Det är jättebra att ha en konsulent till gården. Inte bara för informationen och feedbacken utan även för att man själv börjar fundera över saker och ting. Kan säga att de senaste två dygnen har tankarna i princip enbart kretsat kring djuren, ekologisk odling och hur fasiken vi ska få allt att fungera.

Det är ganska roligt med tankar. Man funderar fram och tillbaka och så plötsligt kommer en idé som aldrig funnits i huvudet förr. Nästan så att man inte vågar uttala den ifall den låter mycket mer korkad då man säger den högt än hur det låter inne i huvudet.

Fick en sån tanke idag.

Bakgrund:

Inom ekologisk djuruppfödning krävs att alla hondjur plus alla handjur under 1 år får gå på bete under sommarmånaderna.

Vår situation är den att hälften av våra kor kalvar på hösten, vilket alltså innebär att de kalvarna är under 1 år därpåföljande sommar. Alltså borde alla de höstfödda tjurarna få gå på bete. Detta är inte helt problemfritt, så vi har tänkt oss att lösa det på det sättet att vi säljer alla höstfödda tjurar till förmedling på våren innan betessäsongen. Dessutom kommer vi ju inte att ha tillgång till egenproducerad spannmål på samma sätt då vi istället kommer att odla i huvudsak gräs.

Men så börjar jag titta på tjurarna som fötts i höst. Båda mina svenskor har fått tjurkalvar i höst. Hirscht med Champs Bravo och Polka med Worldwide. Ska jag sälja sådan topptjurar för uppfödning till slakt? NEJ!!!! Vill inte! Kan inte!

Men hur ska vi göra då? Tankarna går fram och tillbaka, men om vi gör så, nej det går inte, men om vi gör si?

Så slog det mig. Tänk om vi bara säljer 10 tjurar till slutuppfödning på annan gård och jag sparar de bästa tjurarna för uppfödning till avelstjurar? Tänk om vi istället för att avvänja kalvarna från sina mödrar vid 6 månaders ålder låter dem gå kvar med sina mammor så länge de måste på bete för att uppfylla ekokraven? Det enda vi behöver tänka på då är att sortera sinkorna i två grupper; en grupp med kokalvar och en grupp med tjurkalvar. De med tjurkalvar får gå på bete i anslutning till nötse, så får kalvarna gå in och få extra foder då de vill.

Då behöver vi inte vara rädd för att någon grupp med ungtjurar rusar iväg genom stängslet. De hålls nog lugna tillsammans med sina mammor. Dessutom har vi ju haft problem med att få de unga kvigorna att förstå sig på hur man beter sig på betet. Om de får gå med sina mammor så är ju det problemet löst!

Återstår ju att se hur det påverkar mödrornas hull då de går med kalv längre än vanligt och om de hinner återhämta sig inför nästa hösts kalvningar. 

Men jag tror att det här är en bra idé.

För att fodret säkert ska räcka så väljer jag hellre att slakta bort mer kor i vår och spara mina bästa tjurar.

Jag tror det här blir bra. Men det blir många betesgrupper att hålla reda på. Orvar med kor och småkalvar, Butter med Orvars döttrar och betäckningsdugliga kvigor, sinkor med fjolårskvigor och sinkor med fjolårstjurar. -Ja just det, har beslutat att spara Orvar i evigheternas evighet :)

Och så får vi hoppas att gräset växer utan extra salpetergödsel.

Vad händer om växtodlingen misslyckas? Vågar inte tänka på det.

Nu återstår bara att välja ut vilka kor som måste gå. Suck.

Kan man inte bara spara alla?

Nej just ja, vi har ju för liten areal för att få fodret att räcka till. Skit.