Nu är jag som en ny människa. Vintern är förbi, har jag bestämt.

Vintern innebär för mig att jag tvingar mig själv att sätta en fot framför den andra, andas in och andas ut igen.

Då man är mitt i det så märker man det inte så bra, men då flyttfåglarna återvänder och man ätligen kan dra lungorna fulla med frisk, ljummen luft. Då märker man hur tung vintern varit.

Jag har nu fått njuta av några sköna kvällar och återhämtat mig från mitt dystra sinne.

En promenad med vovvarna i kvällssol är toppen för orken.

Och lite porlande vatten på det. 

Då är det lätt att dra på smilbanden.

På tal om det. Vet någon hur man säger :att le, på Närpes dialekt?

Man kan ju säga att man smilar, men det är ju ett låneord från engelskan. Men ett ord för att le?

Dra åp smilbandän? Men samma låneord där.

Har någon ett bättre förslag, så kommentera gärna.

Något som fastnat på min hjärna bara   

jag har förstås börjat planera årets trädgårdspyssel. Jag har sått kronärtskockor och tomat. Lite senare än vad jag brukar pga den arma förkylningen.

Och så har jag för första gången beställt lite växter på nätet. Spännande! Får se då hur det ser ut i lådan då den kommer.