Sitter och funderar över lösningar för att ordna skydd på betet åt djuren. Vi har ju flera olika områden som betas och vissa av dem består av enbart åker, utan tillgång till hus eller skog att söka skydd i mot  sol, insekter och annat besvärligt väder. Har någon en välfungerande lösning så får ni gärna tipsa.

Jag funderar nu på olika typer av flyttbara skydd, men det är nu inget som direkt ser riktigt bra ut. Ska man tänka ett lite större skydd eller flera små?

Vad tror ni om något sånt här?

Vackert är det ju inte. Men är det något som korna skulle använda? Och håller de mer än en säsong?

De är ju inte precis gratis de här så de skulle ju gärna få fungera bra ifall man skaffar dem. Och tror ni det skulle gå att sätta på hjul bak på den här mindre så man kunde flytta den till olika beten? Eller springer djuren iväg med den då?

Vi vill ju inte bygga ett nytt nöts, utan bara lite skydd. Helst lätt att sätta upp, ta ner och flytta.

Det finns ju också i plåt, men jisses hur fula!

Man vill ju inte må dåligt varje gång man tittar på dem. Eller alla är ju fula. Men mer och mindre fula. Nej, alla är oerhört fula. Vill inte ha. Men skydd åt djuren vill vi ha. Har någon nån kreativ idé?

Idag har jag haft lite kontorsdag. Eller det har varit flera kontorsdagar nu. Dels är det pissigt väder, det regnar och/eller snöar på uppifrån och på tvären. Det är blött, kallt och halt som tusan. Men det finns ju mycket datajobb som måste göras någon gång, så varför inte nu. Förra veckan lyssnade jag också på vårens första stödinfo via teams. Det lär ju bli några informationstillfällen i år, då alla stöd ändrats om lite. Nya regler, referensdatum och ansökningsdatum. Just då man börjar minnas de gamla reglerna, så tömmer de bordet och börjar om, suck.

Så förra veckan sökte jag det första stödet, EU´s slaktstöd för tjurar och slaktlamm. Denna vecka har jag sökt stöd för djurens välbefinnande. Förstås accepterades inte mina pdf filer, utan de skulle sparas om och skickas igen. Suck igen.

I början av februari ska nordliga stödet sökas. Nä, inte går det ju att ha samma ansökningstid för allt nä. Utan utspritt lite nu och då, så att vi hålls sysselsatta.

Dessutom hade jag lite glömt att redovisa mina talkotimmar för Farmer Time. Alltså då jag berättar över Teams om vad en bonde sysslar med för en skolklass.

De var annars hit före julen och överräckte en julgåva från teamet.

Annars börjar jag ha julen bortstädad så småningom. En ljusslinga kvar på trappan och lillajul granen fortfarande inne. Bollarna bort, men ljusslingan lyser än. Det är ju så herrans mörkt ännu. Jag väntar ivrigt på vårfåglarna. Faktiskt nu med plusgrader så börjar jag lite smått fundera på fröer och planteringsjord. Visst är väl våren på gång, eller? 

Ja jo, i förrgår var vi med 80 andra bönder på Wasa teater och middag till Fondis. Kul med lite avbrott i vardagslunket. Pjäsen var Heiman. En tung historia om krig, familjevåld, sprit och självmord. Lite tungt. Men middagen var bra. Och skådespelarna också, missförstå mig inte, men det känns lite som om man inte behöver spä på med hemskheter just nu. Det finns så mycket elände runt oss redan, så lite komedi kanske skulle ha varit trevligare.

Nu blev man ju påmind om att det ju inte räcker med att krig tar slut. Nej, psykisk ohälsa lever kvar i generationer efter krig. Så det Putin nu ställt till med är bara början. Usch.

Ja, hmmm, jag har ju berättat att jag försöker minska på mina förtroendeuppdrag. Och då jag fick frågan från svenska österbottens ekologiska förening om jag kunde ställa upp, så var jag ännu ståndaktig och tackade nej. Men idag ringde de från österbottens svenska producentförbund och undrade ifall jag vill sitta med i köttutskottet.

