Måste bara lägga in några videon på tvillingskalvarna som jag tog på kvällsrundan då de var 2 dygn gamla.

Sötnötar!   

 
  Jag är också ganska nöjd över mitt foto under magen   

Av våra 9 dagar ledigt så tillbringades 4 nätter borta.

Förra torsdagen började vi bege oss nordost mot Vuokatti som ligger ungefär 7 timmar bort från oss. Första dagen kom vi bara till Karleby och övernattade där på Sokos hotell.

Startade sen vidare efter en god hotellfrukost och var framme tvåtiden vid Katinkulta badhotell. Det fanns inga rum kvar på själva hotellet då jag bokade, utan vi hade istället bokat en stuga 100 m ifrån. 

Det var riktigt lyckat faktiskt. Nytt bekvämt hus med alla bekvämligheter. Jag hade dessutom bokat hotellfrukost och fri tillgång till badavdelningen. Så inte gick det någon nöd på oss.

Krister fick skida både på längden och nerför och Liam och jag fick bada. Vädret var bra, för att vara vinter, och vi kom hem helskinnade på måndag kväll.

Det fanns mycket roligt att underhålla en tvååring med på hotellet.

En förmiddag var vi faktiskt med till backen.

Drack varm choklad och åt gräddbakelse, tittade på pistmaskin. Men en förmiddag ute räckte gott och väl åt mig i alla fall. 

Och så här glad blev Liam då Krister kom hem med sockermunkar   

Nästa gång vi åker bort blir det nog till varmare breddgrader. 

Första dagen efter semestern drog igång med en rivstart.

Krister körde hem ensilagebalar och säd. Lagren skulle fyllas på. Då man har avbytare så ska ju allt vara så lättskött som möjligt och allting ska vara framkört till dörren, men nu var allt slut och krävde påfyllning. Så Krister började med en 10 timmars dag. Sedan middag och så min tur att gå sista varvet och se över alla djur, mata hästarna och motionera hunden.

Och jaha, vad tror ni jag ser. Zumba, beräknad tid 11.3, står och trampar oroligt. Jaha, 10 dagar för tidigt brukar ju bara betyda en sak, tvillingar. Och varför ska de alltid vänta till sena kvällen? Nå bra på ett sätt egentligen, så hindrar de ju inget annat jobb.

Jag gick in med hunden och hämtade draglinor och diverse tillbehör och sa gonatt till pojkarna där inne. Jag förstod att jag hade en lång natt framför mig.

Första kalven kom ganska snabbt av sig själv. En rätt så stor kokalv.

Jag hjälpte till att torka den torr med handdukar. Ute visar termometern på nästan minus 20 grader och jag hade nog hellre önskat att kalvningen väntat någon dag tills värsta kölden är förbi, men nu är det bara att tacka och ta emot.  

Medan jag väntar på nästa kalv håller jag mig värmen med att skotta upp snö mot glipan under dörrren till skrapgången för att minska på golvdraget. På insidan mockar jag mot ett lager halm. Inte gör det nu så stor skillnad på innertemperaturen, men all förbättring räknas då det är så här pass kallt och det ligger nyfödda kalvar i bädden.

Den första kalven är pigg och ganska snabbt på fötter och börjar söka föda. Men Zumba är fortfarande orolig och kalvningssjuk så hon står inte stilla tillräckligt länge för att diande ska lyckas. Lite råmjölk hinner hon i alla fall få.

Zumba lägger sig ner och jag ser en klöv sticka fram. Men inga riktiga krystvärkar börjar. Det ser blodigt och fult ut. Ser inte bra ut det här.

Vid midnatt ungefär beslutar jag mig för att sätta fast henne i fångstgrinden och känna efter.

Tack och lov stiger hon genast upp och sticker in huvudet då jag skramlar lite i sädämbaret. Det känns genast lite som en vinst då sånt går snabbt och smidigt.

