Jag har helt glömt bort att nämna att vi köpt lite tillskottsmark. Eller inte glömt, men inlägget om det försvann då internet bröts och sen har jag inte kommit igång igen.

Jo, vi köpte ett gammalt fuktskadat hus med lite ängsmark, 2,5 ha åker i 4 skiften och 1 ha skogsmarksbotten bara några hundra meter härifrån.

Ängsmarken har vi stängslat in, men åkermarken belastas av ett arrendekontrakt så det slipper vi inte åt före 2019.

Sen ska det också täckdikas och stängslat in. Ja, vi betalar för att få arbeta som vanligt.

Meningen är också att vi ska kunna ha en ridväg genom ängsmarken, för att Linn med ridelever ska ha en tryggare väg då de ska rida ut i terrängen. Nu måste de gå på allmän asfalterad väg med dålig sikt och där bilarna kör allt för snabbt. Begränsningen är 50km/ h, men det är det inte många som håller. Då vägen dessutom är smal och krokig så har det varit lite med livet som insat att ta sig ut med häst. 

Nå nu visar det sig att en del av området är extremt blött med stora vattensamlingar och alltså inte användbart som väg.

Denna vecka hade vi avtalat med en grävare som skulle komma och gräva in avloppsledningar till vårt hus. Ja, det är ju ett helt eget kapitel som jag kunde skriva om, kommunens stora stolleprov. Nåja, det har klagats vitt och brett om bybornas ovillighet att genomföra projektet och det har sagts åtskilliga gånger att befolkningen kanske inte förstår så bra att alla är tvungna enligt lag att koppla in sig. Jag tror nog att det är vattenbolaget som inte förstår att det är folkets sätt att protestera mot ett projekt som är oerhört dyrt och nyttan med det är ifrågasatt. Jag skulle inte tycka att det vore konstigt om man vid ett nybygge eller större renovering skulle behöva koppla in sig, men varje liten koja i hela kommun? I vissa fall kommer avloppet att kosta mer än stugan är värd. Vettigt? Jag undrar. Tycker synd om de som har det ekonomsikt svårt redan och sedan påtvingas detta.

Men nu står grävandet stilla minst en vecka medan vi väntar på att de får fram nya brunnar. Som om inte projektet vore dyrt nog från början!

Denna första röda text skrev jag i början av november och sparade som utkast, men sen blev det lite uppehåll, så nu har saker och ting redan ändrats. Så jag fortsätter med dagsläget.

Grävaren har varit här och dikat det våta området.

Och vi har fått början till en ridväg. Tyvärr var området så väldigt blött, så grävaren lämnade en ränna tvärs genom vägen för att det skulle kunna torka upp bättre. Det innebär ju då att vi inte heller denna vinter kan använda vägen. Men nästa sommar kommer han igen och lägger ner en vägtrumma och gör vägen klar. Då blir det bra ska vi hoppas. Den som väntar på något gott.

Vi är numera också inkopplade till et kommunala avloppsnätet. Smakar det så kostar det, brukar det ju heta. Kanske lite opassande att använda i avloppssammanhang, men billigt blev det ju inte att spränga ner avlopp i berget. Vi klarade oss dock oväntat bra och det gick inte åt så vådligt många kg dynamit.

Återstår en del jobb innan vi har gräsmattan och hästhagen i skick igen.

Jag brukar säga att vi är stenrika här på backen. Ni förstår kanske varför? Sten på sten på sten.

Måste återkomma med planerna för den nyinköpta gården.

Nu en kaffekopp med mina söner. God morgon!