Idag var vi upp till centrum och åt lunch ute. Lite för tidig farsdagslunch. 

Hemma igen gick jag ett varv till alla djuren. Hundarna skulle rastas, hönorna släppas ut, fodret skuffas åt korna och ett varv till fåren. Passade på att klippatackan Brumma med handsaxen. Hon stod helt stilla och bara njöt. Jag funderar att jag skippar fårklipparen i höst. Dorpertackorna har så kort päls i höst så jag tycker inte det är någon större ide'. Några tackor måste jag då klippa själv, men nog ska jag väl klara av det.

Krister och Lucas for för att plöja i Övermark, men en cylinder gick sönder så det blev inte mycket plöjt. Nu är de i verkstaden och svetsar.

Liam och jag slappar en stund i tv-soffan.

Jag måste bara visa min fina strelizia som äntligen börjat blomma. 

Jag fick den i present för nästan 4 år sedan och nu först blommar den första gången. Påminner mig om min kära mormor. Hon brukade ha dessa i Palo Alto.

Min novemberkaktus blommar nu också.

Tacksam för att det blommar inne nu då det börjar vara trist i rabatterna där ute.

Ja, vi har haft ett fasligt bekymmer med sork i år. Hela gräsmattan är full med hål och mina nyplanterade fruktträd har varit svårt utsatta. Jag har nu försökt bekämpa dem på alla tänkbara sätt. Jag har planterat blomlökar som de inte lär ska tycka om. Och vitlök. Och så har jag tömt ner något illaluktande medel i sorkhålen och så har jag köpt en sorkskrämmare som vibrerar i marken och lär skrämma sorkar. Så nu hoppas jag de flyttar bort.

Och håller tummarna för att åtminstone mitt familjeäppelträd överlever vintern.

Jaja, imorgon ska Liam och jag baka farsdagstårta. Trevlig helg!

Nu gick jag ner till kontorsdatorn för........ja vad tusan var det jag skulle göra? Jag vet att det var något viktigt, men jag kommer absolut inte ihåg vad!

Nåja, kanske jag bloggar en stund så att jag rensar hjärnan.

Idag har vi vägt en grupp djur. 365 dagars vikt på förra höstens kalvar och 200 dagars vikt på de första kalvarna som föddes i våras. Riktigt bra tillväxter. Vi hade ju bra bete i sommar och det ger nog utslag på vikterna.

Jag passade också på att riva en hårtuss av de inköpta kvigorna för att skicka in för dna-analys. Främst för att få svar på om de är homozygot eller heterozygot hornlösa. Bra att veta inför nästa sommars semineringar.

Jag har ännu inte valt vilka tjurar jag ska beställa, förutom att jag fick tag på de sista 6 doserna av svenska Unicorn från lagret idag (usch, ute regnar det småspik). Men den kanske jag inte vågar lägga på kvigor, men nog på andragångs kalvare och såna kommer jag att ha många av i sommar.

Problemet är att hitta bra tjurar som passar att lägga på kvigor. Det blir att dammsuga runt på internetet och hoppas på tur.

Vägningen gick annars mycket bra, alla gick riktigt fint in i vågen. Det går ju inte att tvinga stora djur utan de måste nog självmant gå i. Fast jag var ju nog skitig från topp till tå. Det är alltid jag som får stå bakom av någon orsak.

Ja, jag har ju nog påbörjat mitt målningsprojekt.

Första raden grundmålade. Nu återstår ett varv med täckande färg innan första omgången är klara. Men då det inte tycks finnas tid till detta någon gång. Kanske imorgon.

Ja det kan jag ju berätta att vi har haft ett lite sämre hästår i år. 3 stycken har vi tvingats avliva. Så det har varit lite tungt. Också fina Linett gav upp en sommardag. Hon fattas oss.

Trots det finns det ännu 2 hästar kvar. Och jag försöker stålsätta mig för att inte släpa hem någon ponny åt Liam. Jag vet ju att han inte kommer att sköta den själv heller. Så bara låt bli!

Ni vet, jag önskar ju att han skulle bli jätteintresserad och rusa runt på ridplan i full galopp över hindren med sin fina ponny, men vad hjälper det vad mamma vill. Önskan måste nog komma från honom själv, och det ser inte lovande ut.

Nä hör ni, jag blev inte klokare. Vad är det jag har glömt?

Det blir mycket ko relaterat nu, men lika bra att köra igenom den kategorin nu på en gång.

Vi har nämligen köpt lite mera kor.....

Jo och det var inte alls planerat, men sånt som händer mig ibland.

Det var nämligen så att samma Anna som jag var till Elmia med var hit i somras för att exteriörbedömma våra kor.

Alla våra stamboksförda djur så ska egentligen exteriörbedömmas också. Vi ligger lite efter med det eftersom det har varit många byten på befattningen som exteriörbedömmare på vårt område. Men nu kom då Anna i augusti och skulle försöka komma ikapp lite med bedömningarna.

Efteråt så frågade hon ifall vi inte var intresserade av några nya kor, det låg många ute till försäljning nu på Fabas hemsida nautanetti, översatt ungefär nötkreatursnätet. Jag sa då direkt att nej, vi får inte köpa in kor från konventionella gårdar då vi har ekologisk produktion, och dessutom så har vi i år sparat alla egna kvigor, så vi har fullt till nästa år.

Men nyfikenheten var ju väckt, så jag gick in på nautanetti och kikade lite. Nja, jo, inte riktigt något som jag riktigt är intresserad av. Kanske en kviga med lite annorlunda stambok, men nej jag klarar nog mig utan.

Korna som var där så var däremot lite intressanta. 4 st med implanterade embryon från Tjeckien och USA. 

Så jag måste ju fråga våra myndigheter ifall det inte fanns någon möjlighet för oss att köpa konventionella kor.

Men svaret var nej, det får vi inte. 

Det tycker ju jag är lite märkligt kanske. Okej att kon aldrig blir godkänd ekologisk, men kalven som föds borde ju bli godkänd tycker man, eftersom den skulle födas på en ekologisk gård och utfodras med ekologiskt foder. Men nix, absolut förbjudet. Jag får inte köpa den.

Vad som skulle hända ifall jag ändå köpte den vet jag ju inte. Kommer de och skjuter den i hagen? Eller förlorar vi våra rättigheter att sälja ekologiskt? 

Nåja, även om jag är frestad att testa, så beslöt jag mig för att vi inte ska ha så roligt.

Däremot så började jag fundera, att dessa djur, ca 50st totalt som fanns på nätet, kan ju inte vara allt som fanns på den här gården.

Det var nämligen så att djuren kom från Finlands största simmentaluppfödare, som efter ett dödsfall på gården kommit fram till att de skulle sälja samtliga djur. Tragiskt på så många sätt. Gården hade varit i framkant inom simmentalaveln i 30 år och var med då de första simmentaldjuren importerades i början av 1990-talet.

Så jag tog kontakt direkt till gården och fick beskedet att jo, visst fanns det mera till salu. Faba hade valt ut en grupp som skulle gå till försäljning via dem och resten skulle just bjudas ut till livförsäljning via slakteriet. Men hon hade inte ännu skickat in listorna till slakteriet, så ifall det var något speciellt jag sökte, så fick jag välja först!

Nåjo, jag skickade in en ansökan till våra myndigheter om undantag från de ekologiska reglerna och tillstånd till att få köpa max 10st konventionella kvigor.

Nu finns det ju då vissa kriterier man måste uppfylla för att bli beviljad tillstånd. Att få tillstånd att köpa max 10% av befintliga vuxna dikor på egen gård är ganska enkelt, men nu ville jag köpa mer än 10%, så då måste jag formulera mig bra.

Kor som kalvat är alltså absolut nej, men kvigor kan man få specialtillstånd för att få köpa.

Det finns 3 olika alternativ man borde uppfylla, antingen planerar man att kraftigt utöka sin produktion - passar inte oss. Eller så har man drabbats av någon ovanlig händelse som gjort att många av de egna djuren dött - passar inte oss. Eller som tredje alternativ så planerar man att börja med någon ny specialinriktning på gården - passar inte heller oss. 

Men jag tänkte att jag försöker formulera mig för att försöka få det att passa på det tredje alternativet.

Så jag skrev en lång radiramsa om vikten för oss att få köpa dessa djur för att komplettera den genetik vi kan erbjuda till andra ekologiska gårdar som köper avelsdjur av oss.

Nja, jo de ville nog gärna godkänna vår ansökan, men då finns det en lista där ekologiska gårdar får sätta ut ekologiskt godkända avelsdjur till salu. Och ifall det finns ekologiska djur där så måste vi i första hand köpa från den listan. Att kan jag motivera varför jag inte vill köpa djuren på listan?

Förstås fanns det ju då kvigor på listan   

Så jag fick skicka in en förfrågan till den gården om vilka djur de hade till salu. Och det var helt bra djur, inget fel med dem alls. Men det var ju inget jag behövde. Orsaken till att jag ville köpa av gården som skulle sluta var ju just att jag ville ha en alldeles speciell genetik.

Nå det visade sig att de hade haft sina renrasiga simmentalkvigor med en tjur av en annan ras på sommaren. Nå inte vill ju vi som avelsgård köpa in korsningsdjur!

Så jag skickade och frågade ifall det är orsak nog för min ansökan. Och jo, det var en mycket bra motivering tyckte de. Pust!   

Så nu kunde jag fördjupa mig i simmentalsläkten. Så spännande!

Och jag hittade flera som jag ville ha. Så nu kommer det lite simmentalsläkten här som kanske inte är så intressant för alla. Men för andra avelsnördar så kan jag tänka mig att det är intressant. Jag tycker att det är fantastiskt spännande!

Jag köpte 3 dräktiga kvigor.

1069 Tunturi. f. O-A.Money ff. Prostock Hickory. mf. Nalle av Åbuen. mff. Kåmat.

Dräktig med L. Oskar - f. L Ihmemies. ff. Steinadler. mf. L. Love ET

1058 Taika. f U. Red Label. ff. Ulster. mf L. Lord ET(Brandberg/Dirnean Apostle)

Dräktig med P.Sello -  Osma/ Evolution

1033 Tema. f. L.Majesty ff.E Roine(Elit). mf. L.Ihmemies mff. Steinadler

Dräktig med P.Sello

Sen köpte jag 5 st kokalvar, födda våren 2022:

2053 Uppista f. P.Sake ff. Pommery av Sövdeljunga/ mf. Dirnean Apostle

2139 Universaali f. P. Sake. ff. Pommery av Sövdeljunga / mf. Orang av Stegatorp

2126 Ulla-Britt f. P.Sivari ff.Enzian vom Hanselhof( Excalibur) / mf. Nero. mff.  Vingegård Jericho

2143 Ura ET. f. Zentrum Vodnansk. ff. Curaheen Tyson ET / mf. Vingegård Lucky Luke

2156 Upeus ET. f. FSMB Pol Eddy. ff. FGAF French Attack / mf. JS Ultra Adolf A 85

Är det inte spännande? Vilka tjurar ska jag seminera dessa med i sommar?   

De som följt min blogg en tid kanske minns att jag var så besviken över en kviga jag inte fick köpa från Sverige sist jag var på shopping.

Hon var efter Pommery...

Nu köpte jag 2st efter Pommery!   Jaja, som farfar då, men i alla fall!

Och som lite kuriosa, så har en dräktig kviga då Ulster som farfar. Samma Ulster som vann SIRE-klassen på Elmia för två veckor sedan!

Nåja, det var lite avelsnytt. Glad är jag i alla fall att jag kunde rädda lite kolinjer för att utveckla simmental i Finland. Jag tycker att det är så synd att gården slutar, även om jag förstår att det var enda vägen ut för de efterlevande.

Ta vara på dagen alla där ute. Livet är värdefullt    

Dag tre var ledig dag att utforska mässområdet. Många hallar med allt möjligt från mathantverk till enorma skördetröskor. Vi passade på att smaka på allt gott som bjöds ut. Passade också på att samla ihop bläckpennor. Det märks i pennlagret hemma att det varit flera år utan mässor   

På Elmia så pågick också europeiska mästerskapen i nötvallning.

Så vi vandrade dit och tittade på en stund. Vackra vyer och lugna kossor. 

Det finns inte möjlighet här hemma omkring att träna nötvallning. Det hade varit så kul att få testa med egen hund på denna arena och med invallade nöt. Men man hinner inte med allt här i världen.

Träffade dock några vallningsbekanta från Finland. Roligt med bekanta lite här och var.

Då vi gick runt på mässan så ringde telefonen. Det var någon från den svenska avelsorganisationen Växa som undrade om jag kunde tänka mig att ställa upp för en intervju för deras kopodd? Hon hade skickat epost till mig tidigare, men jag hade försökt slingra mig undan, men nu hade jag då inte argument att säga nej, så jo, jag kan väl ställa upp.

Den har inte publicerats ännu, vad jag vet, så det är jag ännu lite nervös över. Jag har ingen aning om vad jag svarade. Det kan vara 100% svammel. Tack och förlåt.

Halv 3-tiden satte vi oss i bilen för avfärd mot Stockholm. Liten felkörning vid hamnen och jag som totalt hade glömt bort var jag lagt bokningsnummer och pass. Men några meter före incheckning så fick jag tag i alla papper. Hjärnan hade lite lagt av vid det här laget. Men vi kom på båten, tog en välförtjänt drink i baren, skålade för en lyckad resa och handlade lite gott i taxfree.

Lite bättre mat också än vad vi är vana med.

En resa jag kommer bära med mig länge. Tack för att jag fick vara med!

Hemma kom det faktiskt en kalv medan vi var borta.

Lite kul var det också, för det är helsvenskt i stamtavlan. Kalvens morfar är VB Spartacus, träffade hans uppfödare på Elmia. Och pappa till kalven är Mustik av Bollerup. Alltså där ordföranden jobbar. Så jag sa åt honom att om det är en tjur så får den heta Roger. Men nu var det förstås en kviga.

Liam hade också haft ett bra höstlov med storasyster, även om jag nog tror att han blev glad då vi kom hem.

Ja, och Lucas var under tiden på en veckas repövning tillsammans med jenkkare och britter. Liiite oroande utveckling.

Hotellfrukost, mums!

Klockan 9 började showen och först ut i ring var simmental unga kvigor.

Det var väldigt nervöst innan. Vår första gång som domare och läktarna fulla med åskådare och inte minst alla förväntansfulla uppfödare som kom till Elmia med det bästa de hade.

Vi kände stundens allvar och hoppades att vi kunde ge en rättvis bedömning av alla de fina djuren.

Då djuren sen kom in i ring så kände jag faktiskt ett helt annat focus, allt annat försvann och man gick in i uppgiften.

Fina,fina djur. Anna och jag hade kommit överens om arbetsfördelningen så att jag tittade på helhetsintrycket, harmoni och hon granskade detaljer; pekade någon klöv aningen utåt, för raka ben osv.

Jag fick dirigera hur djuren skulle visa sig i ringen och ställa upp dem då vi valt ordningsföljden samt dela ut rosetterna, medan Anna berättade i microfon för publiken hur vi bedömt djuren.

Samarbetet gick bra då vi blev varma i kläderna. Tid och rumsuppfattning försvann lite, men vi gick bara 15 minuter över den beräknade tiden, så någon hade nog planerat bra.

Denna valde vi till bästa unga kviga. Mycket fin!

Vi hade inte på förhand fått några uppgifter om djuren. Vi visste alltså inte varken stamtavla eller uppfödare.

Vi fick faktiskt födelsedatum, men det hade egentligen ingen betydelse, vi koncentrerade oss nog enbart på exteriören.

Det var väldigt intressant att i efterhand gå omkring på mässan och titta på vilka stamtavlor djuren hade. 

För charolais sade ju inte heller stamtavlorna mig något, men för simmental så har jag ändå ganska bra koll på de svenska släkterna. 

Utställningen gick alltså till så att först tävlade unga kvigor i en grupp mot varandra där vi då utsåg bästa kviga.

Sen kom en grupp dräktiga kvigor och sen olika åldrar av kor som kalvat.

De som vann i respektive grupp gick då vidare och tävlade om bästa hondjur.

På samma sätt gjorde vi då med tjurarna, först unga tjurar mot varandra.

Sen lite äldre tjurar.

Den sista här valde vi till bästa handjur.

Bästa handjur gick senare vidare att tävla mot bästa hondjur för att utse bäst i rasen BIR.

Här står då bästa hondjur mot bästa handjur i ringen i tävlingen om bäst i rasen. Och vi valde tjuren som BIR.

BIR gick då vidare om att tävla om BIS: Best in Show, mot de bästa i samtliga köttraser.

BIS bedömdes av samtliga rasdomare gemensamt på eftermiddagen.

Charolais bedömningen skulle börja kl 11.00, men vi hade ju dragit lite över tiden så vi kom igång lite senare än planerat. Det var mindre antal djur i charolaisutställningen, så vi kunde ta igen lite på tidtabellen. Ni var vi ju också lite mer varma i kläderna och vi fick det att flyta på rätt snabbt. Och förstås går det snabbare om det är 5 djur i ringen istället för 9.

Det var lättare än jag hade förväntat mig att bedöma charolaisdjuren. Jag har ju inte samma erfarenhet av dem. Men det var nog  i princip samma som att döma simmental. Och jag förlitade mig på Annas omdöme, men vi var nog helt eniga om vinnarna. Så det var roligt.

Igen, mycket fina djur hela vägen.

Till bäst i rasen valde vi faktiskt den på sista bilden, en äldre ko. Helt fantastisk rygglinje och i toppskick, mycket muskulös och med hållbara ben. Så ska en ko se ut!

Att en ko vinner bäst i rasen är kanske lite oväntat. Tjurar har ju oftast lite mer utstrålning och snygga muskler och kvigor kan vara mycket fina och ännu inte utsatts för den påfrestning som kalvningar ger. Men denna ko var mycket välhållen. Imponerad.

Vår bedömning tar ju inte i beaktande om prestationer i övrigt, det har vi ju inga uppgifter om, utan vi bedömde bara det vi såg. Men man kan ju hoppas att prestationer och exteriör går hand i hand.

Då alla raser var klara med sin bedömning, så forsatte tävlingen med att alla hondjur som blivit bäst i sin ras kom in i ring och alla domare från alla raser diskuterade sig fram till vilket djur som i tur och ordning fick lämna ringen tills bara den bästa var kvar. Vi var 6 domare i ring, 3 från Finland, en från Sverige, en från Danmark och en från Frankrike.

Till sist så hade vi då enats om vilken som var utställningens bästa hondjur och utställningens bästa handjur.

Här står då de sista båda handjuren kvar mot varandra. En röd angustjur mot simmentaltjuren. Domarnas röster föll ut så att angustjuren blev bästa handjur och simmentaltjuren blev andra.

Vi var väl inte helt eniga här kan jag erkänna, men majoriteten valde angustjuren. Så då blev det så.

Bästa handjur och bästa hondjur fick då komma in i ring och tävla om Best in Show.

Däremot var domarkåren helt eniga om vilket djur som blev Best i Show.

Här står då två unga djur i ring och tävlar om Best in Show. Olidligt spännande. En angus tjur och en limousinkviga. Vem vinner?

Jag blir nästan rörd då jag ser detta. Även om inte min ras vann BIS, så var vi helt eniga att denna kviga var en värdig vinnare. Så snygg!

Stort grattis till uppfödarna!

Dagen avslutades med en god prisutdelningsmiddag på mässområdet med alla som hade ställt ut djur och alla domare. Vi hade intressanta diskussioner vid matbordet, men efter middagen var vi nog så tråkiga att vi gick tillbaka till hotellrummet och stupade i säng.

Det hade varit en intensiv, spännande och helt fantastisk dag och både kropp och knopp var helt slutkörda.

Men det här lever jag länge på. Oerhört nervöst innan, men en skön känsla efteråt. Vi får hoppas att utställarna var nöjda mer vår insats. Alla kan ju tyvärr inte vinna, men jag skulle nog vilja ge pris åt alla. Tänk vilken arbetsinsats de alla lagt ner. Att träna djuren att gå fint i utställningringen, att tvätta dem och ställa dem i utställningsskick och att sen kuska dem över halva landet för att ställa ut på Elmia. Respekt!

Dessutom vill jag nämna utställningen i showmanship, som alltså var barn och unga som ställde ut sina djur och bedömdes över hur väl de visade upp sina djur. Jag var inte själv med och bedömde då, men jag tittade på.

Så imponerad! 

Vilket fantastiskt fritidsintresse att träna på att leda stora köttrasdjur på utställning. Kräver förstås engagerade föräldrar. Men jag blev faktiskt varm i hjärtat av detta   

Nu har jag laddat upp bilder hit så att jag har material för en hel roman. Men det ska vara kort och focuserat, har jag tänkt mig, så vi försöker bita av en sak i taget.

Baaahhh, var ska jag börja?

Jag måste ju nästan börja i slutet, det som ligger närmast i minnet. Jag har allltså varit med om en helt fantastisk resa.

Nu är ju mitt minne inte så pålitligt, så tider och detaljer får ni ta med en nypa salt, men jag ska försöka återge storyn i stora drag.

Det var en gång, nä kanske inte riktigt så, men jag tror det var i våras, så ringde ordföranden Roger från svenska simmentalföreningen och frågade ifall jag och en till från Finland skulle vara intresserade av att ställa upp som domare för simmentalrasen på höstens Elmia mässa i Jönköping.

Jag höll ju på att trilla av stolen, jag????!!!

Månne jag hade missuppfattat frågan? 

Nä, jag hade förstått rätt. Och visste jag någon annan lämplig som kunde tänkas passa?

Jag funderade ju på flera alternativ, men vi kom då gemensamt fram till att finska simmentalföreningens ordförande skulle vara lämplig. Hon jobbar som seminolog och är ansvarig för några dikogårdars avelsplanering och så har hon genomfört alla exteriörbedömningskurser som Faba ordnat, även om hon inte arbetar som exteriörbedömare.

Jag gick ju också Fabas exteriörkurs för uppfödare, men vi som inte var anställda av Faba så fick ju inte tillgång till alla papper, bara grunderna.

Och jo, hon kunde också ställa upp på Elmia. Så det gick ju smidigt, trodde jag......

Jag bokade genast två rum på hotell nära mässan.

Nå, då det var dags att beställa båtbiljetterna så bokade jag biljett åt mig och Krister, han ville också komma med på lantbruksmässa, och så skickade jag våra uppgifter vidare och sa att hon ju kunde boka på samma rutt, så kör vi tillsammans från Stockholm.

Då fick jag svaret att hon var sjukskriven resten av året, kan jag hitta en ersättare     

Tll saken hör att de också hade tagit kontakt från svenska charolaisföreningen och frågat om vi två också kunde bedömma deras rastävling. Jag slog ifrån mig, eftersom jag inte kände mig säker på att dömma en annan ras, men Johanna var ju utbildad på alla köttraser, så för henne var det inget problem, så då lovade även jag ställa upp.

Nu, två veckor före Elmia, stod jag plötsligt ensam som domare i Sveriges största djurutställning! Ve och fasa.

Det blev att ringa till Sverige, förklara situationen, och lova att snabbt försöka hitta en ersättare.

Nåja, det var många krokar i den långdansen, men till sist fick jag tag på Anna-Greta som med kort varsel lovade komma med. Prisa gudarna!

Anna är dessutom svenskspråkig och en av fyra certifierade exteriörbedömmare i Finland. Så det löste sig sist och slutligen till det bättre.

Jag hade nog tänkt på Anna redan i våras, men jag uteslöt henne för jag trodde inte att hon skulle ställa upp på egen fritid med sina kunskaper. Men jag hade tack och lov fel och slutet gott allting gott. 

Men det hann nog bli lite svettigt där en stund.

Fasiken, varför blir det alltid så långa utläggningar, vi har ju inte ens kommit till Elmia än, som inlägget skulle handla om.

Nåjo, vi hade fått avbytare och Linn lovade sköta Liam som råkade ha höstlov samtidigt. Så det löste sig fint. Jag hade två kor som eventuellt skulle kunna kalva under tiden, men de satte jag in i kalvningsbox så avbytaren kunde ha bra koll på dem under tiden.

Anna kom med i vår bil och vi körde ner till Åbo, nattbåten över till Stockholm och sen vidare ner till Jönköping. Framme vid hotellet 11-tiden.

Nå, några dagar före Elmia så undrade Roger om vi båda också kunde vara domare i SIRE-tävlingen? Nå vad är det då?

Jo, det är beprövade äldre tjurar, från olika raser, som tävlar mot varandra i exteriör. Men förutom en skönhetstävling så vägs också deras prestationer som avelstjur in i helhetsbedömningen. Vi kommer att vara 5 domare som rangerar tjurarna från första till sista plats och så räknas det ihop och så utses bästa tjur.

Nåjo, visst kan vi väl det då vi ändå är på plats. Så kl 14 på onsdagen vi kom dit så kastades vi direkt in i hetluften och fick bedömma de stora tjurarna . Häftigt!

Här är några av de tävlande. Krister fick vara fotograf. Tyvärr har jag inte bilder på alla, men mäktiga tjurar var det.

Vinnare av SIRE-priset blev faktiskt en simmentaltjur, Ulster av Frönshult!

Ägare av Ulster är gården Vita Fall, som förutom ära och berömmelse, också vann 20 000kr. Dessutom fick de komma med i tv4 Sverigesvepet.

På kvällen blev vi bjudna på middag på hotellet med simmentalföreningen.

Nej hör ni, dagen från oss skrider. Jag måste nog gå och jobba litet idag också. Det räcker med Elmias första dag idag, så hoppas jag kunna återkomma snart med resten.

Jaja, det är väl bara att börja på igen. 

Jag har lidit av en tids skrivkramp, om man kan tala om sådant för en simpel bloggare.

Nu borde jag gå och måla lite vita brädor och det tar så emot. Jag tror jag de senaste åren målat en miljon vita brädor. Det börjar vara lite träsmak på målandet, bildligt talat. Så ett litet blogginlägg kändes genast lite mer lockande.

Jag tycker bestämt att jag skulle kunna vara arbetsledare på heltid. Bara säga åt någon flitig anställd: måla en miljon vita bräder, rappa på.

Men nä, det är ju mig själv jag borde piska igång, inte lika kul   

Nåja, vad har hänt sedan sist? Massor! Åhh, inte lätt att komma ihåg allt. Jag får ta foton till hjälp, men nu hinner jag inte ladda upp några foton idag, jag skolkar ju lite nu då jag ännu sitter här.

Orsaken till att här har varit så tyst är väl nog delvis att det hänt så mycket omkring mig som behövts bearbetas i stillhet. Ja corona och krig och skit har ju påverkat alla, men dessutom har det runt om mig hänt många tråkiga saker, vänner som mist familj, sjukdomar och sånt som man bara inte kan sätta ord på. Som bara måste få ha sin tid att må dåligt över. Och det är ju på inget sätt slut än, men jag har kommit fram till att jag ändå mår bra av att skriva om min vardag på bloggen så jag ska försöka hålla igång den. Och jag har om möjligt blivit än mer avelsnörd än tidigare! Så jag kommer säkert att skriva en massa om kosläkten. Kul för vissa, mindre kul för andra, men jätteintressant för mig själv att dels analysera över och senare titta tillbaka på.

Igår gjorde jag årets sista slaktanmälan. Första veckan i december far förhoppningsvis 7 tjurar och 6 kor. Återtag av kött ca 14.12, ifall någon behöver fylla frysen.

Bagglammen borde jag också anmäla. Men de är lite olika i storlek. De största är nog slaktmogna redan, men så finns det ju några ynkliga små som borde få växa till sig ännu. Och så vet jag ju inte hurudant drag det är på slakteriet heller. Om de kommer genast eller om det är två månaders slaktkö. Ett simpelt telefonsamtal skulle ju nog säkert ge mig svar på det. Ja kanske jag börjar med att ringa, sen måla bräder. Fast dagen börjar ju snart ta slut, Liam ska hämtas om 2,5h. Nåja, ett samtal tar väl inte så länge, och så målar jag efter det. Jo, så gör jag!

Vi syns snart igen, hoppas jag. Kanske någon annan dag jag har något tråkigt jobb på gång. Och kanske med foton då, vem vet.

Ha det bra!

Jag tycker det är kul att läsa gamla inlägg och se att mycket nog inte alls gick som planerat   

Läser om Doris som jag skulle spara och Bilius, som inte alls skulle bli diko, pga vassa horn och för högt födelseindex.

Nåja, Doris sålde jag dräktig till en gård i östra Finland. De köpte en hund av mig och tänkte ändra från mjölkkor till Hereford biffkor. 

Hereford?, sa jag. Har ni funderat alls på simmental?

Nej, det hade de inte. Nå de fick komma och titta på våra djur och det slutade med att de ville beställa 20 kvigor.

Oj, 20 kvigor?!

Nåja, jag fick ihopskrapat en grupp, och i den försvann då Doris. Men jag hade ju kvar mamma Bilius. Och eftersom jag sålt alla avelskvigor fick Bilius stanna ett år till. Och hon är ännu kvar!

Hon väntar nu sin åttonde kalv, efter Testo, här i sommar.  Och födelsevikterna på hennes kalvar har inte varit onödigt höga alls. Även om hon själv hade en födelsevikt på 61kg. 

Så kan det gå. Veterinären tog bort hennes vassa horn också, så det problemet försvann. 

Riktigt fina kalvar har hon faktiskt fått, men jag har ännu inte sparat någon kokalv efter henne, men det ska jag försöka ändra på nu. Kvigan 513 Illusion planerar jag att spara som diko. Får se då om några år om mina planer håller bättre denna gång.

Men Bilius själv blir nog äldre. Jag tycker mig märka att hon ligger ner rätt ofta. Jag får hålla ögonen på henne i höst efter att hon fått sin kalv, om hon piggnar i eller om det börjar bli dags att runda av, så att säga.

Annars så har jag ju satt en hel del tid på att städa i skrubbar och gamla hus i vinter och ibland dyker det upp gamla minnen också där.

Hittade denna bild som togs för Vasabladet då jag var på hundutställning med min första hund, labradoren Becky med min syster Tina som sällskap. Becky fick jag, genom lite utpressning på mina föräldrar, då jag började gymnasiet, så det här borde vara någon gång kring 1986-87?

Becky var en fantastisk hund, oj vilken smart och vänlig själ hon var. Hon var min bästa vän i de tunga tonåren.

Oj, vad det vore roligt med en labrador igen! Men nej, så roligt ska vi inte ha. Det finns alldeles tillräckligt med hundtassar på det här hundhotellet redan.

Men alltså 1980-talet?! Var inte det alldeles nyss?

Jaja, här kan vi ju inte sitta still och bli äldre. Ha en bra dag!