Idag for första gänget till slakt. Bilen skulle hämta dem efter mörkrets inbrott, så vi tog en extra träningsrunda på gården i dagsljus för att öva flyttning med hunden.

Krister och den onämnbare tog upp flytbryggan ur sundet idag.

Och frosten tog min stockros.....

Sitter denna morgon och myser med Liam i famnen. Ute är det -4 grader. Krispigt i gräsmattan.

Denna helg har det varit Finska mästerskapen för junior och unghundar.

Det har blivit tidiga morgnar med 2 timmars körning i mörker med minusgrader, våt vägbana och sommardäck. Jag har kört långsamt och på helspänn. Men bra har det gått.

Det var två dagars tävlingar och så räknades båda dagarnas resultat ihop och så utsågs de nya finska mästarna.

På första dagens tävling försökte jag hålla Yezz lugn och hålla bra avstånd. Med resultatet att tiden tog slut innan vi hann fålla in fåren. En fjärde placering räckte det i alla fall till första dagen.

Efter egen tävling hjälpte jag till att föra ut får åt 6 st hundar som skulle gå anlagsprov eller grundbana som det heter.

Det blev ganska mycket väntande mellan grupperna så Yezz fick ha täcke på för att inte bli för kall av att ligga på den våta kalla marken.

Kommer det någon hund? verkar fåren undra.

Det är inte så ofta jag har tävlingsnummerlapp.

Andra dagen tänkte jag att åtminstone ska tiden inte ta slut i alla fall.

Så jag lät hunden gå lite hårdare. Med resultatet att det blev mera fart på fåren och svårare att hinna styra dem rätt.

Vi klarade hela banan i alla fall. Ganska bra hämt, prickade båda grindarna, delade flocken och fick in dem i fållan. Inom utsatt tid. Jag var nöjd över att ha klarat banan, men poängavdragen blev för många då flocken sprang zick zack. Så fast vi gick hela banan så fick vi lägre poäng än dagen innan då tiden tog slut.

Hur man än vänder sig så är röven bak, eller hur var det?

Vi stannade på en femte plats totalt. Vi får vara nöjda med det i vår första klass 2 tävling, men jag måste medge att vi hade velat stå på pallen. Yezz är så duktig. Synd för henne att hon har så dålig förare.

MEN, nu till de bästa nyheterna.

Vårt lilla träningsgäng, Team Pampas, består av 6 damer med olika erfarenhet och hundar på olika nivåer.

Av oss 6 så har 4 st tagit medalj i Finska mästerskapen 2017! 3st guld!

Föst vann ju Mico och Sune guld i FM, högsta klassen.

Denna helg vann Leena och Treq först guld i klass ett. Där tog dessutom Sofie och Hannah brons.

Och i klass 2 vann Päivikki guld med Suxe.

Alltså fattar ni hur otroligt det är????

4 FM-medaljer till Team Pampas! Yeiiiii!!!!!

Stort GRATTIS till medaljörerna!

Dessutom fungerade allt det praktiska utmärkt.

Första gången vi ordnade tävling på Solkulla gård.

Kanske blir det fler gånger......

På måndag är det dags för de första baggarna att åka till slakt. Vi har totalt 17st, men vid kontrollvägning kunde vi konstatera att inte alla uppfyller viktkraven än. Så tyvärr måste en grupp stanna längre.

Det är ju alltid lite extra jobb då man måste ha flera grupper.

Alla tackor går i en stor flock ute ännu, men det utlovas ordentligt med minusgrader och det börjar i vilket fall som helst vara dags att ta in dem för klippning och betäckning.

I första hand blir det då en indelning med slaktbaggarna i en grupp, de äldre tackorna indelade i två grupper med varsin bagge och så ungtackorna som jag tänkte låta växa lite till innan jag släpper dem till baggen. Så fyra olika grupper måste vi ha. Och vi har två boxar..... 

Jag vet inte riktigt än hur många baggar som ryms med i slakttransporten på måndag, men typ 10 baggar kvar tar ju inte så mycket rum, men så är det 8 gamla tackor plus bagge i en grupp och 13 tackor plus bagge i en grupp och 17 ungtackor i en grupp. Alla ska ha tillgång till mat och vatten och liggplats.

Sen är det ju ingen lönsamhet i en sån här liten fårbesättning, det borde ju vara en nolla till på antalet i varje grupp. Men jag kan ju bara inte behärska mig. Och så ska ju hunden tränas också.

Men vad jag önskar att jag hade obegränsad tillgång till stora hallar. Bara att slänga in alla möjliga djur och utrustning i. Nej små trånga hus som man knappt kan vända i finns i överflöd.

Ge mig en hall!

Måste bara inflika en bild från soluppgången.

Tyvärr förmådde inte min telefon återge den rätta färgen. Dagens sol var röd.

Vackert, men lite kusligt.

Har ni sett på maken? Äntligen finns en liten blomma på min svarta stockros!

Höstens första riktiga köldknäpp utlovas till helgen, så då fryser väl resten bort. Men vi fick nu se hur den ser ut i alla fall.

Jag har annars en bekännelse. Jag har gått upp i vikt   

Jag märkte efter förra julen att nu borde jag gå ner 10kg. I höst kan jag konstatera att det nu är 15 kg kvar för att gå ner 10kg. Om jag inte gör någonting nu, så är det säkert 20kg efter julen.

Så eftersom jag nu berättat detta här så sätter jag förhoppningsvis lite press på mig själv.

Jag vet precis vad det beror på: livet som lyxhustru efter senaste graviditet. Jag har inte bara bakat och kokat gott, jag har arbetat mindre fysiskt också. Det här i kombination med stigande ålder blir en farlig kombination.

