Ni märker ju att min tid vid datorn är begränsad. Jag har en ytterst aktiv 1-åring som hinner med allt han inte borde om jag försöker titta åt ett annat håll. Skräppåsen, wc-byttan och blomkrukorna, det är spännande grejer det.

Nu sover han tack och lov ännu idag, så jag tänkte använda min tid här för en gångs skull, även om två tvättar ligger i maskinen och borde hängas upp, men det hinner jag väl med sen.

Nu återstår endast två kalvningar. Det ser inte akut ut, så jag gissar att det låter vänta på sig någon vecka än. Lamm däremot kommer i parti och minut. 10 tackor har lammat och vi har hittills 22 lamm. Tycker att det börjar räcka nu. Tänk kommer det lika mycket till! Vad ska vi göra med så mycket får????

Vad har jag ställt till med?

Med snygga som fasiken är dom.

Jag planerar att hämta mina nya avelsbaggar nästa vecka. Måste bara arrangera praktiskt med barnvakt och kanske resesällskap, för det går nog åt en hel dag.

Får se då vad jag har handlat. Det är nog lite som att köpa grisen i säcken.

Liam älskar att gosa med fåren.

Det här är Brumma, en ungtacka som fick lite hjälp förra våren och som betalar tillbaka genom att vara världens gosigaste.

Tackorna har däremot varit lite besvärliga i vår. Det är främst gotlandsfåren som inte har respekt för eltråden då gräset är grönare på andra sidan. Nu har vi balkat av ett mindre område i hagen med hjälp av kogrindar, för att de ska hållas inne. Då lamningen är över så ska de flyttas till bete, men jag vill ha dem nära så länge som vi övervakar lamningen. Det verkar fungera.

Lammen kryper nog rakt genom grindarna, men de springer ju inte så långt ifrån sina mammor. Tackorna däremot har ingenting emot att vandra iväg och smaka på grannarnas gräsmattor. Ingen skam i kroppen har dom.

Så de får skylla sig själva för att de nu har ett betydligt mindre område att röra sig på.

Ibland undrar jag nog varför vi överhuvudtaget har får, man måste ju inte ha får, faktiskt.

Men jo, visst måste man.