Dagen kan räknas som mycket lyckad då alla betesdjur nu är lyckligt inne.

Jag och Yezz blev inkallade i tjänst för att hjälpa till med de sista ca 15 djuren som inte riktigt ville låta sig fångas.

Och den där hunden! Hon är fantastisk.

Vallning består till stor del av psykologi. Korna, eller fåren, måste inse att de inte hinner springa ifrån hunden, utan det är bäst att gå undan den.

Det tog en stund innan dessa kossor fattade det, men Yezz var omutbar. Varje gång de försökte springa igenom vårat led så skickade jag hunden för att stoppa dem och ge dem på trynet. Det var främst en ko som nog trodde att hon var smartare än hunden, men hon fick nog ge sig.

Jag trodde ju inte att Yezz ensam skulle orka hålla hela flocken, men tusan det gjorde hon   

Hon är dyr idag.

Men tusan vad mycket knott det var i hagen! Jag blev biten hur många gånger som helst. Fy tusan.

Och då jag kom hem hittade jag en älgfluga i håret. Det värsta med sommaren är allt som bits.

Idag känner jag för att spela en lycklig video. Vad ska vi ta? Ja kanske den här:

Det har varit ett händelserikt dygn med djuren. Igår kom slaktbilen och hämtade 8 tjurar och 3 kvigor. Vi skickade tjurarna vid en yngre ålder än vanligt pga utrymmesbrist och för att vissa av dem var riktiga bråkstakar som alltid hade något bråk på gång. Så denna gång var vi riktigt glada att få bli av med dem. Egentligen skulle de ha fått vara kvar i två månader till, men denna gång fick det bli så här.

Efter att slaktdjuren lastats så rengjorde Krister och vår nya avbytare åt alla djuren och körde in ny torvströ. Torv sätter vi in en gång i veckan, medan vi halmar i liggbäddarna varje dag. Torv har bra uppsugningsförmåga och hjälper till att hålla liggbädden torr. Samtidigt vägde de hälften av de 1-år gamla tjurarna.

Till sist märkte Krister att den första höstkalven var på väg. Så vi fick skynda oss att stänga in kossan i kalvningsbox. Det var riktigt i sista minuten som slaktdjuren kom iväg, annars skulle vi inte ha haft någon ledig box åt de kalvande korna.

Idag 6.30 var nästa djurtransport på gården. Denna gång var det 4 avelskvigor som flyttade till södra delen av landet. Jag har ju tidigare klagat på att Faba, avelsföreningen, inte lyckats förmedla några avelsdjur åt oss. Men denna gång var det faktiskt de som ordnade allt. Konsulenten var hit och bedömde dem och så fixade de med köpekontrakt och transport. Riktigt bra känns det att sälja via dem, men det kunde ju vara lite oftare bara så att vi skulle få bättre utdelning på allt arbete vi sätter ner på att vara godkänd avelsbesättning. 

Men det gäller ju att få in en fot, så kanske efter detta det börjar löpa på bättre ska vi hoppas.

Slaktresultaten på djuren som for igår finns redan nu i min dataskärm och jag måste säga att det var en trevlig överraskning. Klassningen och fettklassen var överraskande bra och den bästa tjuren hade en tillväxt på 999gkött/dag.

Så just nu känns det riktigt bra att vara djurbonde. Glad över att ha kunnat uppnå dessa resultat med bra foder och bra avelsmaterial.

Idag ska vi ställa upp grindar och slaktbilen och försöka ställa till för att få hem de sista betesdjuren från Sjöslätan. Där går en varierad grupp med kvigor i olika åldrar samt Orvars döttrar med sina vårfödda kalvar. Det knepiga är ju att få hem rätt kalv med rätt mamma så att de inte börjar springa runt i panik. Den senaste tidens regnande har gjort att det är rätt geggigt där vi ska lasta så den kan bli besvärligt på många sätt. Alla ryms inte in i vår djurtransport på samma gång, så några kommer att bli kvar då en grupp åker iväg, så får se då hur de reagerar. Åkern är så stor, så om de börjar springa från oss är vi chanslösa. Jag har ju hunden, men i denna situation skulle jag behöva en eller två till......

Har jag berättat att jag ska para hunden i januari? Jepp, då blir det valpar ska vi hoppas.