Lammande tackor är riktiga tidstjuvar.

En gammal tacka som fått ett lamm vill inte ge sitt lamm di. Hon är inte elak, men hoppar undan så fort lammet vill dia. Så henne får jag gå och hålla fast några gånger per dag.

Mocca fick fyrlingar för några dagar sedan. Hon sköter om dem fint, men igår kväll såg jag att det minsta bagglammet stod och kurade ihop. Jaha, fram med flaskan och stödmata. Jag fick i honom 1,5dl igår kväll och 1dl till idag. Han diar även sin mamma, men de tre större lammen knuffar bort honom. Han är så liten, så liten. Får se hur det går.

Inatt lammade en ungtacka som inte var instängd. Jag hörde bara ett ynkligt hjärtskärande bräkande då jag kom ut på morgonen.

-Men lilla vännen, var är din mamma? Lammet visste inte, jag visste inte och tydligen visste inte tackan heller.

Till sist såg jag en ungtacka som fortfarande hade blod i svansen. Bingo! Den tar vi, sa jag till lammet och stängde in dem tillsammans. Tackan visste inte om hon skulle vara mer rädd för mig eller för lammet. 

Till slut stod hon snällt i alla fall då jag höll upp en hand framför henne och stod på huk och puttade lammet till spenarna. Hur fungerar det här, undrade lammet? Så jag fick bända upp munnen och trycka in spenen i munnen. Ahaa! Mat! Tack och lov var lammet ännu piggt och ivrigt så hon drack tills hon blev vackert rund om den lilla magen. Tackan fortfarande skräckslagen inför åsynen av det, tydligen, farliga lammet. Lammet fick sig några hugg in i väggen, men tack och lov är lamm inte så ömtåliga som de ser ut. Jag har varit en andra gång och hållit fast tackan nu, och det ser lite bättre ut. Hoppas det klarnar för den unga modern så småningom.

Jaha, Blackie tänker börja lamma. Jag öronmärker ett lamm som kom för ett par dagar sedan och släpper ut tacka och lamm i flocken och boxar istället in Blackie. Det må nu komma två pigga stora lamm som älskas av sin högmjölkande mamma. Tror ni?