Vi är mitt i höstkalvningarna och det går väl hyfsat. Både med- och motgångar.

Igår kalvade Räfbackens Champagne. En kviga efter Champs Bravo seminerad med Testo.

Kalven kom rätt väg, men alltid då det gäller kvigor så hjälper jag till om kvigan tillåter. Så även denna gång. Kalven kom en dag före beräknad tid och vände rätt, alltså först kom frambenen och huvudet. Jag fick på draglinorna och kände efter och kunde konstatera att kalven lever, men kvigan är rätt så trång i utdrivningskanalen. Jag kallade på draghjälp så att jag kunde massera och hålla emot medan Krister drog. Det gick bra och ut kom en fin tjur.

Vi lämnade kalven framför den trötta kvigan så hon fick lukta på och tvätta den. Det såg bra ut.

Samtidigt började en annan ko på med kalvning. Eftersom alla kalvningsboxar var upp tagna fick vi börja med att hämta våg och öronmärken och väga, märka och släppa ut en pigg tjur som föddes dagen innan. "Bara" 64kg i födelsevikt. Den kalvningen hade dock gått helt utan draghjälp.

Vi tog in Zeline som ganska direkt födde en pigg kalv.

Själva gick vi in och värmde lite ärtsoppa. Det blir inga festmåltider för oss den här tiden på året.

Då vi kom ut igen så stod redan Zelines kalv och drack den viktiga råmjölken.

Champagnes kalv var också upp på benen, men eftersom kvigan var ovan så stod hon inte stilla då kalven sökte spene. Vi beslöt dock att avvakta eftersom båda såg pigga ut. Det brukar reda upp sig bara kossan rensat bort efterbörden.

Idag tänkte jag så att jag håller koll tills dess att jag är säker på att den får dricka. Ganska snabbt insåg jag ju att den inte druckit. Kvigan ville dock inte ha min hjälp, så jag blev tvungen att locka henne till fångstgrinden för att kunna hantera kalven riskfritt.

Ganska snabbt fick jag sedan den hungriga kalven att hitta maten, trots att mamma sparkade varje gång den nuddade spenarna. men den sparkade ganska "snällt". Det var inte så att kalven slängdes i andra väggen.

Jag filmade en snutt, men jag är inte säker på att jag får in filmen rätt vänd här nu.

Vi gör i alla fall ett försök.

Tror inte detta funkar.

Men bilden är rätt väg i alla fall.

 Tröskning pågår mellan regnskurarna.

Vår träska kan väl snart också kallas antik.

Den köpte Kristers pappa begagnad då Krister var 15 år.

Men still going strong.

Vi odlar så pass lite säd så det lönar sig inte för oss att köpa någon ny tröska. Vi anlitar entreprenad ifall det skulle behövas. Men med vår ekologiska odling så har vi ju mest vall. Så det är viktigare att hålla den maskinkedjan uppdaterad. Men den är nu inte så ny heller. Men betydligt yngre än tröskan i alla fall.

Kanske då Liam fyller 15 det börjar bli dags att köpa ny tröska. Det gäller att få plåten att hålla i 13 år till då.

Det blir ju att ta några foton på Liam.

Här kommer några:

Bästa stallhjälpen

Ibland blir det lite väl roligt att mocka i stallet :)

Liams lånehäst Lussan blir borstad.

Jag kunde inte välja vilken bild som var roligare av stubbilderna.

Hej mamma!

Liam har fått ett skrivbord till sitt rum. Bordet har ägts av en länsman som bodde i byn någon gång på 1800-talet. Bordet ärvdes av hans hushållerska och sen ropades det in av Liams morfarsfarmor Räf Johanna på auktion. Sen fick hennes son Olof bordet, senare min pappa Joel och nu är det alltså Liam Olof Johannes tur. Ganska häftigt tycker jag.

Vi var på dop till södra Finland ett varv i sommar. Liam har aldrig gillat att köra bil, men med barnfilm som underhållning går det lite bättre.

