Märigrund är ju en ö längst ut i havsbandet. Sverige är nästa stopp. Där finns inga sommarstugor och ingen el. Endast några enkla fiskestugor som använts av fiskare i långa tider. Märigrund har en jättebra naturlig hamn som är skyddad från vindar från de flesta vindriktningarna.

Vi åker dit och tittar till fåren så ofta vi kan och då det är så lugnt så vi tar oss ut riskfritt. Jag och min pappa var ut en vacker höstdag och tittade till dem. Bifogar lite foton.

Brumma kom genast och ville gosa. Härliga Brumma.

Fåren var välmående och betet verkade räcka till.

Det enda som inte var så roligt var allt skräp som hade flutit i land över alla stränderna. Vi plockade med allt vi kunde få med, men mycket blev kvar. Det är bara sorgligt. Vad hände med Håll skärgården ren?

Kanske dags för ett jippo av något slag? Nerskräpande är så otroligt onödigt. Har folk inget vett i skallen alls? Vi har ju så välfungerande sophämtning.

Nästa gång ska jag ta med en rulle med svarta sopsäckar och samla en större mängd. Så här kan det ju inte fortsätta.

Och nu vill jag ha hem mina fina tackor. Visst är det roligt att sätta ut alla djuren på bete. Men frågan är om det inte är ännu roligare då man har alla hemma under tak igen. Där man vet att de är trygga från vargen och där man kan behandla alla åkommor och ha kolla på att alla får mat och vatten  i rätt mängd alla dagar. Borta bra men hemma bäst, eller hur är det?