Och jo, tidigare då de frågat ifall jag vill sitta med i socialpolitiska utskottet så sa jag nej, men ifall ni behöver någon till köttutskottet så är jag intresserad. Nå det här var flera år sedan, så det trodde jag nog att de glömt bort, men icke. Så det var ju bara att tacka ja då.

Och det här är ju frågor som ligger mig varmt om hjärtat, så visst kan jag ställa upp. Det gäller ju bara ca 2 möten per också, så det är ju inte så betungande.

Simmentalföreningen är jag dock bekymrad över. Det ser inte bra ut. Får se om vi får igång någon verksamhet. Förutom att vi tappat flera duktiga ur styrelsen, så har nu vår sekreterare meddelat att hon inte längre har tid att sköta föreningen. Detta känns inte bra. Vi har misst både ordförande och sekreterare. Vem tar upp tråden?

Vilken tur att jag talar så dålig finska!

Jag har just satt in en rådjursstek i ugnen. Positivt överraskad faktiskt över hur mört och gott kött det är på rådjur. Vi får tacka husets jägare som kommer hem med dylikt.

Det börjar bli lite potatis kvar i huset, men kanske det går att späda på med lite morötter. Jag brukar köpa potatis via Gårdssmak för de säljer ekologiskt odlad potatis, men det är länge sen jag beställt något därifrån nu. Praktiskt också att få hem potatisen buren till dörren.

Jo, jag har väl glömt att berätta att frassin nog har gått vidare. Nå, ni märkte väl nog vart det barkade. Och jag skulle ju nog ha tagit bort honom vid första veterinärundersökningen. Visst vet jag ju det, men blödig är vad jag är. Fy skäms. Nästa gång ska jag stänga öronen och lita på mina instinkter. 

Jag var ut och sålde lite spannmål åt en hobbyhönsgård just. Fy, vilket väder! Snöstorm och kallt. Tur det är helg och jag för det mesta får stanna inne med Liam och Krister sköter kossorna. Han beställde varm bastu tills han kommer in. Det ska vi väl kunna fixa. Och så måste jag ju ett varv till fåren ikväll och ut med hunden, men inte flera timmar i sträck i alla fall.

Jag kokade plommonkräm tidigare i veckan. Tyckte det började bli dags. Plommonens datum gick ut 2018. Prima kräm blev det. Berättade om datumet först då familjen skrapade det sista ur koppen.

Ja, det tänkte jag ju att jag ska berätta, att det ju är nytt år och så och då brukar man ju försöka bli bättre än året innan och så också jag. Jag kom på den idén att jag ska köpa mera fisk. Jo, vi äter rätt mycket smörgåsmat, både hemma till lunch och i matsäck på åker och i skog. Och standardupplägget är att jag köper rökt skinka som pålägg. Men nu över jul så har vi ätit mycket fisk och så slog det mig att nog kan man ju göra det oftare.

Så nu planerar jag att varannan gång köpa fisk istället för skinka. Rökt och gravad. Lite dyrare kilopris, men man behöver ju inte sätta så stora mängder fisk på för att få bra smak. 

Så det tipset delar jag vidare ifall någon annan också vill haka på. Lite nyttig får man ju vara. Man behöver ju inte bli fanatiskt hälsofreak för det.

Bifogar lite bilder från årets pepparkaksbak som uppvägning till det nyttiga.

I år blev det uppdelat på två dagar pga förkylningar och folks upptagna kalendrar. Men Liam och jag var med på båda. Det behövs ju alltid en pepparkaksdegsavsmakningsexpert. 

Alltså den här papegojblomman är verkligen en trevlig bekantskap. Nu blommar den tredje blomman för denna vinter.

Så trevligt att få möta lite färg då omgivningen i övrigt är kall och mörk.

Hur har jag då gjort? Nå inget märkvärdigt alls. Jag planterade om den i våras i ny jord och större kruka då jag märkte att rötterna fick lite trångt. Den har en kruka med underbevattning för att den vill gärna ha en jämnt fuktig jord. Jag har bara gödslat den med blomnäring ibland och så sprayar jag den med vatten då jag går förbi.

Kall, tråkig dag i övrigt. Svårt att ta sig till något vettigt. 

Första dagen efter jullov med normal skoldag för Liam, så jag har fått sätta igång att jobba normalt äntligen.

Idag flyttade jag över några dräktiga kvigor från A-huset och ut i gruppen med kor och kalvar. De behöver få röra på sig ordentligt så de är i gott skick till kalvningarna. Och så behöver de få lite svagare foder än vad som bjuds i A-huset så de inte blir för feta.

Istället fick de yngsta 11 kokalvarna springa över gården och in i A-huset. Där ska de få det bästa fodret så att de växer gott fram till 1-års vägningen.

Jag flyttade också över de sista mödrarna till singruppen, så nu blir det några dagars muande igen.

Ungtjuren som jag släppte ut har arbetat med två kvigor redan. De hade jag ju redan seminerat en gång. Nå förhoppningsvis får han inte mycket mer jobb. Jag har ju seminerat alla i gruppen, så jag önskar ju att tjuren ska vara arbetslös, men så smidigt ska vi väl inte tro att det går. 

Det som stör mig nu ännu är att jag har kvar en ung kviga i gruppen som inte ännu är avvand. Hon var född sent på säsongen, 18.7, så hon går ännu med sin mamma. Mamman hann ju inte bli dräktig under säsongen då hon kalvade sent, så henne har jag seminerat nu i december, men kalven går ännu vid sidan. Det är ju risk att kalven snart får sin första brunst och blir betäckt av tjuren. Och det går ju inte, hon är allt för ung. Så nu velar jag här fram och tillbaka, mamman vill jag ju ha med tjuren ifall hon inte blev dräktig via seminering, men kalven får inte bli betäckt. Jag har inga jämnåriga kokalvar att sätta henne med och hon skulle gärna få gå med sin mamma och dia än. Ska jag sätta in dem i box tillsammans? Eller ska jag sätta dem med gruppen dräktiga kor? Men då blir hon ensam kalv med stora elefanter och svagt foder. Eller ska jag helt kallt räkna med att jag har ögonen på dem och får in henne fort som tusan ifall tjuren visar intresse?

Bara dåliga alternativ.

Jag har också planerat att fotografera alla avelstjurar som vi har till salu och visa upp dem vartefter på gårdens instagram och facebooksidor. Jag har försökt ladda upp bilder på hemsidan också, men det är något som krånglar. Det får ju inte vara för enkelt. Men jag kan ju skriva på hemsidan att bilder finns på instagram! Alltid något.

Först ut på instagram var denna Harley son. 

Vid årskiftet så publicerar Faba en ny gårdsrapport. Gårdsrapporten beskriver förra årets resultat jämfört med alla gårdar med samma ras i Finland. Det är alltid intressant att läsa rapporten. Där finns medelkoantal, födda kalvar/ko, medelkalvningsgång, intervall, inkalvningsålder, kalvningsresultat,kalvningshjälp, vägningsresultat och slaktresultat osv. 

Jättenyttigt att jämföra åren och se om det går åt rätt eller fel håll.

En intressant sak är att vi ifjol hade 68,8% semintjursavkommor. Jag trodde själv inte att det var så stor andel, men Faba har ju nog koll på statistiken. Som jämförelse så har simmentalgårdar i hela landet som är med i kontrollen 13,5% seminavkommor.

Ja, vi ligger kanske onödigt högt. Kanske jag kan hålla tillbaka lite med beställningarna av semindoser?

Jag tänkte faktiskt att de 40 doserna jag nu har beställt får räcka både till sommarens och nästa vinters semineringar. Det blir att fylla på kväve en extra gång, men då får det bli så. Jag har ju så intressanta ungtjurar i användning också, de måste ju också få något att göra.

Faktiskt så ändrade jag min betäckningsplanering en aning idag. Jag har två fina unga tjurar som ska gå med varsin grupp av kor, en efter Moonlight och en efter Hiking, men så har jag en yngre som jag har planerat att sätta med kvigorna. Men, vi har över 20 kvigor som ska betäckas i sommar, så det blir lite mycket åt en ung tjur. Visst ska jag seminera en del av dem, men ändå. Dessutom är han heterozygot hornlös och det finns också kvigor som är heterozygot hornlösa, så då finns det ju risk att det kommer några hornade kalvar och det vill vi ju helst undvika.

Men så tänkte jag att Icon, som går med höstgruppen nu, faktsikt också skulle kunna passa åt kvigorna. Han är ju äldre, så han klarar en större grupp och så är han homozygot hornlös. Dock har han lite högt födelseviktindex, men jag tycker att han är byggd på ett bra sätt, så han borde ge lätta kalvningar. Tror jag, hoppas jag.

Hmm, jag tror jag vågar testa.

Ja, jo, jag har skrivit upp alla kor och kvigor som ska semineras och betäckas i sommar och kom fram till att jag har 26st för många! 26! Vad ska jag göra med dem? Nå några äldre kor är väl i tur att mönstras ut, men inte 26.

Så jag måste göra listor och börja bjuda ut kvigor och kor till försäljning. Visst skulle det kännas bra att få dem sålda nu redan, men ett alternativ är ju att försöka sälja dem i höst då de är dräktiga. Vad tror ni om marknaden för dräktiga djur i höst? Vad händer ifall ingen sedan köper mina överlopps 20 dräktiga? Blir det att bygga ut? Nåja, det är ju en neverending story. Isåfall har jag ju 36 extra nästa år.

Nä, vi räknar helt kallt med att de behövs någonstans. Fina är de.

Jaha, nu måste jag ut och mata hästarna. 

Det ska visst bli kallt de närmaste dagarna, säger de. Phy Phan.

Längtar till sommaren.

Ja mitt kära perikoträd fick ingen frukt i år, trots idogt pollinerande av mig.

Tack och lov är jag bättre på seminering är pollinering.

I vinter får mina stackars övervintrande växter inget tilläggsljus pga elpriset. Får se då hur de reagerar på mörkret.

Ja, en rolig grej var att jag hade murgröna i krukor vid dörren och de har stått ute hela hösten och över jul och nyår. Då det har varit minusgrader har de frusit ihop, men direkt piggnat till igen i plusgrader. Nog visste jag ju att de är vintergröna, men inte på våra breddgrader. Igår körde jag in dem i garaget i plusgrader och mörker, får se vad de tycker om det livet.

Oj så fort december försvann! Ja detta år får ju gärna ta slut så fort som möjligt, men det ser nu lika dåligt ut för nästa år. Hur kan det finnas så många idioter som presidenter överallt i världen???? Testosteronstinna, maktgalna, desorienterade lunatics! Peace on earth! *suckar och frustar*

Nåja, inget vi kan göra något åt, så låt oss återgå till eget navelskåderi.

Julen är förbi, ifall ni missat det. Vi har haft kärt besök av min moster från Oregon över julen. Hon for vidare idag, men det har varit jättekul att få ha henne nära oss en liten tid. Tyvärr hade vi ju ordentlig förkylning i tur och ordning alla i familjen, så vi fick ju vara så försiktiga för att inte smitta vidare.

