I början av augusti hade vi 4H´s matskola på besök på gården. Avsikten var väl att de skulle se varifrån maten kommer. 

De fick se på då vi flyttade kor på nytt bete, rida på hästarna, titta på hönorna och tjurarna och till sist hade jag uppvisning av vallning med träningstackorna och Yezz.

Deras kunskap om djuren varierade kraftigt och ibland blir man storligen förvånad över hur lite barn, som faktiskt bor på landet, vet om djur. Alltså lär föräldrarna inte barnen någonting alls om vad djurens avkommor t.ex heter?

Jag tycker att det är väl bland det första man lär sig med pekböcker och sånt.

Att barn springer runt och flaxar och skriker har jag ju lärt mig, så det är det första jag ber dem att ta det lungt och inte skrämma djuren. Men deras beteende t.ex runt hästarna är rent av farligt om man inte har ögonen med sig.

Jag hoppas att de lärde sig någonting nytt i alla fall, men det är alltid så svårt att veta på vilken nivå man ska lägga berättandet. Jag försöker i alla fall vara så tydlig som möjligt. Och så får ju alla förstås ställa frågor.

Flickorna t.ex fick jag nästan tvinga till att komma och titta på traktorerna och maskinerna vi använder på gården. Jag försökte förklara att även flickor kan , och bör, köra traktorerna, men jag vet inte om jag hade någon framgång i min predikan. Mediernas upprop om hur flickor ska vara är nog effektivare än mina tafatta försök. I mitt huvud så snurrar ju tankarna om att få säga att det är väldigt lite arbetsuppgifter som kräver skräppor, men jag förstår för det mesta att hålla tyst.

I övrigt så blev sommarens semineringar "än bledär" på ren svenska. Ingen seminering överhuvudtaget alltså. Jag visste ju att det skulle bli svårt eftersom jag inte kunde övervaka brunster som vanligt, så jag tog bara in 4 kvigor som jag trodde att någon skulle kunna se brunster på så att jag bara skulle behöva ringa och beställa seminören. Tydligen visade de inga brunster alls, så i mitten av juli tröttnade jag att vänta och även dessa fyra fick gå ut med tjuren. Det är dessutom väldigt glest med anteckningar om när tjuren har betäckt korna, så vårens kalvningar blir rena gissningsleken. Nåja, man kan ju inte alltid ligga på topp. 

Bra gräs har de skördat åt oss i alla fall, så tjurarna ska förhoppningsvis växa så det knakar. Nu är det bara att hoppas på vackert skördeväder i september, så att vi får spannmålen och halmen skördad. Javisst ja, jag borde höra mig för om vi får ta kornhalm någonstans av någon annan bonde i närheten.

Och ja, vi har äntligen enats om hur vi ska förverkliga vår omläggning. Det blir så att tjurarna får en egen rasthage utanför sina lösdriftsboxar och boxarna förstoras så att hela höstgruppen går i en box och vårgruppen i den andra. Vi asfalterar rastgården nu pga dåligt med arbetskraft istället för att göra betongplatta som vi har åt korna.

Idag har vi åtta boxar där det finns mellan 3 till 6 tjurar i varje beroende av ålder. Vi knycker alltså bara bort grindarna inomhus.

Och så måste vi lägga tak över sinkornas skrapgång för att uppfylla kraven på tillräckligt med kvadratmetrar per ekologisk ko.

Brädan visar hur taket kommer att bli.

Idag är hela östra väggen helt öppen, men den kommer nu att bli stängd.

Här inspekterar Krister det som troligen är hans sista spannmålsodling. I alla fall ogräsfria spannmålsodling. Det är detta han har haft svårast med att släppa. Att kunna acceptera ogräs blir en stor utmaning.

Förhoppningsvis får vi ritningen färdig och godkänd snabbt nu då vi äntligen bestämt oss hur det ska bli.

Så vackert väder hela september, och gärna oktober, ber vi om nu. Blir det flera veckor regn nu så skiter sig våra planer och då är hela omläggningen i farozonen.

Så håll tummarna.