Men nu måste jag ta tag i detta på riktigt. Jag kommer inte att plåga er med berättelser om med och motgångar, men jag tänkte sporra mig själv genom att ha ett mål på -15kg fram 1.6.2018 För att inte spara allt till maj så kommer jag att ha kontroller varannan månad med början 1.12.2017

Jag kommer bara att anteckna typ -2kg eller +5kg   

Håll tummarna för att ni bara får se minustecken.

Så nu, bort med kakor och choklad!   

Finns en låda såna här på köksbänken......

Vi har haft en varierande vecka med allt möjligt skoj.

Förra söndagen var jag på generalrepetition till mästerskapsgården. Det krävs ju en del talkofolk för att en tävling ska fungera. Vi har läget ganska bra under kontroll tycker jag. Nu ska vi bara hoppas att rätt meterolog kommer i arbete denna vecka och ändrar den regntunga väderleksprognosen!

Talkogänget.

På onsdagen var en försäkringsinspektör hit och granskade våra bastuskador. Tyvärr hade de fullt upp och kunde inte erbjuda någon hjälp med att fixa upp eländet, utan lämnade några dunkar tvättmedel och en luftrenare och sa tack och hej. Så Krister har roat sig med att skura källaren denna vecka. Nu luktar det bättre än före branden.

På fredag förmiddag hade vi älgskadeinspektör för att granska en granplantering som blivit fullständigt uppäten av hjort och älg. Det har gått att få ersättning för skadorna för att köpa nya plantor, men den tiden är förbi. Ingen ersättning. Det växte ju björksly på området. Nå om älgarna äter upp björkarna då? - Ja då får vi söka om skadeersättning igen.

Ja vad ska det bli av Finlands gröna guld om inte folk börjar plantera skog efter avverkning?

Ännu något byråkratiskt som är svårt att förstå.

På eftermiddagen var det dags för vår årliga ekogranskning. Papper, papper, papper. Bara man har pappren i skick går det nog. Fast det kan vara lite svårt att hitta alla nödvändiga dokument. Granskaren sitter med en lunta papper där det står vilka papper vi måste ha och då han sett dem så blir det kryss i rutan.

En snabbtitt på några åkrar och djuren, så var det klart. Så kunde han sätta kryss i rutan att han sett allt.

Varför har man då ekogranskningar?

Jo, för att konsumenten ska kunna lita på ekoproduktionen och för att säkerställa att odlarna behandlas jämlikt.

I lördags, en regntung dag, for vi på maskinmässa till Tammerfors. Jag var fundersam fram till sista stund om jag och Liam skulle åka med eller inte. Han är ju bara 2 år och hans humör kan svänga från toppen till uselt. Och om det är uselt, så blir det ingen rolig dag.

Jag hade inte behövt oroa mig. Det fanns massor för honom att se. Och även om inte jag kunde titta på något annat än honom, massor av folk-springande galen bebis, så hade vi rätt så roligt. Jag tappade bara bort honom en gång!    

Han hade roligt i alla fall.

Stora pojkarna som var med hittade också roliga leksaker. Men de höll hårt i plånboken tack och lov.

Jag har tränat hunden så gott som varje dag de senaste veckorna och har ännu 5 dagar kvar att finslipa formen fram till finska mästerskapen för unghundar. Det går sakta åt rätt håll. Men mina tackor är väldigt lugna och långsamma och fåren vi kommer att tävla med är betydligt snabbare i benen. Får se då om kärringen håller nerverna i styr. LIGG-LIGG-LIGG!!!!!

Liam hjälper till att träna ligg.

Hönorna samlas för en gemensam drink.

Jag är så tacksam för äggen jag får av mina fina hönor.

Hur ofta tänker man egentligen på att det faktiskt är någon som värpt äggen då man knäcker sina ägg i stekpannan?

Nu för tiden är det ju tack och lov enkelt att välja rätt ägg i butiken eftersom alla äggförpackningar är märkta från vilken typ av liv hönan har.

 Om äggen är märkta med en nolla 0=ekologisk produktion, 1=ägg från utehöns 2=golvhönsgård 3=ägg från hönseri med inredda burar.

Är det inte rätt fantastiskt att du som konsument direkt kan påverka vilket liv den som värpt dina ägg har.

Utnyttja din makt!

Solen! Fredagen den 13 bjöd på underbart höstväder. Löven lyser i starka färger och höstsolen förstärker färgerna så man blir alldeles hänförd.

Jag har fått ändra mina vallningsträningar från kväll till förmiddagar av den enkla orsaken att det inte finns några kvällar längre. Det är mörkt. Om man skickar hunden för att hämta fåren så försvinner hon. Hallå? Var är hunden?

Inte särskilt effektiv träning kan tyckas. Istället har jag haft det så bra ställt denna vecka att Liam har fått gå och mocka stallet med storasyster på förmiddagen medan jag går och tränar. Alla är glada och nöjda.

Denna dag var ju vädret dessutom så härligt så det kändes riktigt skönt att leva.

Man borde ju faktiskt fokusera mera på sånt som gör en glad. Glöm kärnvapen, könsstymning och pedofiler. Inte blir det ju bättre av att jag går omkring och mår dåligt av sånt om jag ändå inte tänker göra något åt det. Tror jag ska kasta ut tv`n.

I fortsättningen ska jag försöka njuta mera av att vara den priviligerade vita kvinnan med tak över huvudet och mat på bordet. Tre friska ungar och gud vet allt som jag kan räkna upp som en stor del av världens befolkning bara kan drömma om. Nä nu får jag ju dåligt samvete igen......

Nej, tillbaka till den vackra höstdagen, då jag fick göra det jag njuter mest av. Ensamtid, med min hund på jorden bästa plats; Sjöslätt. Och mina fina dorpers   

Kan bara kompletteras med lite härlig musik.