Förra lördagen slutade lite väl dramatiskt.

Det såg inte ut som om vi skulle få någon kalv de närmaste 12 timmarna, så vi tog en lite lugnare kväll med middag och bastubad. 

Ett sista varv med hundarna, via korna innan det var dags att ta en tidig natt.

Nå, förstås. En av kvigorna ligger och krystar. Det brukar inte gå så fort, så jag går via de andra korna och stänger in dem till natten. Hämtar ämbaret med handdukar och draglinor och går tillbaka till kvigan.Skickar sms åt Krister att vi har kalvning på G.

Då jag kommer tillbaka till kvigan så är redan halva kalven ute. Kvigan ligger i en storbox med 4 andra dräktiga kvigor. Jag hinner inte avskilja henne nu. 

I det här skedet brukar inte kalven röra sig mycket, men den här skriker rakt ut och slänger huvudet åt alla håll. Ibland slår han huvudet hårt i en betongkant. Jag blir smått  panikslagen och rusar in med draglinor och försöker dra för hand, men kvigan ligger så tokigt att det inte går. Samtidigt står 4 stressade kvigor och försöker förstå vad tusan det är som låter så förfärligt.

Mormor och morfar på resa, storasyskon på fest. Krister inne med Liam. Vad göra?

Jag får tag på ett långt järnrör som jag stryker in genom öglorna på draglinorna. Tar stöd med röret mot grinden och drar för kung och fosterland medan jag blundar och hoppas att ingen av de andra kvigorna hittar på något elände. Kalven glider ut med ganska god fart och så PLOFF. I samma andetag kommer hela livmodern ut på kvigan. S-TAN!

En dålig situation blir snabbt värre. Jag försöker tänka klart men det blir för mycket på en gång. Vad tusan gör jag nu. Jag ringer flämtande in till Krister och berättar vad som hänt. Han kan inte göra något för Liam sover i hans famn.

Jag textar vår vän Anders och ber honom ringa om han inte redan sover.

Jag ringer Linn och får veta att hon snart är hemma. Skönt, gå och sov med Liam och skicka ut pappa.

Jag ringer dejourerande veterinär som förstås finns 1 timme bort, men lovar komma så snabbt som möjligt.

Anders ringer och vi får några goda råd. Men nu måste de andra kvigorna bort. Men det är ju fullt överallt! 

Vi lägger i alla fall ihop två grupper med yngre kvigor så att vi får en tom box att sätta de 4 dräktiga kvigorna i. 

Vi samarbetar inte så bra under stress kan jag berätta och tonhöjden blir ganska hög innan vi får allt som det ska vara.

Ok, den kalvade kon ensam med sin kalv och hela livmoderpaketet i skrapgången. Jag hämtar ett ämbar vatten och försöker tvätta av diverse skräp. Lägger en handduk under och försöker sedan stoppa in hela faderullan igen. Fy fasiken vad en kolivmoder väger! Jag inser snabbt att detta klarar jag inte.

Krister kör in ny halm i boxen så att det blir rent och fint.

Jag hämtar vatten, handdukar, stövlar, halare så att vi har allt klart tills veterinären kommer.

Ny veterinär som inte varit till oss förr. Tacksamt nog är även hans fru veterinär, så de kommer båda.

Han dirigerar oss hit och dit, vi sätter fast kon, drar undan kalven i en skyddad knut och så börjar han tvätta och putsa bort efterbörden.

Jag håller i svansen och repet som håller fast kon. Veterinären fru och Krister håller upp livmodern med hjälp av en handduk. Veterinär tvättar och trycker, tvättar och trycker. Till sist åker allting in tillbaka och han trycker med hela sin arms läng plus en 1,5l petflaska för att livmodern skall falla på plats. Till sist syr han fast blygdläpparna för att hon inte ska kunna krysta ut det igen.

Nu är vi alla smutsiga och trötta.

Jag passar ännu på att mjölka ur en flaska råmjölk och hälla i kalven, så att jag vet att han klarar natten.

240€ och tack och god natt.

Krister går in igen och jag städar upp lite grejor innan jag tar kvällens andra dusch.

Skönt att kalven lever och livmodern är på insidan där den ska vara.

När jag kommer ut nästa morgon möts jag av denna syn:

Ahhhh, vad skönt. Vårt jobb lyckades. Möra i kroppen är alla inblandade, men vi lever ju.

Nu återstår bara den lilla detaljen att plocka bort stygnen. Hehe, nu är hon pigg och i ordning igen. Någon som vill hålla fast henne, så klipper jag?

Hoppas på en lugnare lördagskväll ikväll. Är det månne någon vits att tända bastun?