Efter Gränna fortsatte vi resan neråt landet längs E4. I Husqvarna svängde vi in på jakt efter vägkarta. Hittade ett ICA som inte hade kartor men visade oss vidare till biblioteket. Biblioteket var semesterstängt, tillbaka till ICA. Jag frågade om de inte kunde ta fram en vägkarta över södra Sverige på datorn så att jag fick ta ett foto med mobilen. De printade istället ut några kartor åt mig, som inte var så tydliga, men åtminstone syntes huvudorterna.

Vi fortsatte vår väg lite tryggare. Jag som kartläsare och Krister som chaufför.

Plötslig skrek Liam -pisspaus. och vi svängde av E4 på första bästa avtag. Hittade en älgpark och ett café med fiskbutik.

Passade på att ta en kaffe och dela på en räkmacka. Och se där, mitt i ingenstans fanns vägkartor!

Jag kalkylerade en ny rutt och resan fortsatte. Vi beslöt köra längs östkusten den sista sträckan via Kivik, Rörum och Simrishamn. Mycket mysigt område. Liam sov längs den sträckan men vaknade då vi stannade till i Simrishamn. Vi tog en promenad längs gågatan ner till vattnet och gick tillbaka och åt en jättegod middag på en charmig restaurang som utlovade att de enbart använder kött från svenska gårdar. Liam tog en hamburgare grillad på kolgrill och vi tog varsin grillad ryggbiff. Allt skulle varit perfekt om de inte haft så fasligt mycket flugor som surrade på över maten och i fönstren. Liam kunde ju knappt koncentrera sig på maten, han satt bara och försökte smätta alla flugor. Så då vi var färdiga och servitrisen frågade om allt var till belåtenhet så sa vi jo. jättegott, men gör något åt flugorna. Hoppas de tog till sig av kritiken.

Så vidare 30 km till Bollerup, där vi träffade en ur styrelsen som sov i husvagn som gav oss nycklarna till vårt boende på internatet. Nu minns jag inte riktigt vilken tid vi var framme, men det var i princip bara att bädda sängarna och gå till sängs. En lång spännande dag var till ända.

Nästa dag for alla vi som kommit på fredag kväll på gemensam frukost till ett hotell 7 km från internatet. Det låg alltså mitt ute i ingenstans. Det hade vi aldrig hittat själva.

Detta var utsikten från hotellets parkering. Mycket god frukost och ett så fridfullt och härligt ställe. Där hade vi nog kunnat stanna någon dag. Ja, inte med Liam då, men om man söker avkoppling så var nog detta rätt ställe.

Jag tog kort på skylten för att minnas var vi var, Örums Nygård Gårdshotell, Spa och konferens. 

Ifall ni har vägarna förbi så kan ni övernatta där, veckans tips.

Jag måste också ta kort på deras barstolar.

Tips till den händige.

Äsch hörni, nu är klockan över tolv. Jag måste väl ge mig för ikväll.

Ikväll har jag annars tagit vinterklåddin. +24 grader i vattnet Ledursundet. Nu börjar det likna sommar äntligen.

Fast termometern visar 27,5 grader här inne nu då jag ska sova, och det är väl kanske inte så tjosan. Men bättre varm än frusen.

Godnatt på er!

Det som höll mig vaken senaste natt visade sig inte vara så farligt som det verkade. Tack och lov.

Då vi var bortresta fick mina föräldrar ett samtal om att en båt hade setts kl 2 på natten köra långsamt runt ön där vi har fåren och lysa in mot stranden med en strålkastare. Sedan hade någon varit i land i 15 minuter och efter det avlägsnat sig söderut i en snabbgående båt. Tydligt att båtföraren hade lokalkännedom om farleden.

Första tanken var ju då att någon stulit något får. Så mor och far åkte till ön för att kolla upp saken. De hittade fårflocken och försökte räkna dem många gånger och kom alla gånger till olika resultat, men alla 30 kunde de inte hitta.

Däremot hittade de någon slags snara som var fastbunden i en havtornsbuske där fåren hade sin liggplats på öns norra udde. Den mest avlägsna platsen på ön där folk sällan rör sig.

De informerade inte sina fynd till oss som var bortresta för att inte förstöra våra lediga dagar utan vi fick ta tag i saken igår då vi kom hem.

Jag ringde runt lite och hörde mig för om någon hade sett eller hört något och djungeltrafiken började gå.

Igår efter lunch for så pappa och jag ut för att söka flocken. 26 grader varmt och lätt bris.

Ett samtal fick klargjort att det var en fiskare från grannbyn som hade åkt med sin båt och lyst in mot ön. Detta för att han hade sett en båt avlägsna sig från ön halv 2 tiden och köra på sådana ställen där ingen ortsbo skulle köra. Vi har stenig skärgård och man bör hålla koll på grynnorna om man rör sig med båt.

Så båten med strålkastaren hade bara goda avsikter.

Jag började vandra längs stranden från platsen med fynden av snaran och gick längs västra sidan efter fårens tydliga stigar. Ibland kom jag till platser som tydligt visade att fåren gärna vistas. Men inte ett får. Då jag kom på västra sidan fann jag flera semesterfirare som solade på klipporna och simmade i det öppna havet. Ingen hade sett några får. Jag bad dem hålla ögonen öppna och gärna räkna fåren de gånger de såg dem. 

Jag fortsatte längs stranden och till sist hittade jag dem söder om fyren. De låg utspridda, men jag ställde mig upp på en klippa för att få bra överblick och kunna räkna. 1,2,3,------28, 1,2,3........30!, 1,2,3......29, 1.2.3......30

Tre gånger fick jag 30 får. De är alla här! Suck av lättnad. Ganska säker på att de är alla.

Jaha, var allt fantasier? Var snaran egentligen bara en lina som någon knutit fast i annat syfte? Märkligt ställe, men det är möjligt. 

Var nattsuddarna vid grynnorna bara vanliga turister som körde båt på måfå? Inte omöjligt.

I mitt huvud hade nog alla möjliga scenarion uppspelats. Men idag är jag i alla fall nöjd över att alla är i behåll.

Låt oss hoppas att lugnet fortsätter.