jo som sagt, direkt jag försöker stryka in handen så reagerar Polka väldigt kraftigt. Visst kan de tycka det är otrevligt då man börjar gräva, men hon hoppar direkt undan och visar tydligt att det gör ont.

Märkligt. Inga krystvärkar har hon och hon verkar helt oberörd annars. Äter och dricker som vanligt. Om det inte var för slimsorna som hängde ut så skulle jag inte tro att det var någon kalvning på gång.

Lördag kväll och vi är bjudna till vänner.

Jag får ge upp mina försök. Ska ännu ut en kort sväng med hundarna, byta täcke på en häst och duscha.

Vi blir lite sena förstås och tyvärr måste vi avsluta kvällen tidigare än vi velat. Vi måste se hur Polka har det. Förhoppningsvis är det färdigt då vi kommer hem.

(Såna här gånger önskar man att man hade övervakningskamera som är kopplad till nätet så att man kunde övervaka kalvningar fast man inte är hemma.)

Liam somnar i bilen hem och vi bär försiktigt in honom till mormor och morfar. Första natten hemifrån!

Vi byter kläder och går ut. Polka har inte brytt sig om att föda medan vi var borta   

På med en grimma och så sätter vi fast henne mot boxväggen. Jag försöker igen att sätta in handen. Polka kastar sig fram och rusar ner på knä. Vad tusan? Varför reagerar hon så kraftigt?

Vi försöker några gånger, men konstaterar att det inte går. Flyttar henne till fångstgrinden där hon är mer fixerad. Försiktigt, försiktigt för jag in armen och börjar känna mig för. Tomt?! Jag känner bara ett stort hålrum? 

Har hon redan kalvat och det ligger en död kalv där ute någonstans?

Nä, det kan vi inte ha missat. Och då skulle hon ju vara orolig och vilja gå ut.

Jag gräver djupare in, och till sist hittar jag en klöv, och så en till. Kalven verkar ligga i rätt läge, men långt ner. Jag drar i benen och får så småningom dem längre fram så att jag kan lirka på draglinor. Jag jobbar säkert en timme innan båda linorna är på. Polka krystar inte alls.

Då linorna sitter stadigt hjälps vi åt att dra i varsitt ben. Sakta, sakta kommer kalven fram. Jo, huvudet känns också rätt. Äntligen börjar Polka krysta med. Vi ser ganska snabbt att kalven är död. Vi drar och kämpar och till sist får vi ut den. Pust och stön. Jag är täckt av diverse vätskor från topp till tå. Vet inte hur många gånger jag fått med en smutsig kosvans rätt över ansiktet, kroppen känner av ansträngningen.

Jag klappar om Polka, säger duktig ko.

För säkerhets skull känner jag efter så att det inte finns mera i livmodern.

Vad tror ni jag känner?

Jovisst! Två klövar till. Å nej, stackars Polka.

På med draglinorna och så drar vi igen.

Denna kalv kommer mycket snabbare än den första. Vi tror ju förstås att även denna är död, men ta mig tusan. Då huvudet kommer fram ser vi hur den blinkar.

Oh shit! Snabba tag nu.

Vi drar så snabbt vi vågar utan att skada Polka. Kalven ramlar ur och jag ger omedelbart hjärträddning och putsar ur allt synligt slem ur munnen. Kalven andas, men svagt.

Vi putsar av den och gnuggar hårt runt hjärtat. Försöker få igång alla funktioner. Den råmar lite svagt - Polka svarar.

Vi drar upp den i liggbädden och packar fullt med ren halm runt den. Den är svag, men andas.

Vi kan inte hjälpa den mer just nu.

Vi släpper lös Polka som genast går och slickar och pratar med sin kalv. Vi packar ihop och går in för en välförtjänt dusch. Klockan är 2 natten till söndag.

Söndag morgon går Krister ut tidigt för att se om han kan hjälpa den lilla. Då är den död!

Nehej. Det ville inte den här gången   

Den hade nog fått i sig för mycket fostervätska.

Så ibland går allt galant och ibland skiter sig allt.

Denna händelse gör ju att man ännu mer uppskattar att det faktiskt lyckades med Xylvia som födde tre levande kalvar helt utan assistans.

Nu har vi Polka och Xylvia tillsammans i samma box med trillingarna. Förhoppningsvis vill Polka gärna ha en kalv och låter någon dia henne. Det är inte troligt, men man kan ju alltid försöka.

Hade vi kunnat göra något annorlunda? Ja säkert.

Med facit i hand, så borde vi kanske börjat hjälpa till redan på lördag förmiddag, då jag insåg att vattnet troligen redan gått. Men de brukar ju börja krysta! Och kalvarna låg ju rätt, inga fellägen. Så vad tusan var det som var fel?

Varför var hon så ömtålig? Var det någon livmoderomvridning eller något? Men jag kom ju nog in så småningom.

Nåja, inget att göra åt längre.

Glada är vi att Polka lever och mår bra idag.

Fan ska alltid ha sitt, brukar vår gamla veterinär säga.

Nu ska jag försöka ta mig i sängen. Klockan är ju bara halv tolv ikväll. Nästa kalvning väntas 26.10 Håller tummarna att den kalven kommer som ur en pärthyvel.

Godnatt med er!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ja sportlov pågår och vi har faktiskt några dagar lediga. Ja jag är ju både sjukskriven och har semester, så jag får ju nog vila på riktigt, med gott samvete.   Idag har jag städat lite och tvättat lite kläder. Jag önskar jag kunde säga att nu ä...

Ja februari är på gång minsann, men inte jag..... Suck, det kommer såna här ålderstillägg som man inte räknar med. Jag har varit på koll till kärlkirurgiska pga den djupa ventrombosen jag fick i vänster vad förra våren. Så nu väntar jag på kallel...

Ny vecka, nya möjligheter för dumheter!   Nåjo, jag har redan börjat. Dels har jag skrivit till NTM centralen och frågat lite om hur vi riktigt ska göra med våra avtal om skötsel av jordbruksnatur och landskap. De sågade ju bort en stor del av vå...

    Jo hej igen. Idag är det plusgrader och snöstorm. Yeiii! Finns det faktiskt folk som gillar vinter? Kan inte förstå.   Men, idag har vi gjort höstanmälan. Vilket i stort sätt är en genomgång över vad vi har gjort på vilka åkrar under...

Hallå! Jag har kontorsdag idag. Kallt och bedrövligt ute, så jag söker orsaker till att få hållas inomhus. Idag har jag sökt årets första djurstöd. EU-s husdjursstöd för tjurar och slaktlamm samt stöd för djurens välbefinnande. Jag satt på kurs...