och släppa ut dem.

Som vanligt öppnade jag och väntade att de skulle söka sig ut. Dessvärre stod de bara stilla och stirrade och istället började andra kor utifrån tränga sig in i kalvningsboxen.

För att det inte skulle bli allt för kaotiskt på en liten yta gick jag in för att sätta handen bak på kalven och fösa ut honom. Jag räknade med att kon skulle traska lydigt efter. Sen sa det bara tjong. Kon anföll mig utan förvarning med huvudet rakt i magen. Som tur var så stod en annan ko rakt bakom mig och jag studsade mot hennes mjuka mage. Annars hade jag smällt i betonggolvet och varit hjälplös inför ett eventuellt nytt anfall. Nu slängde jag mig runt kon och ut på foderbordet. Zelveria såg helt förbannad ut och jag beslöt att lungt vänta tills de gick ut på egen hand.

Hjärtat bankade nog rätt så snabbt där jag låg på foderbordet och hämtade andan. Zelveria är tack och lov hornlös och tack vare min mjuka landning blev jag inte alls skadad, bara uppskrämd. Alltså visst kan enskilda kor varna ibland om de blir ängsliga över att jag ska skada deras kalv, men här kom ingen varning, bara pang på.


Ännu mer uppskrämd blev jag då jag tänkte efter vad jag hade gjort de senaste dagarna. 

Eftersom vi i höst haft lite mer kalvande kor än vanligt, så har foderbordet varit lite för kort för att alla kor ska rymmas vid frukosten då jag ger dem säd. Därför har jag varje morgon krupit in genom fångstgrindarna till Zelveria och hennes kalv och stängt in dem med grinden för att de andra korna ska kunna äta av hennes 4m breda foderbord. Om hon hade anfallit då så hade jag inte kommit undan, men kalven har då, som tur var, varit bakom henne och hon har alltså inte känt sig så hotad som nu då jag tänkte röra kalven. Vad lär vi oss av detta? Jo, se till att alltid ha en flyktväg!


Väl inne igen så kollar jag upp hennes stamtavla. Till min förvåning märker jag att hon har samma seminfar som kvigan som tidigare i år började visa aggressiva tendenser helt oprovocerat. Nämligen Olvert av Esered. Jag skrev genast ett brev till avelsrådet i Sverige och undrade om de fått några rapporter där om aggressiva avkommor till denna tjur, men det är ännu så få av hans avkommor som kalvat in eftersom han är en ungtjur, så de kunde inte bekräfta mina misstankar att det är ärftligt betingat.


Nå, Zelveria kommer att mönstras ur så fort hennes kalv klarar sig själv och hennes kalv kommer att bli slaktdjur.

Det är ytterst viktigt att opålitliga djur inte används till avel. Tyvärr är hennes kalv riktigt snygg, men lynnet är inget att pruta på. Så bort med dem så snabbt som möjligt.


Ännu idag håller jag nog ett extra öga på var Zelveria befinner sig då jag flyttar djuren. Jag vill inte i misstag plötsligt ha henne bakom ryggen. Även om risken är mindre nu då kalven är äldre.


Bara Zelveria kommer bort nu i maj, så återstår bara min lugna, trygga, fina flock. Ahhhh.....

     

Presentation

Fråga mig

4 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
           
1
2 3 4 5 6
7
8
9 10 11 12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
<<< Februari 2015 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards