I söndags var det Märigrundsdag med intressant program. Meningen var att vi skulle åka dit, men vi fick vända då vi kom vid södra udden av Ledören då stora vågor slog in vatten över vår lilla båt. Utlovades eventuell åska också mot eftermiddagen, så vi vågade oss inte ut. Det var lite synd. Hade sett fram emot att lyssna vad biolog Hästbacka hade att säga om fårbetet som vi inlett på ön och hur det påverkar öns flora och fauna. Nåja, kanske nästa år. 

Vi är ju inget sjöfolk varken Krister eller jag. Borde ju kanske skaffa oss en större båt så att vi kan ta oss ut till fåren oberoende av väder, men då det riktiga intresset för båtar inte riktigt finns. Jag känner mig nog tryggast på torra land.

På vallhundstävlingarna i söndags gick det som jag förutspått. En Team Pampas medlem tog hem vandringspokalen!

6 tävlingar under 4 dagar i över 30 graders värme. Grattis Sofie och Hannah!!!!

Dessutom tävlade Josefin med Affe för första gången för både tjej och hund och klarade sig riktigt bra. Affe är kullsyskon med Nemo och klarade dessutom av anlagsprovet, grundbanan, på första försöket! Strongt gjort av en ung tjej med sin första vallhund. Och hunden är också bara 1,5 år. Som uppfödare är jag förstås glad och stolt, men det är ju nog Josefins förtjänst att de kommit så långt redan. Utan engagerade ägare blir det inget av hundarna. Grattis!

På söndagskvällen kom sedan ett mäktigt åskväder in över oss. Det var fantastiskt att uppleva vädrets makter. Tyvärr räckte det bara till 11mm regn hos oss. Min syster, som bor 70km norrut, har fått över 120mm regn dennna vecka. Så olika kan dessa åskskurar slå ut.

Under veckan har vi sedan bara gjort det nödvändigaste. Ett dopp i havet om kvällarna är nästan en nödvändighet om man alls ska kunna sova i ett över 30 grader varmt hus. En luftkonditioneringsapparat av någon sort ligger nog högt på önskelistan nu. Kanske ett tips till julbocken?

I tisdags träffade jag en kär gammal vän. Hon bor i Stockholm nu för tiden så det blir inte att vi ses så ofta. Faktiskt 3 år sedan sist. 

Men mötet gjorde mig så himla glad. Åhhh, denna underbara människa, min vän. Tänk då man med äkta vänner bara kan fortsätta prata som om man såg varandra igår fast det gått flera år. Jag gick med ett leende på läpparna hela dagen efter det. Hoppas vi hinner träffas igen innan tre år har gått igen.

Igår var det då dags för lilleman att börja Päivis!

Det gick otroligt bra. In genom dörren och direkt till lekhörnan. Det var knappt att han hann säga hejdå åt mig.

De hade också varit ut och lekt i lekparken under dagen, men då Liam tyckte att de räckte så hade han bara sagt att nu går han in! Det var liksom ingen fråga, utan han var färdig ute. Han har väl ett ock annat att lära sig. Svårt att förstå hur man ska bete sig i grupp då man är van att vara ensam herre på täppan.

På onsdagskvällen for vi till Åminne folkpark för att uppleva min mammas 80-årspresent. Middag i restaurangen, jag tog jägarsmörgås

en positiv överraskning.

Avslutades med pavlova

Och så ,The Divine, lättsam opera i paviljongen.

Jag filmade en snutt, men uppladdningen vill inte samarbeta just nu. Så talar vi inte mer om det. Teknikskit......

Annars en riktigt lyckad 1 augusti.

Det råkar ju också vara vår tjugosjätte bröllopsdag, men det hann vi inte riktigt uppmärksamma denna dag. Vi får ta det en annan dag. Eller något annat år. 

Blev långt det här igen. Nu måste jag ta itu med kvällsmaten. Liam har somnat framför tvn i värmen. Blir en sen kväll alltså.

Hej så länge!