För två veckor sedan hade vi nordisk simmentalträff i Österbotten. Vi hämtade våra gäster från flygplatsen på onsdagen i strålande vackert sommarväder.

De kom två personer vardera från Sverige, Norge och Danmark. 

Vårt första stop var vid Österbottens kött´s kontor som ligger nära flygplatsen. Anskaffningschefen Kim gav oss lite allmän information om företaget och så lite djupdykning om dikoproduktion i Finland. Ett intressant program och så bjöds vi på kaffe och smörgåsar.

Efter det så for vi vidare till vår första besöksgård i Vörå. Hos Peter och Ann-Louise fick vi se produktion med 100 simmental dikor med slutuppfödning. Ekologisk växtproduktion, men med konventionellt uppfödda djur.

Dagen avslutades med avfärd till powerpark i Härmä där vi avnjöt gemensam middag och övernattade i Silverstone-stugorna. Vi småbarnsföräldrar tog en tidig kväll, men de övriga fortsatte diskussionerna i den ljusa, ljumma sommarnatten.

Torsdagen forsatte med gemensamt styrelsemöte på powerpark på förmiddagen. Övriga med på resan fick förlusta sig på parkområdet. 

Presentationer över vad som var aktuellt i de olika länderna och så diskussion över hur vi kan utveckla samarbetet länderna emellan. Det var givande diskussioner och vi enades om att mötas igen nästa sommar i Sverige. Det skulle gynna rasen om vi inom den nordiska simmentalavelsrådgivningen skulle enas om gemensamma avelsmål och riktlinjer. Så att de som köper simmentaldoser från Norden vet vad de förväntas få för djurmaterial om de väljer simmental.

Det som skiljer länderna emellan nu är olika prioriteringar då egenskaperna väljs ut. I Sverige och Norge läggs stor vikt vid låga födelsevikter, lätta kalvningar, medan man i Danmark anser att stora födelsevikter inte är något problem bara man har stora kor. Där sätter man större vikt vid djurens tillväxtförmåga.

I Finland råder ju lite mera vilda västern och varje uppfödare har sina egna avelsmål. I Finland finns ju heller ingen seminstation för köttraser, utan vi köper in doser som produceras i andra länder.

Intressant är det ändå att lyssna på proffsen.

Efter lunch på parkområdet gav vi oss iväg norrut till föreningens ordförandes gård i Toholampi. Där fick vi se deras 35 dikor plus ungdjur, konventionell produktion, och så kom tidningen Landsbygdens Folk och gjorde ett reportage om vår träff. Ska bli spännande att läsa vad som skrivs.

Semex sposorerade oss med skyddskläder till alla gårdsbesök.

På kvällen bjöd ordförande på grillfest med inre filé av kött från gården. Under dagen och kvällen anslöt flera av föreningens medlemmar till träffen och vi fick en trevlig kväll i fantastiskt väder på hotell Hirvikoski.

Frukost klockan 7 på fredag före avfärd till Jaakkos gård i Ilmajoki. 100 fina dikor med slutuppfödning. Konventionell produktion. Jaakko har tidigare också sålt avelsdjur, men har nu övergått till att enbart föda upp djur till slakt. Ett stort avelsintresse har han dock och hans kossor är mycket fina.

Vi fortsatte färden till Linds kök i Närpes där vi fick avnjuta en läcker lunch i växthusmiljö. Detta uppskattades också av våra finländska medlemmar tror jag som inte visste om att denna trevliga restaurang fanns. Vi hade tur och slapp in relativt snabbt utan att köa speciellt länge. Efter oss kom två busslaster med lunchgäster, så då var kön in långt ut på parkeringen. Man fick inte göra bordsreserveringar under lunchtid, så jag var nog lite nervös före ifall vi skulle hinna med lunch där, men det gick som sagt riktigt smidigt.

Efter lunchen styrde vi kosan mot Norrnäs. Nu var vi redan ett ganska så stort följe. Jag blev lite överraskad över det stora intresset från medlemmarnas sida. Alla anmälningar hade inte riktigt kommit fram, men det gick bra i alla fall.

Eftersom norrmännen skulle iväg med ett flyg redan 17.40, så hann vi inte se alla våra djur med hela gruppen. Våra djur är ju dessutom på flera olika beten, så vi tittade först bara på våra höstkalvande kor och tjurarna. Jag hade printat ut djurlistor så folk fick titta på djurens uppgifter på egen hand. Det är ju svårt att hinna svara på allas frågor. Där fick de uppgifter på släktlinjer och index samt vilken tjur som använts till seminering och betäckning.

Då svenskarna och norrmännen åkt iväg till flygplatsen blev ett gäng finländska uppfödare kvar, samt danskarna som inte fick biljetter hem före på lördag eftermiddag.

Vi forsatte att se på våra djur och så dricka lite läskande på terassen. 30 grader varmt fortsättningsvis. Vi hade fantastik tur med vädret. Tänk om vi hade haft träffen förra året då det bara var kallt, blåsigt och regningt.

Då alla övriga åkt vidare hem installerade vi danskarna för övernattning i Linns lägenhet.

