Natten till idag sov jag riktigt ordentligt och idag är första dagen som maten smakat gott igen efter förra veckans magsjuka. Så ikväll tar jag mig tid att skriva ner lite om senaste dagarnas händelser innan det blir övermäktigt att minnas. 

Vi har lagt oss imagsjuka i tur och ordning. Först Liam, sedan jag, så Krister och till sist Lucas. Lucas tack och lov först på fredag kväll, efter skrivningarnas slut. Då Krister blev sjuk så blev jag tvungen att föra Liam till mommo och moffa och det gjorde tyvärr att smittan fördes vidare i nästa hus. Det var ingen vidare bacill det här. 

Nå nu hoppas vi att det är över för denna gång.

Jag blev ju sjuk onsdag kväll, var sjuk hela natten och låg utslagen hela torsdagen och natten till fredag. Tills klockan 4 på morgonen då Krister kommer in och vill ha hjälp att dra ut en stor kalv.

Ja ni kan ju föreställa er hur stark man kände sig efter ett dygn i magsjuka. 

Men vi fick ut kalven och jag gick tillbaka in och sov några timmar till,

Krister var tidigt uppe för att mata djuren, men jag tog det lite lugnare och förde Liam till mommo. Då jag kommer ut till Nötse ser jag att nästa kalvning har börjat. Jag meddelar Krister, men då säger han  att nu börjar han må dåligt. Så han går in.

Jag tar in den kalvande kon i kalvningsbox, men det börjar bli fullt i alla boxar så jag får sätta dem två och två i varje box. Den stora kalven som kom på natten behöver hjälp för att komma igång med diandet och jag får jobba ganska länge inna  jag får någon mat i honom. Han väger drygt 60kg och har ingen styrsel på benen så jag måste lyfta och stöda honom till juvret. Då jag redan är svag åga av magsjukan så fick jag nog ta i med allt jag hade att ge. Men till sist drack han i alla fall. 

Kon som håller på att kalva verkar gå långsamt framåt. Jag beslutar att sätta henne i de stora kalvarnas kalvgömma så att hon får vara ensam och där jag har en bra låsgrind ifall det skulle behövas. Framklövarna och lite av nosen sticker ut men kalvningen tar allt för länge tycker jag. Kossan är orolig och reser sig varje gång jag försöker komma nära för att hjälpa till. Till sist kan jag smyga mig nära medan hon krystar och ta ett stadigt tag i kalvens ben. Jag drar allt jag orkar i nästa krystvärk och huvudet ploppar fram. Då märker kon vad jag håller på med så hon reser sig igen. Men kalven kommer ut medan hon står. Den andas och ser bra ut. Det är en vecka innan förväntad tid och kalven är rätt liten så jag förstår ju att det är en till på väg, men jag låter henne vara ifred med första kalven en stund och går in för en liten paus.

Då jag kommer ut igen så har ingenting hänt med kalvningen ännu. Kon bryr sig inte så mycket om sin lille utan verkar lite plågad. Jag kan ju inte närma mig henne utan jag sätter i låset i fångstgrinden och hoppas hon ska gå dit. Istället börjar jag skrapa drivgångarna och halma och mata de andra djuren.

Då Lucas kommer hem från studentskrivningarna så ber jag honom komma och hjälpa mig att sätta fast kossan. Jag sätter ett rep runt hennes huvud och ger repet åt Lucas genom fångstgrinden ut på foderbordet. Själv går jag bakom kossan och driver henne framåt. Efter lite jobb får vi fast kossan. Jag börjar med att mjölka ur lite råmjölk och ge åt den förstfödde. 

Sedan börjar jag känna efter om jag hittar någon kalv och visst finns det en till. Men svansen kommer först. Det betyder att jag måste försöka puffa in kalven tillbaka och på något sätt få fram bakklövarna i kanalen. Jag puffar och drar och puffar och drar. Jag lyckas inte. Till sist orkar jag inte mer. Jag ringer in till Krister och undrar om han tror att han orkar hjälpa till, men nej han är nog så dålig att han inte kan.

Jag ringer då till dejourerande veterinär som tack och lov kan komma inom 45 minuter. Medan jag väntar så ser jag till att de andra kalvarna som kommit under fagen får några flaskor mjölk. Jag har ännu inte hunnit ge kraftfoder åt tjurarna eller halma i det sista huset. Dessutom behöver kvigorna få en bal gräs. Vilken tur att jag inte är hungrig i alla fall! 

Jag får meddelande att Liam somnat hos mommo. Nå skönt att jag inte behöver stressa iväg efter honom i alla fall. Han får sova hos mommo över natten helt enkelt. 

