Denna vecka har varit omväxlande. Förra fredagen var nästan för spännande.

Efter arbetsdagen beställde jag att bastun skulle vara varm till åtta-tiden.

Så medan jag gick och skötte får/hästar/hund så gick Liam och Krister och satte eld i bastuugnen.

Jag kom in straxt före åtta och hörde dem pyssla på i musikrummet. Själv hämtade jag handduk och smög mig ner vid datorn i kontoret i väntan på att få gå i bastun.

Plötslig ser jag Krister rusa ut och ropa: Släng ut hundarna, det brinner!

Rök väller ut från bastun, jag nappar tag i Liam, slänger ut Yezz och går upp på övre våningen.

Krister får tag på en brandsläckare och tar sig tillbaka in i bastun.

Han får branden snabbt släckt, men rök har vällt ut i hela källaren och sprider sig nu till oss där uppe.

Vi sätter på ytterkläderna och flyttar oss till gamla stugan tvärs över vägen.

Flyktingar.

Här sitter vi tills Krister vädrat ut värsta röken och vi kan gå tillbaka till huset. Det blev ingen bastu denna kväll.

Jag ringer till räddningsverket och meddelar att vi haft en liten incident, men att läget nu är under kontroll.

Det som hände var att då de tänt eld i ugnen så hade de använt tändvätska. Men för att Liam inte skulle springa runt och spruta tändvätska runt huset så ställde Krister flaskan högt upp utom räckhåll, ovanpå bastuugnen. Meningen var ju förstås att ta med den ut, men som alla vet som har småbarn, så kan man bli tvungen att springa efter vilda ungar. Vilket alltså hände, och flaskan glömdes bort.

Tur i oturen var ju att de stannade kvar i rummet utanför bastun och kunde reagera direkt rök sipprade fram under dörren. Hade de varit uppe i huset så hade hela huset kunnat brinna ner.

Nåja, eländet var inte över denna kväll.

Vi bytte om till pyjamas, tog en flaska vinbärssaft och förberedde oss för sängen. Medan jag plockar av bordet klättrar Liam upp på en stol, svänger för hastigt, faller och pang! ögat mot bordskanten. Jag hör direkt att nu tog det bra.

Nå smärta och blått öga, men annars ok.

Så nu ser han ut så här.   

Gullplutten.

Idag fick jag frågan om jag har avelsbaggar till salu. Och javisst!

Om någon vill köpa 75% dorperbaggar så finns det. 200€ plus moms.

Jag har bara inte kommit mig för att bjuda ut.

På bilden bara tackor dock, men de liknar ju varandra   

Varför är det så att de dagar jag bara jobbat på kontoret, så känns det som om jag inte "arbetat"?

Idag då regnet skvalar där ute har jag försökt komma ikapp med pappersarbetet. Ringt några samtal, skrivit epost, registrerat kalvar och ordnat i pappershögarna. Lite avelsplanering.

Men nu har jag nästan lite dåligt samvete över att inte gjort något konkret. Även om pappersarbetet också är nödvändigt. Men det är ju inget som syns!

Av någon konstig anledning så känns det bättre att gå en dag med röjsågen. Även om en dag på kontoret säkert är bättre rent ekonomiskt.

Jag hittade några bilder från i sommar på en stekel som höll till i Liams sandlåda.

Det var bara en och den stannade några dagar och grävde små hål i sanden. Enligt facebookgruppen Naturväktarna så kan det vara ljus lergeting. Jag har ingen aning, men jag har inte sett någon sådan förr. Finns det insektkunniga bland mina läsare?

Nu ska jag värma rester från igår. Nötstek med gräddsås. Mmmmm

Jag är inte teknisk,men jag har för mig att jag läst någonstans att man kan köpa en mojäng som man stoppar i eluttaget och så kan man få internet typ från routern genom eltrådarna till andra delar av huset. 

Detta låter för mig lite som magi, men finns detta hjälpmedel faktiskt eller är det något jag missuppfattat? Rätta mig gärna.

Jag kom osökt att tänka på då min moster berättade om då hon började jobba på en radiostation, så fick hon gå runt och se alla teknik och lära sig hur allting fungerar. Till sist så frågar hon: Men hur kommer radiosändningen ut till folks radioapparater då?- Oh, thats magic!, fick hon till svar   

Och för mig är mycket teknik just det, trolleri. Min hjärna fattar inte hur teknik fungerar. El i alla dess former är jag livrädd för.

Nåja, orsaken till att jag frågar är för att, trots ny dator, så försvann ett nytt blogginlägg ut i yttre rymden igår. Det var vårt wifi som plötsligt slutade fungera. Varför gör det på detta viset? Det känns ju så dumt då man har en laptop för att kunna skriva var som helst, men internet inte riktigt vill hänga med. Jaja, stora bekymmer.

Men fasiken så skönt att ha dessa triviala bekymmer. Jag vågar knappt se på nyheterna mera. Man blir ju så nedstämd. Bara elände.

Söndagkvällen såg ut ungefär som lördagskvällen.

368 Bettan beslöt sig för att kalva. Dock lite senare på kvällen.

Arbetsfördelningen blev som vanligt att jag tar nattpasset och Krister tar arla morgon.

Vid 12-tiden ser jag i kameran att jag får gå ut. Väl ute ser jag att två fötter sticker ut.

De ser ganska stora ut, trots att det ändå är två dagar före beräknad tid och pappan är Testo, som ska ge små födelsevikter. Nåja, det lyckas inte alla gånger fast man försöker.

Jag orkar inte stå och titta på riktigt länge mitt i natten utan jag halmar upp boxen ordentligt och så sätter jag på draglinorna. Fötterna stadigt i liggbädden och då Bettan krystar så drar jag. Kalven kommer dock ganska lätt ut. Den blinkar till och skakar på huvudet. Yes! Det gick bra.

Jag tar av draglinorna och drar mig tillbaka så mor och kalv får bekanta sig med varandra i lugn och ro.

Nu duschen!

Hittade en bild som väl beskriver känslan såväl i lamnings- som i kalvningstider   

God natt!

- Jaha,  vad gjorde du i helgen då?

Jo jag fick tillbringa lördagskvällen med att dra fram en ny kalv.

Räfbacken Zilla hade beräknad kalvning till 24.9 Så jag har haft henne instängd i kalvningsbox i en veckas tid redan. I fredags tröttnade jag på att vänta.

Krister ville att jag skulle känna efter så att det inte var något felläge som gjorde att det inte kom igång.

Sagt och gjort. Fast med kossan i fångstgrinden

På med handske och massa glidmedel.

Nej, allt kändes normalt-

Jag släppte ut henne med de andra kossorna så hon skulle få vandra lite mera.

Istället tog jag in en annan ko som såg mera kalvningsfärdig ut.

Under fredagen kom ingen kalv.

Men efter hundpromenaden på lördag kväll ser jag att förstås kossan jag släppte ut igen har börjat kalva.

In med henne i box igen och hämta hjälpmedel för säkerhets skull.

Nu är det jobbigt.

Jag tänkte filma kalvningen.

Men här har jag inte nerver att vänta längre utan beslutar mig för att hjälpa till.

Allt gick bra.

  Jag väntar med dem ännu en timme för att vara säker på att det inte är tvillingar.

Men kossan rensar sig och kalven stiger upp och börjar söka spene.

Nu fryser jag ordentligt och går in till tolvslaget och somnar bredvid lille Liam.

Sånt hos oss en lördagkväll.