Jag skrev ju för en tid sedan att jag haft lite roligt med de som ordnar dagvården i vår kommun och begärt dagvård i egen by, eller så inte alls. Men också att jag ställt Liam i kö till den privata finskspråkiga dagvården i centrum, Päivis.

Dit är det alltid lång kö, och jag fick höra att tidigast hösten 2019 kunde det möjligtvis finnas plats.

Döm om min förvåning då de ringer idag och berättar att det pga avbokningar nu finns plats åt Liam från 1 augusti i år!

Yeiii!

Vi tar den!

Så på fredag ska vi skriva avtal.

Vi kommer, åtminstone till en början, att bara ta en halvtidsplats alltså 11 dagar per månad. Så får vi se hur det börjar fungera med skjutsande och dylikt och hur han trivs förstås.

Och jag får erkänna att det nog ska bli roligt att få lite ordning med mitt jobbande också. Nu håller jag ju nog mest på att släcka bränder typ, där läget är mest akut. Men med Liam i dagvård kanske jag kan arbeta framåt lite också. Få lite ordning på gården. Men man tror ju alltid att man ska hinna med mer än vad man egentligen gör. 

Men det blir nog bra det här. Liam får börja leka med kompisar och dessutom förhoppningsvis lägga grunden till finska språket. Det kommer han att behöva resten av livet. 

Sedan blir det ju en annan femma att få honom att bevara det han lärt sig då han börjar i skolan. Jag har hört av flera att finskan försvinner då. Är det inte otroligt? Är det något fel på undervisningen i våra skolor om finskan man lärt sig i dagis försvinner? Ska man inte lära sig finska i skolan i Finland?

Tänkt då man borde vara överallt och bestämma   

Förra veckan var vi till tandskötaren och fick visa alla 20 tänderna. Det gick bra och Liam gapade upp jätteduktigt.

Nu börjar det bli dags att beställa tid för tre-års kontroll.

Och att ta i med hårdhandskarna med potträningen. Blöjorna ska bort innan han börjar Päivis. Så vi har 3 månader på oss att öva. Går inte så bra just nu. Så det kan ju bara bli bättre.