Veterinärskan får jobba ganska länge, men tack och lov får hon fram båda bakklövarna och jag kan lägga på draglinorna och så hjälps vi åt att dra ut kalven. Den är död förstås. Det har gått allt för länge. Men en lever i alla fall och kossan överlevde! Jag tackar veterinären och går in och byter till renare kläder för att kunna köra traktorn. Då är klockan lite över 22. 

Då får jag meddelande av Lucas att han åkt på bio men nu börjat må dåligt. Han hade fått skjuts av en kompis så jag lovade komma och hämta honom från centrum. Så iväg och hem tillbak. Det stormar och snöar småspik då jag kör upp tillcentrum, så jag beslutar att gå och lägga täcke på gamla hästen Piruett så hon inte börjar frysa stackarn.

Klockan 23 börjar jag halma åt kossorna och mata ungdjuren. Jag städar upp rep och hinkar och den döda kalven lindar jag in i ett använt ensilageplast innan jag tar natt. Klockan 1.15 kommer jag in. En skön varm dusch och så i säng vid tvåtiden. 

Då och där kanske det nog kom en tanke om att man kanske kunde ha ett annat jobb. Då kroppen och huvudet var helt slut och man kämpat i motvind och resultatet blev en död kalv.

På lördag kalvar Brittney en fin kokalv efter Hector. Hon kalvar helt utan hjälp och kalven är pigg och börjar dricka själv. Skönt. Jag väger och märker de kalvar som klara sig själva nu och släpper ut dem i stora flocken. Samtidigt passar jag på att avskilja några kossor som kalvade i höstas. Någr av dem har jag anmält till slakt. Zeline har både dåliga klövar och dåligt juver. Bonnie lider av inkontinens och Bettan har en ful böld på sidan. De kommer att hämtas nästa vecka. 

På söndag kom inga kalvar, men istället hade jag samfällighetens årsstämma på kvällen. Det blev nog bråttom i alla fall innan jag var klar och 3 åring har inte mycket förståelse för att mammor kan ha bråttom.

Stämman var intressant, kan man väl säga. Inget jag kan skriva om här. Det bör upplevas live, annars tror ni inte det är sant. Vi var ändå färdiga vid 21.tiden med stämman, så jag fick åka hem och gå ut och kontrollera kalvningar och motionera hundarna ett varv innan läggdags.

Det var väldigt svårt att hitta sömnen efter mötet. Sådan pulshöjamde möten inverkar nog på nattsömnen. Nå efter att ha snurrat några timmar så somnar jag äntligen och sover några timmar. Vaknar någon gång efter 3 och kan konstatera att nästa kalvning har börjat. Zazza som har ett juver som skulle göra vilken mjölkko som helst avundsjuk har äntligen börjat kalva. Jag går ut och övervakar, men hon sköter sig nog helt själv.

I säng 5.30 och 6.05 sätter sig Liam upp i sängen och vill stiga upp. 

-Öhhhh.....

Okej, måndag morgon upp och igång. Liam till Päivis och jag får gå min kalvnings och mjölkrunda. Och fåren måste ju tittas till. De har tiden ute och kan börja lamma precis när som helst. Men inget ännu i alla fall.

Zazzaz kalv som såg så pigg och dujtig ut kan inte stå på frambenen och har dåligt med balansen. Jag ger selene och vitaminer och en flaska mjölk. En till i 60 kilosklassen som ska lyftas och stödas några gånger om dagen. Tycks vara ett sådant år i år då alla behöver lite hjälp för att komma igång. 

Idag var det meningen att jag skulle vara i ordförandens ställe på ÖSP´s förbundsfullmäktige i Solf. Liam var inbokad till mommo. Men nu var det hennes tur att vara sjuk, så det mötet fick jag inhibera. Och tur var väl det för idag kalvade Anja en tjur som inte kom igång själv, utam som skulle lyftas och hjälpas till spenen. Kofan var dessutom nervös och riktade några riktigt fula sparkar mot mig som jag dock lyckades undvika.

Istället gick jag och hämtade örontången och tryckte i ett nytt öronmärke i kossan eftersom hon hade tappat ett. Jag läste en liten ramsa över fanskapet också. Men kalven är mätt och nöjd i alla fall. Jag satte på ett kalvtäcke åt honom ikväll för att han inte ska börja frysa. Storskillnad för en liten kalv att komma från +37 grader till minus 8 grader nu redan. Förhoppningsvis sista riktigt kalla natten i natt.

Nå nu ska jag söka mig i säng. Måste bara kolla övervakningskameran över kalvningsboxarna ett sista varv, och hålla tummarna för att det ser lungt ut s¨att jag får krypa ner under täcket och inte måste dra på dynghalaren mer ikväll.