Det är vår, det är vackert väder, det är högsäsong på gården. Och här går jag och är mer eller mindre ur funktion.

Jovisst, ibland gör jag något litet, men det känns som om jag borde göra mycket mer.

Avbytare har jag 3 dagar i veckan 7,5h/dag. Resten av veckan får Krister sköta det mesta av mina uppgifter. Plus sina egna. 

Förra veckan var vi på sista eko husdjurskursen. Vi var förstås båda på kursen och avbytaren var ledig. Jag väntade inga kalvningar. Den enda som stod på kalvningslistan var Victoria, men hon hade redan gått 10 dagar över beräknad tid, så jag utgick från att jag missat i mina observationer och att hon skulle kalva först 3 veckor senare. 

Då finns det något som kallas för beredskapstimmar för avbytare. Alltså att avbytaren ska vara beredd att hoppa in i arbete vid behov även på ledig tid. Så avbytaren anmälde till arbetsgivaren att hon var i beredskap medan vi var på kurs.

Linn var ledig från sitt jobb denna dag, så jag bad henne ta en runda till korna mitt på dagen för att kolla att allt var lungt.

Förstås har då Victoria börjat kalva! 10 dagar över tiden = stor kalv på gång!

Hon ringer till Sofia som kommer över för att hjälpa till. Förstås är alla kalvningsboxar upptagna av redan kalvade kor. De hjälps åt att släppa ut en ko med kalv och försöker få Victoria att gå in i stället. Victoria är vår största ko. Hon är dessutom rätt misstänksam mot folk hon inte känner. Ja även mot mig ibland, men jag känner ju henne och vet hur hon ska hanteras. Dessutom höll hon då på att kalva och så hade hon stulit en annan kos kalv i förvirrningen. Hon trodde kanske att hon redan kalvat?

Efter en hel del strul så får de in henne utan extra kalv i kalvningsboxen. Ganska spännande hade det nog varit förstod jag.

Nåjo, Victoria kalvar utan desto mera assistans, en stor tjur på nästan 60kg.

Så efterspelet från avbytartjänst. Nej, jag kan inte ha en avbytare i beredskap så länge Krister inte anmält att han också har semester. I annat fall är det i först hand hans uppgift att sköta mitt arbete.

Men Krister matade djuren både på morgonen före vår kursdag och på kvällen efteråt. 

Så för att följa reglerna så skulle han har behövt ta ut en semesterdag eller en skolningsdag för att vi skulle kunnat ha Sofia i beredskap! Fast han skötte sitt arbete!

Man blir så trött.

För oss var det ju jättebra att vi kunde kalla in Sofia för att hjälpa Linn med kon, men så får det tydligen inte gå till. Var är flexibiliteten?

Hur blir det i juni då mina kor ska semineras? Det är ju ett arbete som jag skött helt själv. Då tycker man ju att min avbytare skulle få vara i beredskap för att hjälpa till då seminören kommer till gården. 

Men tydligen så är det så att Krister får komma hem och vänta på seminören ifall min avbytare har en ledig dag. Själva semineringen tar inte så många minuter, men rätt ko ska tas fast och så ska man assistera seminören. Största tiden går åt att vänta och ställa till så att allt är färdigt tills seminören är på plats.

Så förutom att jag då inte kan hjälpa till med skördearbetet så ska Krister dessutom fördröjas av att mitt arbete inte blir skött.

Jag måste erkänna att jag känner lite ångest över hur det ska gå i sommar. Hoppas vi får en snäll bebis som är nöjd och glad att ligga i vagnen medan jag parerar seminören. 

Hoppas jag i alla fall är i så bra skick att jag orkar hålla hushållet i skick och se till att alla har rena kläder och maten på bordet då hungriga arbetare kommer in.

Nu borde frysarna städas ur, gården räfsas, kläder tvättas och inte minst stödansökan fyllas i. Väntar på att inspirationen och orken ska infinna sig och jag plötsligt blir väldigt effektiv........

Bäst att få så mycket som möjligt ur världen nu, eftersom det säkert blir svårare med en liten familjemedlem till.

Det där med mammaledigt...

Ibland önska jag att vi bodde i lägenhet i stan och att jag skulle klaga på hur uttråkad jag är över att vara ensam hela dagen med en skrikande bebis och mitt största projekt under dagen skulle vara att träffa väninnorna på något café med läckra bakelser.

Jo, jag har säkert fördomar mot stadsbor, men just idag tycker jag lite synd om mig själv.