På med långa plasthandskar och glidmedel och känna efter. Jaha, en bakklöv. Kalven kommer fel väg med bakfötterna först. Och sjutton! Bara ett ben.

Jag försöker trycka in det ena benet tillbaka och känner efter om jag hittar det andra. Det känns som om det finns bra med utrymme i kossan och jag får relativt enkelt upp det andra bakbenet. På med draglinorna och börja dra.

Det kommer mycket blod och sörja, fosterpåsen är tjock, så jag får klippa upp den för att kunna sätta på draglinorna. Vid det här laget är jag ganska övertygad om att kalven är död. Men den måste ju ut i vilket fall som helst, så kossan får ta hand om den första pigga kalven.

Jag börjar dra med Zumba fortfarande stående fast i fångstgrinden. Det känns som om den nog kommer att komma ut relativt lätt i alla fall, så jag kan klara det själv utan att ringa efter draghjälp.

Jag drar fram till bäckenet och får ta i ordentligt, men så glider resten av kalven ut med ett ploff. Den blinkar!

Vad?! Den lever!!!

Jag rensar luftvägarna och drar upp den i liggbädden. Springer efter handdukarna som ligger på foderbordet och rengör runt munnen och hanterar den ganska våldsamt runt bröstkorgen så andningen säkert kommer igång.

Jodå, den lyfter huvudet och ser pigg ut. Jag torkar bort det mesta av slemmet, men släpper sedan lös Zumba så att hon får slicka och knyta an till sin andra kalv.

Zumba är en toppenko som helt och fullt accepterar att jag står mitt bland dem och torkar hennes nyfödda lilla tjur.

Känns så roligt då man har förtroende för varandra.

Nu försöker dessutom den förstfödda blanda sig i och börja söka mat igen. Jag låter Zumba fortsätta slicka sin nyfödda medan jag hjälper den förstfödda till spenarna. Ganska snabbt hittar hon rätt och börjar ivrigt suga i sig den viktiga råmjölken.

Jag har en nappflaska i bröstfickan på min vinterhalare och passar på att fylla den från ena bakspenen medan kalven diar. Jag bjuder flaskan åt den nya, som lite motvilligt sväljer. Han är alldeles nyfödd, det är svinkallt och någon konstig varelse tvingar något i munnen. Kan förstå om det tar en stund att ta in allting.

Jag går tillbaka och fyller en flaska till. Den här gången har han redan fattat att kanske det inte var så dumt heller med nappflaska. Han dricker duktigt.

Fortfarande fuktig och liggande. Zumba är nu riktigt trött och lägger sig ner. Jag drar upp den nya till juvret och trycker in en spene i munnen medan de båda ligger upp efter varandra. Han dricker duktigt.

Nå nu kan jag pusta ut. Alla lever, båda har druckigt råmjölk. Det är visserligen kallt, men kalvarna är stora och kommer att klara sig.

Själv ser jag mer ut som om jag hållit på med slakt istället för kalvning. Ja det var ovanligt blodigt av någon orsak. Draglinorna är alldeles blodröda. Nu stela och ihopfrusna och fulla med fastklistrad halm.

Bara städningen kvar nu då.

Jag sätter på värmande kalvtäcke åt den sistfödda och bäddar ner dem båda i ett tjockt lager med halm.

Klockan är 2.30 då jag kommer in. Fyller tvättmaskinen. Vi har en skilld tvättmaskin där vi tvättar smutstvätt som ni kanske kan förstå.

Tar en varm dusch och sätter mig ner med ett glas Xanté päroncognac framför kokanalen en stund.

Klockan är 3.30 då jag går och lägger mig.

Klockan 6 nästa morgon kan jag inte sova längre. Fortfarande svinkallt ute. Kan de dricka själv? Hur mår de`

Måste bara ut och kolla så de säkert får varm mjölk i magen.

Jag måste nog hjälpa dem båda att hitta rätt, men pigga och glada verkar de vara.

Nå nu in på frukost med Liam. Lite lek på förmiddagen innan det är dags att gå ut igen.