Semineringarna har jag avklarade för denna gång. 15 doser Erebor gick åt. Tanken är att jag skall sätta ut tjuren nästa vecka. Dock gick 514 Izzu om igår, så då blev det att kalla in seminören eftersom egna doser var slut. Izzu har samma pappa som den tilltänkta avelstjuren, så hon måste semineras. Det blev då VB Testo denna gång. Seminören hade bara Testo och Nisse i sin bytta, och då är Testo bättre åt kvigor. Nisse börjar finnas i ganska många stamtavlor här nu också, så jag måste lite tänka på hur mycket han används. Han ger bra moderdjur tycker jag, men lite tyngre födelsevikter. 

På söndag är det 21 dagar sedan 439 Enni blev seminerad. Hon är halvsyster med tjuren på mödernet, så henne ska jag vänta ut innan jag släpper tjuren.

Nåjo, sen är det lugnare på kosidan fram till vårkalvningarna som beräknas börja 11.3

Inga lamningar borde vi ha i vår om inga ungbaggar kom ut i misstag någon dag. Avelsbagge har vi inte haft. Det är ingen lönsamhet i slaktlamm, utan vi har fåren i huvudsak för att sköta naturbetena. Och det är ju ingen vits i att födda upp lamm för att tvingas slakta dem efter 6 månader och få 100€/st. Nä vi har prydnadsfår istället. Sen behöver man ju föryngra flocken ibland, men kanske det går att köpa några tacklamm iså fall. Och så har vi ju nog så mycket av de stora rovdjuren i nejden nu, så det är en konstant oro för angrepp. Nej, att vara fårfarmarmare är inte kul just nu. Vi var ju en grupp fårfarmare i trakten som träffades för rovdjursvaka en kväll tidigare, ja när var det? var det förra hösten månne? Tiden går så fort. Nå, bara någon vecka efter fick gården, där vi vakade, påhälsning av varg.

Sånt här känns nog tungt. Varför ska vi hålla på med djuruppfödning om vargen har lagen på sin sida och vi hamnar i häktet ifall vi skyddar våra djur genom att skjuta varg? Gården i fråga har drabbats flera gånger av angrepp. 

Vi har varit förskonade än, men de kommer allt närmare. Otryggt är vad det är. Ur led är tiden.

Idag är det 3 plusgrader och slaskigt och vått. Oj vad jag älskar den finländska vintern, NOT.

Jag har tvättat en massa kläder som nu borde vikas och stoppas bort. Men i Liams rum borde jag först plocka igenom hans urväxta kläder. Det är väl därför jag sitter här istället   

ja, nytt i år är att vi i simmentalföreningen har gett ut en tidning.

Tanken var att en svenskspråkig version av tidningen skulle finnas att läsa på föreningens hemsida och jag har översatt en del av materialet. Men det har varit väldigt turbulent i styrelsen i höst, många som slutar, så andra viktigare saker har prioriterats istället. Det är ju lite synd, för det borde ju ha publicerats ungefär samtidigt, men inte går det ju alltid som man tänkt. Jag hade också förstått att ordförandens hälsning i början av tidningen skulle tryckas både på finska och svenska, den hade jag översatt, men då tidningen kom så var den nog helfinsk. Synd.

Jag minns inte om jag visat vår kalv Jexa här?

Jexa har en avvikande färg på huvudet. Simmentalare får ju egentligen se ut lite hur som helst i färgteckningen, inte svart men allt från riktigt ljusa till spräckliga och riktigt mörkt bruna, men ansiktet ska helst vara vitt eller högst med bruna glasögon. Men Jexa skär nog ur lite. Men hon är gentestad och hennes pappa är semintjuren VB Spartacus. Så ibland uppstår mutationer. Om jag nu skulle vara noga med rasstandarden så skulle ju Jexa mönstras ut, men se färgen bryr jag mig inte i. Jexa har bra stamtavla och är en riktigt fin och trevlig tjej, så visst får hon vara kvar.

Blir ju intressant då att se om hennes kalvar också blir likadana.

Jaha hörni, tvätten!

Igår hade Faba presentation av tjurarna inför nästa säsong för förhandsbeställning inom december. 

Tjurarna som simmentalföreningen varit med och valt fram är Erebor PP, Caesar PP, Lord Ursus PP och Benedikt Pp.

Jag har nu redan beställt 8 doser Lord Ursus och 6 doser Benedikt. Oj så försiktiga beställningar kanske ni tänker. Men jo, jag har ju också varit ut och shoppat lite annat. Och Erebor använder jag ju nu till höstkalvningarna. Caesar är pappa till Ariane av Katslösa som vi importerade sist och hon har redan två fina döttrar, så mera Caesar behöver jag inte.

Unicorn har jag ju nämt förr. Jag fick de sista 6 doserna av honom från lagret. Och så beslöt jag mig att pröva kanadensiska Sensation, dock bara 5 doser. Jag har börjat bli lite skeptisk till kanadensarna. Jag tycker aveln lite väl mycket fokuserar på färgen där. Jag får så dåligt betalt för färgen.

Kanadensiska tjurar är alltså alltid mörkt bruna. Men sen är de lite mindre i kroppsformatet än vad jag tycker om. Lite korta ben. Köttigheten brukar vara bra, men jag gillar djur med lite, ja hur ska jag förklara, lite mera kropp, eller jag vet inte, högre och längre helt enkelt. Men vi testar lite Sensation så får vi se.

Men sen hittade jag en riktigt trevlig tjur   

Jag är så ivrig! Nu är det  ett sådant där "Honom ska vi ha!!!!" moment.

Han heter Tomar PP och är från Schweitz. Jag beställde 15 doser av honom.

Mycket fina siffror. Och ni som hängt med i stamtavlor, vad skådar mitt norra öga?????

Clonagh Tiger Gallant är morfar!. Tiger Gallant som jag sökt under stock och sten. Som jag beställde på stående fot då jag fick höra att en uppfödare hade köpt embryon med honom som pappa. Tyvärr kom det bara kokalvar därifrån. Men nu, kors i taket, nu har jag honom. Visserligen lite bak i släkten, men jag fick honom. Jag är ju lite envis.

Så nu skuttar jag lite jämfota här. 

Ni som inte håller på med avel så kanske inte riktigt förstår hur ivrig man kan bli av lite tjurdoser. Också min dotter brukar sucka och uttrycka saker som att det ska ju bara bli hamburgare, varför sätter du så mycket tid på semintjurar? Men de är ju inte kött för mig!!!!!! Jag vet inte hur jag ska kunna förklara för någon som inte förstår. Jag blir så glad av att se ett vackert djur. Och att hela tiden göra framsteg i djurmaterialet. Ta fram djur som är hållbara, föder sina ungar själva, producerar rätt mängd mjölk ur fina juver. Har starka ben och klövar. Har ett lynne som gör djurbondens vardag säker. Ja listan kan göras hur lång som helst. Förbättringar kan alltid göras.

Om ni läser tjurarnas prestationer, så är ju just lynnet något jag inte får fram ur tabellerna. För det är ju väldigt svårt att bedömma på en skala. Tjurar som jag skulle sätta en liten varningsklocka för på lynnet är Champs Bravo, Emil PP och Filius. Lite dåliga tendenser har jag märkt eller hört om där. Det behöver inte alltid slå igenom genom generationer, men ibland så märker man främst att de är lättskrämda. Och ett djur som är rädd är ett farligt djur.

Så om det finns information om lynnet på en semintjur så är det absolut något som jag gärna vill ha reda på. Men som sagt, det är svårt att bedömma på nedärvning och miljö där.

Om jag räknat rätt nu så har jag beställt 40 doser till sommaren. Så nu drar jag streck för i år. Slå mig på fingrarna ifall jag börjar prata något annat. Sen har jag reserverat 3 ungtjurar åt mig själv som får följa upp på betet efter att doserna är slut. Jag kommer sen att försöka få dem sålda på hösten, för det kommer ju alltid nya spännande tjurar. Det kommer väl nog bilder och stamtavlor på dem så småningom.

Min semineringsstrategi i år är att jag ville ha många olika tjurar, eftersom jag nu har många olika släktlinjer på mödernet också i samband med att vi köpte 8 nya kvigor, plus att jag då har 2 importerade kor med helt avvikande släktträd och de i sin tur har fått 2 kokalvar vardera. Så här finns variationer så det räcker minsann. Mycket att hålla reda på för min tankspridda hjärna. Men av någon orsak så sitter stamtavlor rätt bra i minnet. Nu ska jag då pussla ihop rätt moderdjur med rätt tjur, så det kommer att bli några listor. Det finns ett dataprogram att köpa, som testar hur närbesläktade tjurarna är med korna. Men programmet kostar över 50€/år plus 0,30 € /ko och är begränsat till testkörning av 3 tjurar, så det tycker jag är pengar i sjön. Jag får förlita mig på papper och penna. Kan hända att skrivbordet blir lätt kaotiskt. Min delägare av skrivbordet brukar sucka. Han har sån otrolig ordning på sina papper. Jag förstår inte    

Tänkte spela lite kubansk musik där de sjunger på Närpes dialekt. Kvann ta na mera? (var ta mera?) Tyckte det var så passande i sammanhanget.    På tal om det, så har jag faktiskt sett att de har fina simmental i Mexico. Hur får man månne doser från Mexico? Tanken är väckt......

Kära tomten,  

jag har försökt vara snäll i år.

Jag vänder mig nu till dig, eftersom mina tidigare påtryckningar till vår stad inte gett något resultat.

Jag önskar att du ser över trafiksäkerheten vid Västra Närpes skola. 

Eftersom fyra byar numera delar på en skola har det inneburit en massiv trafikökning längs vår lilla byväg. I skolan går nu drygt 100 elever. Till detta ska ytterligare räknas en rätt så stor personalstyrka med lärare, skolgångsbiträden, eftis och morrispersonal, lokalvårdare, vaktmästare och kökspersonal.

Skolans parkering används dessutom som påstigningsplats för elever som ska vidare till andra skolor.

Eleverna i skolan är ofta ute och går längs vår smala byväg. Under gymnastiktimmarna och för olika utflykter. Dessutom promenerar en del elever dagligen till och från skolan.

Tyvärr, så blir de flesta skjutsade med bil till skolan även om de har rätt så kort skolväg. Detta är förstås en direkt följd av den farliga skolvägen. Men det innnebär ju samtidigt en ökad mängd fordon i trafiken. Det kan ju inte vara bra varken för miljön, säkerheten eller plånboken.

Vägen är inte anpassad för att rymma både motorfordon och fotgängare. Om två bilar möts så tvingas fotgängarna hoppa i diket. 

Det faktum att vägen dessutom är krokig och kuperad gör att fordonen inte alltid hinner stanna i tid. Fartbegränsningen är 50km/h, men var och en kan ju tänka sig hur väl det följs. 

Många gånger har det varit nära ögat situationer. Många gånger har jag dragit efter andran, tex då långtradare och bussar kommer dundrande över backen och får möte samtidigt som små barn cyklar eller går längs vägen. Barnen är ju bara 5-6 år då de börjar förskolan och ska ut i trafiken. Måste det till dödsfall innan någon reagerar? Hur mycket är ett barns liv värt?

Det ironiska är ju att de övriga skolorna inom stadens område har en helt annan trafikplanering. T.ex vid Stenbackens skola finns gång och cykelväg, upphöjda övergångar och tydliga skyltar.

Vid Västra Närpes finns en liten varningsskylt. Är det skillnad på värdet av barns liv beroende på var man är bosatt?

Förlåt mitt långa brev tomten, jag är bara så frustrerad. Jag vet inte längre vem jag ska vända mig till, så mitt sista hopp går till dig. 

God Jul tomten!

PS. Jag vet att jag är lite sent ute detta år, men ifall du hinner till nästa jul så går det lika bra. 

Mvh. Orolig Mamma