Ahh, Liam sover. Jag värdesätter mina ensamma morgnar med kaffekoppen så högt. Då han vaknar är det full rulle tills vi får gå och sova igen.

Hönornas rasthage har nu ställts i ordning så att de får vistas utomhus i den om dagarna. Visst är det roligt då de får vandra fritt på gården, men då blir vi utan blomrabatt och trädgårdsland.

Av någon orsak så är blomrabatten bästa stället att tvätta fjädrarna på. Men nu är det slut på det.

Hönorna värper annars som bäst nu och vi plockar 3-4 ägg om dagen. Världens godaste ägg.

Idag kommer nästan 2km rovdjurstängsel. Samtidigt har vårbruket kommit igång. Krister sprider skit och Linn och den onämnbare turas om att plöja. Så behändigt att ha två traktorkörkunniga ungar. Annars vet jag inte hur vi skulle hinna. 

Liam och jag får ta emot stängslet och lossa av långtradaren med hjullastaren.

Imorgon kommer avelsrådgivaren för att exteriörbedömma kossorna. Hon har redan varit på ett besök till oss i år, men hon hade fått en uppmaning av chefen att exteriörbedömma en större mängd djur, så jag sa hon får komma och bedömma hur många hon vill, bara hon klarar sig själv. Men lite måste jag ju vara med förstås. Det är inte sagt att kossorna accepterar att en främmande människa kommer in och börjar ge dem poäng så där bara. Jag måste väl gå med och berätta för dem vad som är på gång.

Vi har annars fått en gårdskylt från vårt nya slakteri.

Krister ställde upp i fullmäktigevalet till det producentägda slakteriet i år och han kom in med störst andel röster! Det hade vi inte väntat. Så han blev vald till viceordförande direkt. Ska bli spännande att se vad han får vara med om där. Det slakteri som vi anlitat tidigare så var privatägt och fungerade inte på samma sätt med fullmäktige så detta är ett helt nytt system för oss.

Nåja, nu har pojkarna vaknat. Dags att börja på dagen.

Måste bara infoga bild på vår middag gjord på råvaror från företaget Gårds smak som levererar mat hem till dörren.

Potatis, wienerschnitsel och mjölk kommer från dem. Jag är så nöjd med denna service. Varje torsdag får vi en ny leverans. Sparar tid och pengar då jag får hoppa över en resa till butiken.

Förra söndagen fick vi ett samtal från sundet att en ekorre har tagit sig in i vår stuga och klänger i gardinerna.

Vi packade en kringla grillkorv att grilla och for ner för att släppa ut stackaren.

Väl nere så öppnade vi dörrar och fönster, men något spår av en ekorre hittade vi inte. Den hade säkert hittat ut samma väg den kom in.

Nå eftersom vi ändå var på skären och vädret var vackert så passade vi på att städa lite på tomten. Räfsa lite gamla löv och klippa lite kvistar. 

Liam var glad åt att få gräva lite på playan.

Klädsel enligt temperaturen.

Grillkorv och kaffe på det.

Grillkorven smakar aldrig så bra som grillad på glöden på skären.

Igår gjöt vi plattan till insamlingsfållan på betet.

Här ska också kalvarna få sig en egen kalvgömma och här kan vi stödutfodra med ensilage då betesgräset blir svagare. Så skönt att få detta klart inför säsongen. Och förhoppningsvis är det nu slut med att springa en halv dag och försöka få fast djuren. Nu är det bara att stänga grinden då de alla är inne.

Vår kära vän Anders kom och hjälpte till. Alla borde få ha en Anders att ringa till. Alla behöver hjälp någon gång.

Så mycket lättare då man är flera som hjälps åt.

Denna gång blandade vi inte cementen själva utan två bilar kom med färdig betong. Så smidigt och snabbt. Dyrare förstås, men tid är också pengar. Speciellt den här tiden på året då vårpaniken står för dörren. Extra bråttom kommer det att bli i år då våren är så sen. Det kommer inte att bli någon mellantid mellan vårsådd och första skörd av ensilage i år.

På eftermiddagen gick jag med röjsåg och började röja ner enrisbuskage på vårt nya får och hästbete.

Tyvärr fick jag inte igång sågen efter tredje påfyllningen av bensin. Orken var slut, både på mig och sågen tydligen. Men jag hade så gärna fått det färdigt på en gång. Jag vet inte när jag slipper ut igen och stängsel ska byggas, skräp ska plockas och gräset växer.

Blir nog bra då det blir färdigt, men det tar sin tid.

Alla mina bloggläsare kanske inte läser vår lokaltidning Sydin. 

Därför måste jag ju bara infoga lite bilder från förra veckans specialtemanummer om lant- och skogsbruk där Linn fick vara med och berätta om sitt liv med studier, jobb och hobbyer med djur.

Liam tar sovmorgon, så jag hinner dricka mitt kaffe i lugn och ro och kanske skriva ett litet inlägg.

För er som glömt hur det är att ha en 3-åring, eller ännu inte upplevt det, så kan jag berätta att det är en ganska jobbig tid. Han kan förstås allt, och ska pröva allt. Han kräver fullständig uppmärksamhet, eller så börjar det hända saker. Vatten över hela badrumsgolvet, viktiga papper över hela kontoret osv, osv. Med andra ord att få något vettigt gjort med honom med är ganska så tålamodsprövande. Dessutom påstår fadern att han ärvt sin mors envishet? Jag förstår inte alls vad han menar.

Men det värsta är förstås att man hela tiden ska vara orolig över att han ska hitta på något farligt. 

Vissa barn har ju lyxen att någon vuxen alltid står bredvid och tittar på allt de gör och barnens uppgift är att leka. 

Men hos oss är han ju tvungen att hänga med i vardagen. Man måste få arbetet gjort med honom med. Och man kan ju tycka att det inte tar så länge att ge lite kraftfoder och vatten åt lammen. Men ni ska veta hur långt en treåring kan hinna gå på en liten stund. Och då han inte svara då man ropar! Hjärtat har nog dunkat hårt flera gånger då jag inte hittat honom. 

Nå nu kommer han upptassande. Först en flaska saft och en stund med fåret Shaun på youtube. Sen kläderna på och till mormor och morfar. Kanske mamma får börja slå ner lite stängselstolpar idag. Betessäsongen närmar sig.

Igår var vi på skolmusikkårens första majbasar. God lunch och sen köpte vi mjöd, munkar och kokosbollar. Tittade på musikanternas marsch genum centrum genom bilfönstret då det var kallt och blåsigt ute. Stackars drillor som ska marschera med korta kjolar och bara ben.

Mjöd var ingen höjdare tyckte Liam.

Vår 70 kg kalv hade ju benfel vid födseln.

Hon åt och drack och växte bra. Men tiden gick och benen blev inte mycket bättre.

Så till sist tog vi fast henne och band benen med bandage, silvertejp och ett kort, styv svartslang frampå benet så att benen hölls raka.

Så med hjälp av detta så rätade benen ut sig och igår kunde vi ta bort stödet och äntligen, efter 3 veckor i box, släppa ut dem i flocken.