(Roligt i sammanhanget är ju att Roger som var en av deltagarna från Sverige, är chef över djuren på Bollerup där Linn praktiserar. Så Linn var i Skåne och hennes chef var i Norrnäs. Det tyckte jag var rätt kul faktiskt.)

Sedan for vi ner till skären och tog med dem på en båttur ut till Märigrund där vi har får på bete. En båttur hade de speciellt bett om att få göra. 

Inga får hittade vi, men vi fick en fin kväll med grillad korv och några öl och en vacker solnedgång. Väldigt lyckat faktiskt och vi hade givande diskussioner om lantbruk i våra länder.

Vi blev inbjudna på en öl till min syster Pia på vägen hem och i skymmningen tog vi fel infart till Saga kanal och körde på en sten! Lite spänning fick de uppleva också   

Kvällen avslutades med älgsafari. Vi körde hem via Mjödträsk och Vikbäckvägen och tror ni inte vi fick se en ståtlig älgko stå i dimman på åkern. Som grädde på moset på en härlig dag. 

Nästa dag tog vi med dem på en tur till Söderfjärden och Meteorian. Meteoritnedslag var tydligen Hennings specialintresse och han visste mycket mer om Söderfjärden än vad vi gjorde! Han var mycket glad över att få se det.

Här blickar Krister och Jörgen ut över Söderfjärden.

Då vi ännu hade lite tid så svängde vi in för en rundtur och en kaffekopp på Stundars. Sirkkas café där kan verkligen rekommenderas.

Vi var även glada över att komma ut på lite sightseeing i närområdet. Inte far man ju på egen hand ut och tittar på sådant. Eller i alla fall inte vi. Får vi lite ledigt så far vi för det mesta bara ner till skären en stund.

Efter Stundars for vi till flygplatsen och vinkade av våra nyfunna vänner.

Det var en mycket lyckad träff tycker jag. Programmet fungerade enligt planerna och gästerna verkade nöjda med det de fick se och uppleva. Ena svensken sa att han levt i tron att det var kallt i Finland, men nu var det andra gången han var hit och båda gångerna har det varit 30 grader varmt.

Så jag sa att det bara var en myt att det är kallt i Finland. Nej, så här har vi det hela tiden.

I wish!

Nu har jag fått bättre självförtroende att ordna dylika träffar. Det har ju gått lite trögt i planeringen under vintern, men nu vet jag bättre hur jag ska bära mig åt en ny gång.

Har redan börjat fundera på att ordna en resa för simmentalföreningens medlemmar till tjurauktionen i Gunnarp nästa vår.

Plus en resa till simmentalträff i Sverige nästa sommar. Kanske kombinerat med en liten semestertripp för resten av familjen i södra Sverige. 

Jag som inte skulle planera något extra till nästa år.......

Vaknade klockan 5 idag. ovanligt för en kvällsmänniska som mig, men kände mig lite orolig av någon orsak. Nu har jag ätit smörgås och tar en kaffekopp i väntan på att Liam ska vakna.

Stängde jag säkert av vattnet igår då jag fyllde i vattentanken åt betesdjuren? Slipper inte iväg och kolla nu medan han sover.

Ifall någon går förbi vid Humlegården (nytt namn på köpta gården) där jag fyller på vatten och vattnet flödar över gården får man gärna stänga kranen   

Ja om jag ska börja berätta lite om sommarens händelser kanske. Linn är i Skåne på praktik på Bollerups lantbruksgymnasium. Har jag berättat det? Svårt att minnas när och vad jag har skrivit. Verkar vara ett riktigt bra ställe att göra praktik på. Och Skåne är fantastiskt. Så mycket spännande hon får vara med om. Och imorgon ska hon besöka Mandelmans gård i Rörum. Jag önskar så att jag hade fått komma med.

Mittensonen har fått jobb på grönsakspackeri. Samtidigt har han gått sommarkurser i studentmatte och finska. Han har faktiskt jobbat på riktigt duktigt i sommar. Just nu är han på väg till Åland med kompisar till Rockoff-festivalen.

Och så tänker han börja skolmusikkåren igen efter 3 års uppehåll! Jag är så glad för hans skull att han återfått glädjen att spela trummor.

Så glada barn, glada föräldrar. 

Liam börjar Päivis nästa onsdag. Och jag ska inte sticka under stol med att jag längtar. Han börjar bli ganska så påfrestande i längden. Det är tungt att övervaka en treåring som absolut måste testa allt som går att testa, och provocera. Blir mamma arg så är det bara ännu roligare......

Att jobba som bonde är flera gånger enklare än att umgås dygnet runt med trotsig treåring. Hoppas på normalare vardag då vi får vara ifrån varandra några timmar då och då.

Jag misstänker att Liam på Kvännback kan bli ett begrepp så småningom. Typ som Emil i Lönneberga. LIIIIAAAM, FÖRGRÖMMADE ONGE!!!!!

Jag bävar för vad den ungen ännu ska hitta på. Han har minst en räv bakom örat.

Jaha, det var bara lite om barna. Vi får ta resten senare. Trevlig sommardag på er!