Då jag laddade upp bilder märkte jag att vi haft en intensiv sommar som vanligt och lusten att blogga tog plötsligt över handen.

Aklejan har trängts med idegranen i sommar. Det myckna regnet har gjort att alla mina blommor växt ovanligt mycket. Tyvärr har ju vädret varit så usligt så ingen har velat gå ut och titta på blommorna. Pionerna var också fyllda med knopp, men just vid blomningen så regnade det som värst och alla de vackra blommorna slogs sönder och blev fula.

Men titta! Mitt persikoträd har fått små, små persikor.

Tyvärr förstörde regnet även dessa, men det finns ju hopp till nytt år.

Och bär har vi fått i överflöd i år. Även smultronen frodades på vår vanligen snustorra backe.

Jag förstår mig inte på dagens ungdom. Ingen av mina barn bryr sig om att plocka smultron. 

För mig är det ju en av sommarens stora höjdpunkter att få trä smultron på strå och sätta sig i gräset och avnjuta denna läckerhet. Men intresset från barnen är absolut noll. Vad har jag gjort för fel? Jag skulle nästan kunna  säga att smultron på strån hör till ett av livets måsten och höjdpunkter.

Vem sitter hellre vid datorn en vacker sommardag istället för att plocka smultron? Vilka minnen kommer dagens ungdom att ha från barndomen? Jo, jag gick vidare till nya världar fast jag dog flera gånger?

Pfhfff...... (skall föreställa någon slags fnysning)

Nej, gå ut och plocka smultron kära barn, känn gräset under era bara fötter och obehaget av att myrorna springer längs vaderna. Det är livet!