Tur att semestern var slut innan det började på i alla fall. Så att vi var hemma i alla fall.

Tänk då avbytaren hade kommit förts klockan 8 nästa morgon! Oj fy, då man tänker på det.

Men nu gick det ju inte så. Det gick riktigt bra. Men nästa kalvning får nog vänta till beräknad tid tycker jag.

Åhhh, jag tänkte nästan glömma! Info för avelsnördar. Zumbas pappa är Steinadler, morfar Eugene av Rörum. Och kalvarnas pappa är Bar 5 Evolution.

Ni som följt min blogg en tid vet ju att teknik inte är min starka sida.

Nåja, i alla fall så skaffar jag mig tekniska prylar som sedan inte fungerar, vanligen pga att jag gjort något fel.

Ja, man borde ju inte berätta hur dum man är, men man får ju bjuda på sig själv lite också tycker jag.

Jag traskar ner i mörkret i snön som jag berättade, med min viltkamera, sätter i ett minneskort som jag hittat i skåpet bredvid datorn.

Försäljaren av kameran glömde sälja minneskort åt mig, men det löste ju sig då jag kom på att jag hade ett överlopps minneskort i min digikamera, som gått sönder.

Nå, jag väntade med spänning att titta på alla bilderna då vi kom hem från Vuokatti. Jag hämtar kameran och flyttar över minneskortet i datorn för att föra över bilderna - ingenting händer!? Öhhhh....???

Jag tar ut minneskortet, tittar på det, men vad är det här? Adapter!?

Ahhhh, jag har inte satt i ett minneskort utan en adapter som ser ut som ett minneskort som man kan sätta ett mindre chip i.

Jaha, jaha. Gör om gör rätt.

Jag söker upp det riktiga minneskortet och stoppar i kameran. Nå då jag tittar igen så har jag 3 bilder. Två av mig själv och ett av den tomma terrängen. Inte en stjärt av något rovdjur - besviken!

Nå jag flyttar kameran till ett nytt ställe och hoppas på bättre tur.

Tadaa!

Den fungerar!

Ingen varg tackochlov, men vår egen räv som bor i backen. Räfbacken!

Åhhh, är de vår nu?

Nja, temperaturen visar minus 22. Ganska krispigt. 

De första kalvningarna väntas till 8.3 Hoppas den värst kylan är över tills dess. Jag har tagit in två kossor redan i kalvningsbox pga att det är så här kallt. Då är det lättare att övervaka då de börjar på med kalvningarna.

Idag är första arbetsdagen efter 9 dagar med avbytare. Jag får återkomma med semesterbilder då jag hunnit ladda upp bilder. 

Annars så måste jag lovprisa facebook lite. Jag är med i en loppisgrupp i Närpes på fb. I förra veckan satte jag in en annons om att jag ville köpa en utdragbar barnsäng. Nästan genast fick jag erbjudande på en 1,5 år gammal säng som deras barn inte hade velat sova i. Alltså så gott som oanvänd - 50€. Vi for dit och kunde konstatera att den var helt perfekt. Lastade den i hästtransporten och monterade upp den bredvid vår säng. Så inatt har Liam sovit hela natten i egen säng! Plötsligt har vi fått tillbaka hela bredden på vår säng. Hittills har vi legat på varsin liten remsa på var sida om sängen och Liam har lekt väderkvarn i mitten.

Kanke vi kommer att få sova ordentliga nätter hädanefter!

Lammen som föddes i januari växer annars väldigt bra. Det är ett rent nöje att titta på dem. Vilken tur i oturen att de föddes då de gjorde och inte nu då det är så herrans kallt. Nu äter alla bra och har fått en tjock ull som skyddar dem från kylan, så nu klara de sig hur bra som helst. 

Jaha, dags att börja göra något nu alltså efter semestern. Känns lite trögt, men det ska väl nog gå på något sätt.

Yllesockorna på gott folk, och kom ihåg att mata småfåglarna!