Nu kommer ett inlägg som är svårt att skriva.

Ja, jag skrev ju tidigare om Piruett som inte var i så gott skick. Nå veterinärens besked var att det var dags.

Piruett föddes här på gården 1997. Hon har varit med oss en ganska lång tid med andra ord.

Det var meningen att hon skulle bli min travhäststjärna. Hon hade den rätta släkten, rätt kroppsbyggnad och rätt lynne. 

Jag blev bjuden bra betalt för henne som unghäst, men jag fick rådet att spara henne och tjäna pengar. Ha!

Nå, jag fick mitt andra barn och travträningen sattes i malpåse. Det gick inte heller att sätta henne på proffsträning med hemvårdsstöd som inkomst. Jag skulle ha tagit pengarna då jag kunde. Istället blev hon gårdsprydnad här i många år och så småningom ridhäst. 

Men en trevlig häst har hon varit. Hon har varit utplacerad som ridhäst några gånger och till och med såld en gång. Men varje gång kom hon tillbaka. Hon trivdes bäst här hemma. Jag är tacksam för att ha fått ha henne som vän.

Hon hade ett speciellt sätt. I boxen kunde hon se sur ut och till och med hota att sparka, men gav man bara lite uppmärksamhet så blev hon hur snäll och söt som helst. Hennes ansiktsutryck var så roliga.

Men nu var det alltså dags att säga hejdå en sista gång.

Hon fick en lugnande spruta i boxen och så fick hon gå ut på gräsmattan för den dödliga injektionen. Det gick lungt och värdigt till. Hon visste inte vad som hände.

Tacksam för en proffsig veterinär.

Och tack Piruett, min fina piraya. Du har en del av mitt hjärta.