Jo, det ska jag berätta.

Minken som dödade två hönor och vår vackra tupp, den sköt vi ju. Den dog tyvärr inte direkt, men den kröp under den gamla stockstugan på gården och sedan har ingen sett honom.

Samma dag fick vi höra att tidigare på en annan gård, ca 1 km härifrån hade de samma dag fångat en mink i en fälla. Två minkar samma dag alltså.

Nåjo, vi trodde det var färdigt med det, tills Linn sa att hon hade sett en mindre mink springa längs vägen nedanför vår gård. Men hon var inte säker, det kunde varit en hermelin, eller en halt katt ?!

Vi tog inte större notis om det, tills hon plötslig en kväll fick ett himla sjå med att hålla minken ur fårhagen där de nyfödda lammen fanns.

Innan jag hann till platsen med bössan, så hade minken försvunnit in i grannens uthus.

Jag hämtade minkfällan, som vi hade fått låna av en annan granne, gillrade den i brist på annat med lite av hundarnas torrfoder och placerade den i en rishög bredvid vägen.

Vi hade inga stora förhoppningar om att fånga minken med hjälp av torrfoder, men jag tänkte fixa lite strömming till nästa dag.

Nåja, nästa dag hade vi köttpackning på schemat och jag kom på idén att gå och lägga lite kofett i fällan.

Döm om min förvåning då jag märkte att vi redan hade fått napp!

Där satt den då den fula fan.

Nä, den är ju tyvärr ganska söt.

Lite fett fick den smaka på i alla fall. En sista måltid.

Jag gick till ägaren av fällan och frågade: Hur gör vi nu?

Men han kom tacksamt och tog hand om både fälla och fångst.

Tyvärr tror jag inte denna historia slutar gott för minkens del. Men för naturens del, desto bättre. 

Dessa djur är eländiga naturmarodörer och dödar inte bara mina fina hönor, utan också vilda fåglar och deras ägg.

Det är ju synd att sådana här historier alltid måste innebära någons död, men om någon måste dö, så är väl minken det bästa alternativet?

Nu har jag däremot fått höra att vargen observerats i grannbyn. Det kräver kanske lite tyngre beväpning än jag har att tillgå.

Jag har inget emot att vargen strövar i skogen, men som djurägare så blir jag lite nervös.

Det borde ju finnas tillräckligt med vilt åt den, bara den inte i misstag snubblar in i våran hage.

Så med förhoppning om att jag inte får någon historia om vargen att berätta, lämnar jag er denna gång.

So long!