I väntan på att få köra traktor med pappa en sväng.

Nåja. Nu vet jag var jag har dig!

Visst fick vi smaka i alla fall.

Mico och Sune e nya finska mästare i högsta vallningsklassen 2017!

Är så glad för deras skull.

Jag blev förälskad i Sune första gången jag såg honom valla. Tyvärr blev det inga valpar då jag parade Yezz med honom.

Det här ska firas!  

Just nu söndag 17.9 pågår Finska mästerskapen i vallning. Jag försöker bifoga en länk till livestream.

https://youtu.be/EWTAPwzC-uk

Min vän Mico tävlar i finalen som nummer 7 med Börje och nummer 12 med Sune.

Håll tummarna!

Det är sjukt spännande.

Jag missade visst att skriva om då vi förde ut fåren till Märigrund.

Vanligtvis har vi ju fåren på ön Ledören. Det är passligt för ungefär 10 tackor med lamm. I år har jag av någon konstig anledning 21 tackor plus lamm. Vilket ju alltså innebär att betet inte räcker hela säsongen.

Ursprungsplanen var att föra halva gruppen till Ledören och resten till Märigrund direkt på försommaren. Men av diverse orsaker så beslöt vi istället att vi har hela gruppen tillsammans och flyttar ut dem till Märigrund då betet på Ledören tryter och lammen är större.

Hela gruppen på totalt 55 får rymdes inte på en gång utan det blev två resor till Märigrund.

Eftersom jag inte satte in bilder på då vi förde ut dem så kommer både flytten och returen nu på samma gång.

Varsågoda:

Och så hemfärden:

I år har jag byggt en fålla på fastlandet där fåren kunde vänta i lugn och ro medan jag körde fåren de 13km från stranden till gården.

Det blev tre resor med transporten.

Och vad skönt att ha dem alla hemma och under tak.

Det gick lätt att somna på kvällen och lyssna då regnet smattrade på plåttaket.

Stort TACK till alla som hjälpte till! Ingen nämnd ingen glömd.     

Vi fortsatte vårt uppdrag. Nu var alla djur i en flock och på rätt åker. Uppsamlingsfållan var uppställd och lastbilen redo. Vi använde även en traktor med en höbal i frontlastaren som en vägg.

Nu var det bara att gruppera om och fösa flocken in i fållan.

Alla mot, några in i fållan och så pang! Fast med grinden då ett lämpligt antal kossor var på rätt sida. in i lastbilen, iväg till gården, släpp ut och så tillbaka och hämta ett gäng till. Det blev kanske 6-7 varv innan alla var inne.

Sista varvet kom 4 halvårskalvar som vi kunde stänga in längst fram i lastbilen och sedan lasta på de större djuren.

Då var det en envis gammal ko som ställde sig med huvudet in i lastbilen , men absolut vägrade stiga på. De andra kunde inte heller slippa på för hon stod som en propp i hålet.

Måste hon ännu bråka efter allt springande idag?

Man blir lätt arg och uppgiven då man är trött.

Linn gick hem med hundarna då jag började skrika och härja med kossan. Hundarna blev så oroliga.

Nåväl, efter några varv runt i fångstfållan fick vi till sist de andra att gå på och då följde hon fogligt efter.

Fast med dörren.

Ahh, vad det kändes skönt. 7 timmar höll vi på. Och då återstod ännu vanlig matning och skötsel av alla djur och människor.

Jag hade inte ännu vågat ringa och beställa båttransport till fåren som jag planerat att hämta hem på lördagen.

Om vi inte fått hem alla kossor så hade vi förstås behövt fortsätta med det följande dag.

Men projektet slutfördes och jag kunde beställa båten och planera för fårhämtningen från Märigrund till lördagen.

Prognosen visar 20mm regn till söndagen och jag vill gärna ha hem alla mina små.

Den berättelsen tar vi en ny dag.