Ja nu är jag här på bloggen igen, efter en liten svacka. 

Klockan är lite efter 3 på natten och jag har just kommit ur duschen. Hmmm. 

Jo det ligger till som så att jag de senaste månaderna faktiskt har kunnat sova rätt så bra om nätterna och då har jag inte hunnit blogga, för dagarna räcker inte riktigt till för det. Det finns ju alltid annat jobb som behöver göras vid datorn om man sätter sig ner där och då får jag dåligt samvete om jag bloggar istället för att använda datorn till något nyttigare. Och visst borde jag översätta några sidor från finska till svenska för simmentalföreningens årsmöte nu också, men nätterna ger jag mig tillåtelse att inte jobba. Det blir sällan ett bra resultat heller det man gör då man egentligen borde sova.

Nå varför sover jag inte inatt då?

Ja egentligen borde jag sova som en stock, för jag har en arbetssam dag bakom mig, men Liam kröp upp i min säng halv 3 tiden och snurrade några varv, och då vaknade jag ordentligt och började fundera över jobbiga saker och så var jag plötsligt klarvaken och beslöt mig för att gå i duschen, som jag borde ha gjort redan innan jag gick till sängs, men inte orkade.

Så, nu är jag vaken och kan hälsa på här. Hej!

Mitt senaste inlägg handlade ju om vår resa till Kalifornien, så jag borde ju fortsätta där, så det inte glöms bort. Samtidigt har det hänt så mycket den senaste tiden som jag så gärna vill berätta om, så nu vet jag inte in eller ut i vilken ända jag ska börja tråkla upp allting. Så nu blir jag stressad över detta också......

Men jag vet att jag själv har nytta att skriva ner sånt som oroar mig, så är det sedan lättare att dra vettiga slutsatser då man får det ner i text.

På tal om stress....., så var vi tidigare i höst på en Må bra dag, för bönder. En riktigt trevlig dag med föreläsningar och mat och lite skratt. Bra ordnad dag.

Nåväl, en sak som jag tog med mig därifrån var att man ska undvika att använda ordet stressad. Man ska undvika att använda det för att det är ett negativt ord, som i sig leder till mera stress.

Man kan istället säga att man har mycket att göra. Det är inte farligt på något vis att ha mycket att göra.

Det var faktiskt en liten ögonöppnare för mig. Jag överanvänder kanske ordet stress. Och det tror jag många andra gör också.

Ja, jag har ibland mycket att göra, men det är inget farligt med det. Jag gillar att ha mycket att göra. Och skulle jag av någon orsak ha lite mindre att göra, så är jag säker på att det inte tar länge innan jag hittat på nåt nytt fanskap.

Men inatt känner jag mig lite stressad, inte över för mycket jobb utan över lammen som vi skickade till slakt denna vecka.

Det tycks alltid vara ett himla sjå med dessa får.

Nåväl för att göra en lång historia inte alltför lång, så var det så att jag i månadsskiftet november-december anmälde 4 tjurar, 2 kor och 25 lamm till slakt. Nöten ville jag skicka till slakt i början av året för då får man en liten säsonghöjning på priset efter hösten då största delen vill få sina djur till slakt. Ett sätt att jämna ut utbudet.

Lammen började vid anmälningstillfället alla bli slaktmogna. Viktgränsen för det bästa priset ligger på en slaktvikt på 18kg, så man siktar ju på att ha alla i gruppen över den vikten, vilket innebär att de borde ha en levande vikt på 45-50kg. Men då man skickar en hel grupp så väger ju inte alla exakt lika.

Men jag ville ju göra det så lätt för transportplanerarna som möjligt, så jag sa att lammen får ju hämtas på samma gång som nöten, alltså i början på januari så behöver de inte komma ut ända till Norrnäs en extra gång bara för 25 lamm.

Nå i början på januari kom de och hämtade nöten, precis som planerat, men det var slaktkö på lamm, så det skulle ta en tid ännu innan de kunde ta dem.

Nå veckorna gick och lammen fortsatte växa. I onsdags hämtade de då äntligen lammen.

Jag hade då ringt till transportplanerarna och frågat hur det går då några av de äldsta tacklammen kommer att hinna bli över 12 månader. Får de då ännu lammpris, eller klassas de som får och får bara halva priset?

Nej, han kunde inte se några krav på åldern, utan han antog att så länge de inte fått egna lamm så räknas de som lamm. 

Nå, jag var nöjd med svaret, då jag ju såg att några precis skulle hinna bli över 12 månader.

(Det var de där överraskningslammen som kom i januari i fjol om ni minns.)

Nå nu kom slaktresultaten.

Alla tacklamm som hunnit bli 12 månader är klassade som får. Halva priset.

Alla baggar, utom 3, är över viktgränsen på 30 kg. Halva priset.

2 baggar är dessutom i fettklass 5 = halva priset av halva priset.

Baggarna har jättebra köttklass och de har ju vuxit jättebra. det handlar alltså om jättebra kött!

Men pga av att de gått över 30kg, så rasar priset.

Är det vi då som ska ta emot smällen för att det är kö till slakteriet? 

Har någon av er sett det billiga köttet av för tunga djur i butiken?

Jag blev så frustrerad så jag skrev till slakteriet att om ni inte betalr fullt pris för mina djur, så kommer jag och hämtar dem och säljer köttet själv, till ett pris som de är värda.

Men nu är jag rädd att de ska svara att kom och hämta dem då.   

Hur ska jag få 25 lamm sålda hux flux? Och hur ska jag få hem 750kg lamm från slakteriet?

Då måste jag annonsera och ringa runt till butiker och restauranger och gamla kunderoch truga ut. Det var inte riktigt vad jag hade planerat göra inkommande vecka.

Nå inte hjälper det ju att ligga osovandes och fundera. Inget jag kan göra åt innan jag får svar från slakteriet nästa vecka heller.

Men en knut i magen blir nog kvar tills jag har det här utrett. Halva priset har jag inte råd att sälja dem till. Då inte fullt pris räcker till för att få någon lönsamhet.

Och det som också retar mig att det ju är bästa tänkbara kött. 

Nej, att vara fårbonde är inte lätt. Finns inget bättre än att få vara med då nya lamm föds, men resten kunde jag kanske leva utan.

Och Brumma-gullet som alltid kommer och ska ha en kram