Jag har nu försökt göra en liten film från då Yezz får gå med får för andra gången i sitt unga liv.Hon är här 4,5 månader. Gamla Wilma 11 år är med som moralsikt stöd ifall tackorna skulle komma på att utmana valpen.

Mina filmediteringskunskaper är inte de bästa, men övning ger väl färdighet. Jag är inte heller helt nöjd med versionen av Petters låt. Men jag kan ju inte sitta och leta musik hela dagen heller, så ni får ta det som det är. Det viktigaste här är ju att valpen visar intresse för fåren. Nu måste vi börja gå på kurs och vidareutbilda oss tillsammans. Hon är även med och flyttar kossorna med stor iver. Ska så småningom försöka få det på film också. 

Till min stora glädje så visar hon ingen rädsla för varken åska eller raketer heller. Igår kväll på villaavslutning så smällde bomber och raketer hela kvällen. Men vi människor visade ingen reaktion på smällarna och Yezz verkade inte ens höra dem. Så fin vovve <3

Ja, vår lilla Yezz har varit här i två månader redan och jag har inte ens presenterat henne för er.

Hon heter alltså Ailicec Yezz och är en korthårig svart-vit border collie flicka.

Min första border collie köpte jag 1991 och hon hette Chess och var alldeles underbar. Därför hoppas jag lite att det snarlika namnet ska inverka lite och ge mig en lika härlig hund som hon var.

Yezz´s mamma heter Ladängs Katitzi och bor i Sverige, och pappa är Kevin Evans Jimmy från England. En hund som har stora framgångar på tävlingsbanorna i Storbritannien just nu.

Försöker länka till hans senaste seger uppe i inlägget   , men jag tror inte jag är tillräckligt tekniskt kunnig.

Bifogar i alla fall en bild på trött valp.

Här är hon alldeles ny hos oss.

Hennes bästa vän på jorden är frassin Gizmo. De e så söta tillsammans, Yezzin å frazzin. (Frass betyder alltså hankatt)

Vi har nu varit på vår första fårvallningsträning tillsammans och hon visade goda anlag och en fin attityd mot fåren.

Igår tog vi hem egna får från skärgårdsbetet, så nu får vi börja öva hemma också.

Hon tycker också att kossorna är väldigt intressanta. Ofta så är unga vallhundar lite rädda för de stora kossorna, men några sådana tendenser har vi inte sett hos Yezz.

Jag filmade då jag försökte föra ut kossorna på nytt bete med hundarna för några veckor sedan, men filmen var för stor för att laddas upp här, så jag måste ladda upp den på youtube och länka den senare. Jaja, vi får ju se hur mycket senare. Men det är en rolig film tycker jag, som tyvärr måste sluta med att jag avbryter vallningen då korna totalvägrar att gå ner på bete. Detta alltså dagen efter att 3 vargar synts 20 km från oss. Normalt så går kossorna i raskt takt ner då de vet att de ska få nytt bete, men inte denna gång. Efter tre dagar så fick jag äntligen ner dem på betet med hjälp av ett kraftfoderämbare, men då vågade de istället inte komma hem tillbaka för att dricka. Så något lurade i buskarna, men vad vet vi inte. Inga skadade djur i alla fall. Och nu är de lugna igen och går till och från betet utan problem.

Nu ska jag ställa till för att ta in 10 höstkalvande kor som går på bete på Sjöslätan som ligger ca 500m hemifrån. de första har beräknad tid till 15.9, så nu vill jag ha dem hemma så jag kan övervaka kalvningarna. Det är inte så bra att transportera högdräktiga kor allt för nära kalvningen heller då de blir så tunga och får så svårt att ta sig i och ur transporten.

Grässkörden är klar för i år. Det är alltså höst på allvar nu. Nu återstår tröskning och halmbalning och hemtransport. Vackert väder lovas en vecka frammåt, så det är toppen för oss i skördetider.

Jag ska försöka bli bättre på att uppdatera vad som händer och sker, men då arbetsdagarna tenderar att bli så långa att jag bara orkar läsa på datorn då jag kommer in. Men mera valpbilder och förhoppningsvis filmer kommer inom en snar framtid.

Yezz älskar vatten. Här tillsammmans med Wilma på skären. Wilma klarar sig hyfsat med hjälp av smärtstillande nu, men hon har inte så länge kvar.

En sån här tårta vill jag ha!

Ha det bra så länge.....

Får sitta en stund medan den lappländska hjortronkakan med frasigt täcke gottar sig i ugnen. Nytt recept jag hittat på nätet, kan ännu inte uttala mig om resultatet.

Fick ett mörkbrunt lamm inatt. En ungtacka som dragit ut på tiden. De andra lammade för en månad sedan. Nu är det bara en texeltacka kvar, men tyvärr syns inget juver på henne än, så hon är väl nog tom.

Fick en kalv igår också, nu är det bara 5 kalvningar kvar i vår. Återkommer med vårens resultat då alla är klara.

Vi vägde kalvar i tisdags. Halvårskalvarna och 4 st ettårskvigor som vi inte hann väga förra gången. Nu har jag 9st ettårsvikter efter Orvar. Det krävs 10st innan han får sitt avelsvärde. Ifjol sålde jag ju två kor som var dräktiga med Orvar till en annan gård. Vi får hoppas att de vägt sina kalvar så att vi kommer upp till 10st. Faba har nästa körning 27.5, så då blir det spännande igen. Han har fått högt index för födelsevikt, och det är ju inte önskvärt, men jag hoppas att han kompenserar det med höga 200 och 365 dagarsvikter. Eller, jag vet ju att de är bra, men hur resultatet ser ut efter Fabas körning, det vet jag inte.

Det är lite synd att han får högt index för kalvningarna, för vi har aldrig haft en tjur som gett så lätta kalvningar. Inte en enda har vi behövt hjälpa till med, inte ens med kvigorna, så storleken har ingen betydelse, som det brukar heta. Orsaken till att de blir så tunga är att de är väldigt långa, men det påverkar ju inte förlossningen på något vis.

Vi fick förresten en förfrågan igen om att exportera kvigor till Ryssland. Jag bjöd ut 13st, så får se då om de vill ha dem. Vi fick ju 25 kvigor ifjol, och det är mycket mer än vad vi behöver för egen del, men då de är så j-kla fina, så jag vill helst inte sälja någon av dem. 12 st åt oss själva är egentligen för mycket också, men fasiken, jag kan inte sälja dem! Nu är jag dum igen. De ville köpa 30st, och så sitter jag här och håller fast dem. Sälj dumhuvud då det finns köpare, men då jag inte kan :(

Jag har annars spenderat veckan mest som taxikusk känns det. Krister ska ha skjuts hit och dit i vårbruket och Lucas har kört på många övningar. Om jag haft taxametern på så hade jag nog tjänat en slant denna vecka.

Skolmusikkåren for ner till Esbo idag på skolmusikfestivalen. Väckning 4.30

De kommer bl.a att få vara med i Yle5, Min morgon imorgon fredag kl. 7.45 Hoppas de är vakna då och spelar rätt :)

Här en film från marschen på 1 maj.

MIn lilla tuffing

Tänkte nu redogöra för hur det gått med det ena och det andra.

Atte som fick laxerande för sand i magen, fick inte ut någon sand. Han har fortfarande problem med lös mage. Frågan nu är då alltså om han ska få gå med sin lösa mage, eller på vilket sätt ska vi gå vidare? Ett alternativ är ju att åka till hästkliniken i Tammerfors och göra en ordentlig undersökning. Det kan ju vara sand i tarmarna eller t.ex magsår.

Han mår ju inte dåligt på något synligt sätt, utan han kan användas som vanligt, men tänk om det är något som förvärras.

Det är ibland så svårt som djurägare att avgöra hur sjuka djuren egentligen är. Ibland är det ju akutfall och då är det ju bara att ringa till veterinären, men just i ett sådant här fall med lite lös mage. Första veterinärbesöket gjorde ju ingen skillnad, men ska vi bara vänta och se eller borde vi beställa tid till Tammerfors? Det känns ju lite löjligt också om vi beställer tid till kliniken, lastar hästen och åker fram och tillbaka till Tammerfors och så säger de att det inte är något problem, fortsätt som vanligt bara. Då känner man ju sig dum och nojjig, men tänk om han har magsår och att han behöver medicineras. Ja, jag vet inte, vi får se vad vi gör.

Wilma, som har spondylos, fungerar helt symptomfri med hjälp av smärtstillande. Vi får se hur det utvecklas, men just nu mår hon bra i alla fall.

Jag hade ju tidigare lite funderingar om att åka på utställning med Orvar i sommar, men ingen annan hade tid att ställa upp så det blev till ingenting. Lite synd på ett sätt, men det besparade ju mig mycket tid och onödig spänning.

Eventuellt kommer jag att föra något djur till utställningen i alla fall. Alla biffraser brukar ju vara representerade, men vi får se hur det blir, men det blir ingen tävling inom rasen i alla fall.

I övrigt så hade vi en representant från försäkringsbolaget hit i fredags. Vi gick igenom våra försäkringar och gjorde dem lite mer up to date. Det finns ju en hel del som ska försäkras på en bondgård;byggnader, maskiner, skogen, djuren och inte minst vi själva. Vi får se hur mycket dyrare premierna blir efter denna uppdatering   

Då något händer är det ju nog roligare om försäkringarna är i skick.  Det fick vi erfara för två år sedan då vi fick vattenskada i källaren. Vi kunde ju aldrig tro vilken stor renovering som krävdes för lite vatten, men tack vare försäkringen så fick vi allt i skick som nytt.

I lördags firade vi 100 års kalas på retaurang Strand-Mölle i Molpe. Ja det var ju ingen som fyllde 100 år, men dock två som fyller 50 inom en snart framtid. Vi hade en riktigt trevlig kväll, med god mat.

Det här är förrätten, snyggt och gott.

På vägen hem fick vi bromsa för 4 rådjur som sprang över vägen i Töjby. Som tur var så hann de efterföljande bilarna bromsa i tid också. Är det bara vi som har otur med vilda djur på vägen, eller råkar någon annan ut för samma?

Vinden viner i knutarna, men det är bara att dra på halaren och ge sig ut i stormen. Ensilage skall fyllas på i utfodringshäckarna och så ska det halmas ordentligt i stallarna. Det blir så fort smutsigt i bäddarna då temperaturen ligger runt 0 grader.

Kalendern är full även denna vecka, det är två födelsedagskalas, en Bölerevy och diverse smått och gott. Lite spända inför morgondagens tv-program måste jag erkänna att vi är. Det är lite som att titta på en skräckfilm, men det lär ju bränna kalorier, så inget ont som inte för något gott med sig.

Ha det bra.

Min hund Wilma fyller 11 år idag.

Troligen den sista födelsedagen hon firar.

Vi var nämligen till smådjurskliniken igår p.g.a att hon i söndags fick så besvärligt att stiga upp. Hon var inte halt och hade inga problem med att röra sig då hon en gång stod på benen, men just rörelsen från liggande till stående var mycket smärtsam.

Jag trodde att hon hade problem med höfterna, men veterinären röntgade henne och kunde konstatera att hon lider av spondylosus. Det innebär att kotorna i ryggraden bildar sporrar på insidan, som så småningom växer ihop. Detta ger en strålande smärta i kroppen. Det finns inget botemedel, men smärtstillande kan hjälpa en tid.

Vi fick smärtstillande som räcker i en vecka och sen ska vi ta ny kontakt.

Ett liv med smärtstillande åt en sån aktiv hund som Wilma är inget liv värt att leva, men hon får gå kvar tills snön smälter så det går att gräva ett hål.

Idag var hon faktiskt som ny, och sprang glatt omkring. Tabletterna hjälpte henne mycket. Och nu känns det knasigt att tänka sig att avliva henne, men vi vet ju att prognosen är dålig, hon kommer bara att bli sämre.

Detta foto är taget i maj 2012 efter en vallningsträning, det bästa Wilma vet.  

Denna helg var jag alltså mycket inblandad i en kurs för bönder som använder vallhundar i arbete. Min del gick i det stora hela ut på att ordna med lämplig fårgård att träna på, valla in fåren, ordna med frukost, lunch och eftermiddagskaffe både lördag och söndag till alla kursdeltagare, agera som kassör samt ordna med mat och husrum för kursdragaren som kom uppkörande till Österbotten ända från Ekenäs. Deltagarna kom från en ca 250km radie från Närpes, och en stor del var finskspråkiga. Tränaren är fullständigt tvåspråkig, och jag pratar det jag kan. Ibland går det bättre och ibland går det sämre    

Gården vi fick träna på har ett jättefint, nybyggt fårhus.

De har själva ännu ingen egen arbetande hund, men deras ungtackor är i alla fall ordentligt invallade efter denna helg.

Kursdeltagarna var väldigt nöjda med arrangemangen och de duktiga fåren. Så då får jag vara nöjd också. Det är alltid lite nervöst då man ställer till med kurs för andra, eftersom de betalar och sätter ner mycket tid på att köra hit och vara hela dagen på kurs, så är det ju harmligt om kursen inte motsvarar förväntningarna.

Fastän meterologen hade utlovat regn hela helgen, så fick vi njuta av en underbart vacker helg i strålande solsken. Det är ju så mycket roligare att stå ute på en åker hela dagen om vädret är vackert.

Det här är några unga kursdeltagare på lördagen.

Här tränar Fia´s dräng, kelpien Dixie att lyssna på föraren fast fåren kanske skulle vara mycket mera intressanta.

Dixie är faktiskt importerad ända från Australien och en mycket trevlig vallare.

Fåren är här instängda i en mindre fålla, för att hundföraren inte ska behöva vara rädd att fåren rusar iväg, utan föraren kan hålla sig lugn och helt fokuserad på hunden. Då man börjar på med vallning är det ofta mycket att hålla reda på; var står föraren själv, vart springer fåren och vad tusan sysslar hunden med???? Om fåren står tryggt och stilla så har man själv bättre tid att tänka och ta in det tränaren försöker lära ut.

Vi hade byggt upp en mindre träningsfålla, där det är enklare att träna med ovana hundar, men vi hade också möjlighet att ta ut dem i en stor hagen för att träna andra saker också.

Jag är mycket nöjd med helgen och jag hoppas verkligen att alla andra som varit med på sätt eller annat är det också.

Förstås, då jag for iväg med lunchen på söndag morgon, så började kvigan Veronica kalva. Hon är dotter till vår prisbelönta ko Victoria och seminerad med Olvert av Esered. Det var lite stressande att veta att kursdeltagarnas står och väntar på mat och jag egentligen borde gå ut och övervaka kalvningen. Men kvigors kalvning brukar dra ut lite på tiden, så jag tänkte att jag snabbt kör det 10 kilometrarna iväg med lunchen och sedan snabbt hem igen och tar emot kalven, för säkerhets skull ropade jag åt husse att gå och se efter henne i 15min medan jag är borta. Väl framme så ringer han och berättar att vi fått en liten kalv, allt har gått bra. Pust, tack och lov.

Min egen hund hann jag knappt ta ut på pisspaus denna helg. Jodå, hon var ju med både morgon och kväll, men det kan nog hända att hon funderade över när det nu månne skulle vara hennes tur att valla, alltså massa vallhundar och massa får och hon får bara titta på?????? Stackars Wilma, nästa gång är det hennes tur. Nu får vi hålla tillgodo på de egna baggarna så länge de ännu finns kvar.

Nu måste jag ut och ta hand om djuren igen, husse plogar allt han hinner nu före snön kommer och jag ska ju på möte ikväll igen. Ja, egentligen borde jag gå på två möten ikväll. Västra Närpes lokalavdelning till Österbottens svenska producentförbund har styrelsemöte ikväll, men så sitter jag ju med i arbetsgruppen som förhandlar för markägarna med det stora stygga vindkraftsbolaget också och vi har kallat till möte för alla markägare ikväll, så det måste jag ju nog prioritera denna gång. Det ska bli intressant att se hur markägarna tar emot vindkraftsbolagets skambud.

Jag hade tänkt att skriva en motion till Ösp också, men vi får se om jag hinner. Den är i stora drag klar i hjärnkontoret, men den borde ju komma fram på papper också.

Barnen har ju haft höstlov denna vecka, men de har tackochlov kunnat sysselsätta sig själva. Mat har de ju fått i alla fall eftersom jag varit kock hela helgen, men annars har vi inte hunnit byta många ord.

Jag har nog mera att berätta nu, men det får bli en annan gång.

Jag fick höra att två vargar setts i grannbyn i fredags, så vi beslöt att ta hem fåren från gamla kobetet på Sjöslätan till en hage närmare hem, så att vi kan hålla bättre koll på dem. Tyvärr finns det inte tillräckligt med bete åt dem här, men vi får väl stödutfodra istället. Hellre det än att plocka ihop slärvorna efter fåren om vargen kommer på besök. Vi har ju rovdjursstängsel runt Sjöslätan, men p.g.a översvämmningarna vi haft de senaste dagarna så ligger de nedersta trådarna under vatten, så ingen ström finns i tråden. Bara för Zeke att klampa in till dukat bord alltså.

Med hundens hjälp är det enkelt att ta hem dem.

Jag kan bli lite högljudd ibland då jag vallar med hunden, då hon vill vara lite för ivrig. Men det är inte så farligt som det låter. Vi brukar vara glada och nöjda båda två efter avslutat arbete. Hon är bara lite onödigt intensiv i sitt arbete. Hon tror liksom inte på mig om jag kommenderar ligg i normalt tonläge, det krävs ett ordentligt LIGG NER.

Hemma igen i trygg förvaring på ridplan.

Vackra bilder över vad som ser ut som insjö Finland har jag fått ta på åkrarna.

Den här har jag så konstnärligt kallat: Sjunger på sista versen.

Gäller både ladan och sångsvanarna

  simma lungt

Ja, jag höll ju på att glömma att berätta att min fina spättade kyckling låg död i lekstugan i går morse! Inget synligt fel någonstans. Och jag som var så ivrig över min fula ankunge   Jag har inte en susning över vad som hänt. BESVIKEN!

Äsch, att ladda upp filmer på denna blogg fungerar ju tydligen inte alls. Vallningsfilmen var dubbelt längre än vad som kom upp på sidan. Nu har jag fått tipset att ladda upp dem på youtube först, men det har jag inte lärt mig än. men det kommer väl så småningom.

Idag ska vi ta in kor med kalvar från betet. Gräset är slut och istället för att tillskottsutfodra dem där ute så tar vi nu in dem. Jag bara väntar på husse, som tröskar ärtor nu för brinnande livet innan det börjar störtregna. Istället kommer vi att få lasta djur i storm och regn, men det får vi väl tåla.

Jag fick förfrågan idag om jag kunde komma med mina hundar och ta in en simmentalko med kalv som springer i skogen i Ilmajoki. De har varit på rymmen sedan mitten av juli.

Tyvärr måste jag tacka nej, av flera orsaker; för det första har dessa djur inte sett en vallhund förr och vet därför inte hur de ska reagera på den. Antingen springer de i full fart undan eller så går de till anfall.

För det andra så är ensamma djur mycket svåra att valla. Vallning fungerar bäst på djur i flock. Då kan hunden styra flocken dit den vill. En ensam ko kan kasta sig åt vilket håll som helst och hunden får ett mycket svårt jobb.

För det tredje så har de vid det här laget, efter två månader i skogen, blivit ganska förvildade. De betyder alltså att du inte kan hjälpa till med t.ex ett ämbar med säd, eftersom kon är lika rädd för föraren som för hunden.

Jag visade honom vidare till en som brukar hålla kurser i nötvallning, men jag försökte också förklara hur svår situation detta är.

Han hade också ett alternativ att skjuta den med bedövningspil, och det skulle jag nästan rekommendera   . Problemet då är väl att få fast kalven om mamman somnar i skogen.

Ingen enkel lösning finns det på detta problem, jag kan bara önska dem lycka till.

En annan sak som man kan fundera över i detta sammanhang är prissättningen. Vad skulle jag kräva i ersättning om jag kör fram och tillbaka till Ilmajoki och springer med mina hundar i skogen hela dagen? Tänk om det inte lyckas, skulle man ändå kunna ta betalt? Klart att ingen vill betala för något som inte fungerar, men om jag har blivit tillfrågad om mina tjänster? Kanske man bara kunde be om km-ersättning då och sätta resten på hobbykontot?  På ett sätt känner jag mig skyldig för att jag inte for och försökte hjälpa honom, men å andra sidan så vet jag ju att chansen att lyckas är väldigt liten. Dessutom har jag en hund som börjar bli gammal, 11år, och en hund som är nästan döv. Kanske man borde specialicera sig på dylikt arbete? För det händer faktiskt med jämna mellanrum att djurägare ringer då de har djur på rymmen.

Jag försöker hitta på argument till att skaffa en hund till här märker ni   

Ja, en ny hund kommer nog att komma så småningom, troligen nästa år. Riktigt säker på ras är vi dock ännu inte. Familjen vill ha en snäll och gullig familjehund, typ labrador,  eller någon tuff liten hund, typ dansk-svensk gårdshund, men jag vill förstås ha en vallande border collie.

Här är Wilma på träning i våras.

Bifogar även en bild av fåren på Ledören.

De kommer också att tas hem nu så fort vi bara hinner och vädret tillåter. Det måste vara ganska lungt eftersom de körs hem med båt. 

Tror tyvärr inte att jag vågar ta med någon kamera idag då vi tar hem korna p.g.a vädret och för att jag inte vill ha den mosad i någon trängd situation.

Nåja, vi fortsätter......