På förmiddagen var vi ute och sandade gårdsplan - igen! Från plus till minus och så plus igen. Jaha, i år har vi en sån här vinter. Undrar just hur benbrottsstatistiken ser ut på våra sjukhus?

Ett litet projekt i vinter har varit att ta ner vår mycket förväxta häck.

Tror visst att en valp sitter och lättar på trycket i riset   

Här ligger den slagna häcken. "Bara" det lilla projektet att städa upp.

Krister tog bort det mesta med stockvagnen och kran, och jag fick plocka pinn i skottkärran. Det blev några varv.

Ännu finns förstås skräp kvar, men det får bli till sen då all is smält bort. 

Medan Liam sover middag har jag bakat mockarutor. Jag försökte ta mig i kragen och hålla tillbaka lite med sött och gott efter nyår. Min våg sa att det var dags. Jag trodde den fått något fel, så jag köpte en ny. Bara för att få en andra åsikt. Men den jäveln var av samma åsikt som den gamla   

Men jag tycker inte det är något roligt att inte få äta gott. Jag tycker inte heller att det är roligt att ha bilringar runt magen. Men om jag måste välja, så får bilringarna bli kvar. Förhoppningsvis minskar de något i omfång då jag börjar jobba igen på allvar.

Det är ju en sak som jag är väldigt tudelad över också. Jag tycker att det bästa för mina barn är att de får vara hemma så länge som möjligt. Tanken att dumpa av Liam med en massa andra ungar tillsammans med främmande människor känns för mig inte bra.

Men tyvärr är det för farligt att ha med honom i mitt jobb.

Jaha, nu vaknar han. Får filosofera vidare någon annan gång.