Vi har löptik i huset för tillfället. Hon beter sig väldigt märkligt. Först kopplade jag hennes beteende till löptiden, men nu börjar jag misstänka ugglor i mossen. Eller vargar i skogen, för att beskriva det rätt.

Varje morgon går jag på en kort motionsrunda med hundarna på en åker som har ett skogsparti på ena sidan. Detta område ligger riktigt bakom kornas rasthage. 

Mina hundar har inga jaktanlag och hålls därför i min närhet under promenaderna. Högst 50m framför mig springer de för att med jämna mellanrum komma tillbaka och säga hej.

För tre dagar sedan for Yezz iväg i full fart framför mig och in i skogen. Efter en stund for Walle efter henne. Jag gick lungt vidare förvissad om att de snart kommer tillbaka. Och mycket riktigt, efter en stund rusar två hundar tillbaka till mig, MEN Yezz hoppar upp mot min famn som om hon behövde hjälp av något slag. Hon brukar göra så ifall någon pinne har fastnat uppe i gommen på henne. Jag granskade hennes käkar och hittade inget konstigt. Släppte ner henne och fortsatte gå. Yezz fortsatte då hoppa upp mot min famn, tydligt stressad. Sluta larva dig, gå bort, sa jag. Varpå hunden sticker iväg allt vad benen håller hemåt. Jag svänger tillbaka hem och hittar henne liggande utanför nötsdörren. Ok, konstigt. Vi går hem då säger jag, varpå hon tar snabbaste vägen över backen och in och gömmer sig i garaget. Märklig hund, tänker jag bara.

På kvällen då jag tar henne med för att flytta undan korna innan rengöring av skrapgången verkar hon ännu nervös, men kommer i alla fall med in till korna. Då går två kor till anfall mot hunden! Det brukar de sällan göra. Jag kopplar det till hundens ändrade attityd och funderar över vad jag gjort för fel.

Nästa morgon försöker jag gå på samma promenadrunda igen. Yezz totalvägrar. Hon går inte en meter bakom nötse.

Men nog var det en konstig hund, slipp då.

Igår kväll då jag ska flytta korna går 4 kor till anfall. Jag får backa därifrån för det blir så våldsamt. Vad tusan är det som händer?

Idag försökte jag igen gå samma runda. Yezz kom försiktigt med, men det märktes att hon var rädd. Efter att vi gått 10 meter försöker hon igen hoppa upp i min famn och söka tröst. 

Nu först börjar det gå upp ett ljus för mig. Hon är inte märklig pga löptiden, hon är helt tydligt rädd för något i skogen. Jag har hört om vargobservationer i närområdet. Kanske har de igen strukit förbi hos oss? Kanske är det därför som också korna går till anfall då hunden kommer in i hagen, fast de annars ser lugna ut?

Måste jag gå ut och räkna alla smådjur? Jag såg ju fåren idag, men jag räknade ju inte om alla var i behåll.

Nå, hoppas att vargen/vargarna vandrat vidare så att vi får tillbaka lugnet.

Skulle vara intressant att höra om någon annan märkt något avvikande senaste dagarna.

Har tappat ett lösenord. Jag behöver logga in på Naseva för att registrera en behandling av djuren för inre och yttre parasiter. Men jag hittar inte lösenordet!

Alltså hade ni kunnat föreställa er för några år sedan hur otroligt beroende vi skulle komma att bli av olika lösenord i detta samhälle? Man får ju ingenting gjort!

Jag har faktiskt börjat anteckna i en bok alla de viktigaste lösenorden, men naseva använder jag så sällan, så det ligger säkert ännu på någon lös lapp. Vill inte sätta halva dagen på att söka lappar igen.

Huvudsaken att behandlingen är utförd, skulle man kanske tro, men se om det inte finns antecknat så har det aldrig hänt.

God fortsättning på dagen gott folk!

Senaste vecka har varit mötestätt igen. Tisdag hade samfälligheten styrelsemöte med inbjuden gäst som visade sin plan för höjning av vattenståndet i Norkfladan som är en av byns fiskyngelsjöar.

Onsdag hade ÖSP skolningsdag för förtroendevalda med en föreläsare från LRF i Västerbotten som är Ösp´s motsvarighet där. Hon hade många goda förslag på vad man kan ordna för aktiviteter inom producentrörelsen och de hade också delvis lyckats locka med kvinnor och ungdomar.

Annorlunda var också att arrendenivån i Västerbotten ofta var 0 skr/ha. Där fick man vara nöjd om någon ville ta emot odlingsmark gratis för att hålla markerna öppna. Intressant! Kanske vi kunde exportera några odlingsivriga bönder från Finland dit, så skulle trycket på arrenjordarna minska?

Nå Västerbotten ligger lite nordligare än oss, men jag har nog förstått att arrendepriserna ligger rätt högt i Norra Österbotten också, så där borde det gå att jämna ut förhållandena lite. Kanske man kan skriva kontrakt med gödselspridningsareal med Västerbotten och exportera några långtradarlass med skit över Kvarken?

På lördag hade simmentalföreningen årsmöte i samband med Sarka-mässan i Seinäjoki. Mötet var redan kl 10.00, men jag avstod för vi hade biljetter till Pörtomrevyn till kl. 14.00 Visserligen hade jag nästan hunnit med båda, men kanske de klarade årsmötet utan mig?

Spännande är dock det att föreningen blivit inbjuden av Viking Genetics att komma med på ett avelsseminarium i Köpenhamn i slutet av mars. Två dagar seminarier plus möjlighet att åka över till Sverige för att vara med på avelstjursauktionen på Gunnarp. Ojojoj, vad jag skulle ha lust att åka. Till Gunnarp har jag velat åka många år redan, men nu skulle jag dessutom få resan betald av VG. På plats kommer garanterat alla som jag träffade i Norge i somras. Jag vill åka!!!!!!!

Men i slutet av mars är jag i v35! Kan man flyga då? Och orkar jag med programmet? Visserligen är det fortfarande två veckor kvar då innan jag blir mammaledig. Måste kolla vad rådgivningen säger.

Ja så var vi alltså på Pörtomrevyn. Den var helt bra. Jag fick ingen lust att gråta i alla fall som jag brukar få ibland på revyer. Men vissa inslag kunde nog också ha strukits även här, som sketchen om bögen som blev upphetsad av gorillans organ. Vad f-n var det? I Sverige skulle folket varit i uppror, men här ler vi lite förläget. Dock var den här revyn inte så inriktad på att poängtera skillnader mellan kvinnor och män som många andra revyer bygger på. Kvinnor som bryr sig bara i hur de ser ut och att spisen är ren. Nåja, det är väl bara jag som kommer från en annan planet antar jag, eftersom jag inte inser humorn i kvinnofällor.

Jag har kunnat konstatera många gånger att människor är olika. Som såna som skrattar hysteriskt från och med att första aktören ramlar in på scenen och sedan skrattar åt precis allt. Jag avundas sådana människor som helt okritiskt kan låta sig bli underhållna. Jag tänker väl för mycket.

men bra så. Tråkigt om alla var likadana.