Liam är spysjuk idag. Han är ju på Päivis varannan dag och denna vecka skulle det varit tisdag och torsdag. Då det är 48 timmars karens efter sista symtomen så betyder det att det inte blir något Päivis denna vecka.

Mitt tidschema sprack alltså totalt. Jag funderar på om jag måste ansöka om fulltid för honom till hösten för att alls få något gjort.

Fåren är utan gräs och alla andra är upptagna med sitt. Och så tänkte jag måla klart det sista i huset och så tänkte jag handla idag och så har jag två kor instängda som ser hotfullt kalvningsfärdiga ut. Men istället tittar vi på barnkanalen och torkar spyor. Bara att anpassa sig. Men det tar ett tag innan man får det inställda tempot bromsat.

Jag lärde mig på MåBra-dagen att man skulle lugna sig genom att långsamt andas in genom näsan och ännu långsammare andas ut. Och luften skulle fyllas i magtrakten inte bröstkorgen. Så nu andas jag in och andas ut.

Denna vinter har ju annars varit intressant väderleksmässigt. Vi har allt som bara kan tänkas av vinterväder. Stormar, snö, bister kyla, slask och halka många gånger om.

Jag vågar mig nästan inte ut längre utan dubbar under skorna.

Snön ställde till det för oss lite i ock med att det blev ett tjockt lager på alla tak. Vi blev rädda att uthustaken inte skulle orka med tyngden. Vi har ganska dålig taklutning på flera tak, så snön kan växa ganska tjock och måste smälta bort, det rasar inte av så enkelt.

Så första dagen så började Krister på på egen hand.

Men han kunde konstatera efter en dags arbete att han inte klarar det ensam. Så han ringde till Övermark frivilliga brandklubb och frågade om de ställer upp på snöröjning av tak. Och det gjorde de. Så nästa dag kom ett gäng raska gubbar och skottade tjurarnas tak

Men inte heller de hann få allt färdigt, så på den tredje dagen fick han kalla in reserven och då fick jag lov att klättra upp på taket. Jag är alltså extremt höjdrädd och var säker på att detta skulle vara det sista jag gjorde. Snö på plåttak i töväder och klumpig tant på. Toppenidé!

Var det det här vi lovade varandra för 27 år sedan? I vått och i torrt.

Utsikten från taket:

Det värsta var att ta sig från stegen och upp på taket och sen ner igen. Men bevisligen överlevde jag ju och taket blev snöfritt.

Hoppas att klimatförändringen skyndar på lite så vi slipper se snö igen.

utsikten från Liams rum då det var som värst: