På lördagen var vi då på svenska simmentalföreningens sommarhappening. Vi samlades efter frukost och tog buss till dagens besöksgård som var Katslösa Blonde och Simmentalgård.

Att köra buss genom Skåne var väldigt trevligt. Man satt lite högre än i en personbil så sikten över slätterna var utmärkt. Stora fina böljande fält med alla slags grödor. Bussen körde dessutom ena vägen längs strandvägen på Sveriges sydligaste kust. Jättefint område.

På Katslösa bjöds vi först på grillade hamburgare, som var gott. Men vi hade ju ätit en stor frukost på hotell, så riktigt hungriga var vi inte. Det bjöds dessutom på lokal snaps från Österlen, någon typ av besk. Fruktansvärt. Nej, snaps är inte min grej, men man måste ju smaka då det bjuds.

Värdfamiljen berättade om gårdens historia där både far och son var involverade. Man märkte verkligen hur de brann för branchen och avelsarbetet. Det var så inspirerande att lyssna på dem.

Många uppfödare hade kommit på sommarfest.

Efter maten var det rundvandring på gården. Själva gårdsgruppen var en typisk Skånegård med uthusen tätt intill bostadshuset så att det bildades en rektangulär innergård mellan husen. Gårdsfolket hade nog putsat och fejat inför träffen. Gruset var harvat och allt var i perfekt ordning. Jättesnyggt!

Men viktigast av allt var förstås djuren.

Jättefina djur fick vi se. I en grupp gick kor med tjurkalvar och i den andra gick kor med kokalvar. Alla kor seminerades och så fick de gå med tjur för att fånga upp de som inte blivit dräktiga med semin. Vi fick också gissa den sammanlagda vikten på 4 vårfödda tjurar och de tre närmaste fick pris. Den totala vikten blev 1441kg. Jag gissade 1457kg och blev utan pris      Dessutom kunde man under dagen köpa lotter med chans att vinna en avelskviga. 6 lotter för 500skr. Förstås köpte vi lotter och hoppades på tur.

Vi fick ännu kaffe och kaka innan vi satte oss i bussen igen och fortsatte besöket till deras kusiners entreprenadfirma Katslösa Agro.

Deras specialitet är att göra hösilage åt hästar. Nu missade jag hur stor areal de skördade från, men jag tror att det var runt 1000ha med vall. En mycket imponerande firma.

Jag tror inte jag sett en motsvaranade maskinpark förr. Inte ens på en lantbruksaffär. Där fanns allt. Och stora maskiner. Fick bara en bråkdel på bild.

Årligen producerades ca 15 000 stora fyrkantsbalar och 18 000 småbalar.

Allt såldes till hästgårdar.

Allt var analyserat och registrerat, så en kund kunde få samma kvalitet under hela året. De hade egen lastbil och levererade över hela året enligt avtal med hästgårdarna.

Detta bara en bråkdel av deras vallareal. 

Tyvärr så var vår yngste vid det här laget på sitt mest besvärliga humör. Han var så uppspelt och lyssnade inte alls på arga mammor. Med på träffen fanns många andra barn och Liam var så upptagen av att imponera på alla dem så det gick inte alls att få kontakt med honom. Jag fick gå med honom på ridbanan bakom husen för att han inte skulle störa föredraget. Han som berättade hade inte alltför hög röst heller så man måste stå rätt nära för att höra vad som sades. Så vi gick därifrån. Krister fick lyssna på vad som sades denna gång.

Bonnapöjkar i lektagen.

Liam var överallt denna dag. I en fiskdamm, under alla maskiner, i all slags grus. Och allt skulle upplevas med hela kroppen. Suck.

På vägen tillbaka hann vi ännu titta på unga kvigor som gick på naturbete. Där fanns nog några som jag skulle kunna ta med hem. Men inte denna gång.

Vi hann ta en dusch och byta kläder innan festmiddagen i Bollerups maskinhall. Där fanns trubadurer som underhöll och så stående bord.

Liam hade fortsatt i högsta växeln, så vi hann inte diskutera med andra uppfödare så mycket som vi önskat. Men lite kunskap om att det finns helt svenskspråkiga finländare fick vi ändå sprida.

Med på festen var också 3 från Norge som vi satt med under auktionen.

Auktionen var smart planerad. Det fanns en katalog med information om försäljningsobjekten och så visades bilder på djuren på skärm i hallen.

Auktionen var sista programpunkten efter middag med vin, öl och snaps. Så folket vågade bjuda   

Vi höll ner händerna.

Vid det här laget höll Liam fullständigt på att flippa ur, så Krister och Liam gick och sova medan jag stannade under hela auktionen.

Det var intressant att lyssna på budgivningen och hur vissa kvigor var verkligt eftertraktade. Jag tror högsta priset bjöds på en kviga från Bollerup. Jag tror den gick för 29 000 skr. 

Något motsvarande finns ju inte alls i Finland. Det här är alltså toppkvigor som säljs från avelsgårdarna och man köper in för att komplettera och förbättra sitt avelsmaterial.

I Sverige har de ju ett annat system och talar om kolinjer. Så alla kor har olika linjer som de stammar från. Alla vet då vad en viss kolinje representerar. Du kan ha t.ex 30 kor, men av 3 olika linjer, t.ex Agnes, Cellerina eller Kroni.

Vi har ju köpt av kolinjerna Polka och Hirscht. En svensk uppfödare vet då direkt vad det är. 

Ett gansk smart system. Alla kor heter då samma efter sin mor, bara öronnummern skiljer.

Hos oss tittar vi mer på faderlinjen och noter främst far och morfar i härstamningen. Men kon är ju lika viktig. 

Jag måste fundera lite mer på detta system. Det blir mycket jobb att ändra ett system, men det skulle vara intressant att pröva. 

För min del skulle det då i framtiden bli att utgå från vissa grundkor och döpa alla döttrar och döttrarnas döttrar efter dessa grundkor. Något att fundera på.

Nåja, efter auktionen gick också jag till sängs. Nästa dag skulle vi ju fortsätta vår resa och jag behövde spara alla krafter. Även om det också hade varit roligt att stanna och prata kor med svenskarna inpå småtimmarna. Men det får jag göra någon gång då jag reser på egen hand.

Är ändå glad att vi kom oss iväg till denna träff. Det var inspirerande och jag tror nog att avelsarbetet kommer att fortsätta här på gården. Det är nog så intressant.

Och nej, vi vann ingen kviga. Tack och lov