Det tar sig,

sa kärringen som det brann i håret på.

Jag har lovat att lägga upp bilder på Liam nu så mormor och morfar får se honom fast de är på resa till Oregon.

Tiden har dock inte riktigt räckt till för något bloggande. Kalvar kommer så gott som varje dag och lille Liam hinner med mycket fuffens om jag riktar koncentrationen åt ett annat håll.

Ibland har dock Liam hjälpt sin pappa med byggandet.

Visst är det dags att börja jobba nu då man ju nästan är 11 månader gammal redan.

Jag får återkomma med kalvningarna. Nu skramlar det så förfärligt i rummet bredvid.