Dagen kan räknas som mycket lyckad då alla betesdjur nu är lyckligt inne.

Jag och Yezz blev inkallade i tjänst för att hjälpa till med de sista ca 15 djuren som inte riktigt ville låta sig fångas.

Och den där hunden! Hon är fantastisk.

Vallning består till stor del av psykologi. Korna, eller fåren, måste inse att de inte hinner springa ifrån hunden, utan det är bäst att gå undan den.

Det tog en stund innan dessa kossor fattade det, men Yezz var omutbar. Varje gång de försökte springa igenom vårat led så skickade jag hunden för att stoppa dem och ge dem på trynet. Det var främst en ko som nog trodde att hon var smartare än hunden, men hon fick nog ge sig.

Jag trodde ju inte att Yezz ensam skulle orka hålla hela flocken, men tusan det gjorde hon   

Hon är dyr idag.

Men tusan vad mycket knott det var i hagen! Jag blev biten hur många gånger som helst. Fy tusan.

Och då jag kom hem hittade jag en älgfluga i håret. Det värsta med sommaren är allt som bits.

Idag känner jag för att spela en lycklig video. Vad ska vi ta? Ja kanske den här:

Nu måste jag ju bara ta tag i och berätta om sommarens vallningskurs.

Även i år hade vi, Team Pampas, bokat Gunnel från Sverige för att komma och hålla kurs för oss. Gunnel tävlar för det svenska landslaget och har fött upp många av hundarna i Team Pampas.

En av fördelarna med att boka samma instruktör år efter år, är ju att hon nu känner oss och våra hundar och vet vad vi behöver göra för att utvecklas. 

Gunnel har förmågan att se på vilken nivå vi ligger och hon kan dessutom förklara så bra så att vi ska veta på vilket sätt vi ska göra för att få hunden att göra som vi vill.

Kursen pågick från onsdag till söndag. Vi bodde tillsammans , kokade mat tillsammans och tränade tillsammans. Och vi pratade hund, hund och åter hund.

Liam var 7 veckor gammal då han var med på sin första vallningskurs och det gick jättebra. Bara för hans skull fick jag bästa sängen, dubbelsängen   

Nu kommer jag att bildbomba från kursen:

Yezz och jag tog stora kliv framåt igen. Vi tränade bl.a delning av flocken och look back som alltså innebär att efter delningen då man gått iväg med bara en del av flocken och de andra blivit kvar, så kommenderar man look back och så ska hunden svänga 180 grader och hämta resten av flocken till föraren. Oj vad det är roligt då man ser att hunden fattar!  Och min lilla söta gulliga Yezz är så fantastiskt duktig. Mitt hjärta svämmar över av lycka.

Denna helg har det varit finska junior- och unghundsmästerskapen i vallning. Men i år hölls den riktigt vid ryska gränsen och jag tog beslutet att inte lasta hund och bebis och köra över 8 timmar en väg för att tävla 10 minuter och sen köra 8 timmar hem igen. Tro inte att jag inte var sugen att åka och försvara vår titel, men även jag måste ju behärska mig ibland. Däremot har finska kennelklubben sina finska mästerskap i oktober i närheten av Somero i oktober och det funderar jag ännu lite på. Dit är det ju bara knappt 4 timmars bilresa. Måste planera lite med teamet ifall vi lastar en bil eller två och sticker ner dit.

Ja det är lite råddigt med två olika finska mästerskap i vallning, men då finska vallhundsföreningen och finska kennelklubben inte riktigt kan samarbeta så blir det lite tårta på tårta. Men för att förklara det lite enkelt så är finska vallhundsföreningen mer för riktiga arbetshundar och kennelklubbens tävlingar är öppna för lite vad som helst som kallar sig vallhund. Nåja, nu kanske jag drog lite starka gränser där, men i verkligheten så är det nog endast border collies och working kelpie som tävlar i vallning. 

hej så länge..

En av våra kogrupper fick i år tillgång till ett bete som de inte tidigare varit på. 

Det var nära intill deras gamla vanliga bete och de behövde bara gå genom en korridor över en grannes mark för att komma till nytt fint grönt gräs.

Nåjo, de gick längs korridoren, fram till det nya betet, och där var det stopp. Så svängde de och gick hem igen. Krister gick före med sädämbare och försökte locka dem, men nehepp, tvärstopp. Dit gick de inte!

Det här var alltså i juni då jag var mer eller mindre fast i hemmet med lilleman. Nåja tiden gick och gräset växte och så kom jag på att jag skulle pröva på ett Pettson och Findus trick. Kor är väldigt nyfikna djur och i en bok med Pettson och Findus så har grannes kor rymt och då drar Findus en påse över sig och då blir korna så nyfikna att de följer efter honom in i hagen igen.

Jag drog ingen påse över huvudet, men jag tog tackorna med lamm och flyttade dem genom hela kohagen, via korridoren och in på nya betet. 

Och då kunde korna inte hålla sig längre utan då måste de också prova.

Varför drev jag inte över dem med hunden, kanske ni undrar?

Jo, för då kor blir riktigt uppspelta och nervösa så springer de hellre genom stängslet än in på ett område som de är lite rädda för. Om jag hade haft korna i korridoren och hunden bakom och den hemska betesmarken framför, så är risken stor att de hade försökt forcera stängslet eller svänga och springa över hunden. Och jag ville ju inte riskera något av de alternativen. Så Findustricket är jag mycket nöjd med.

       
  Nu borde jag ju infoga en bild på hur området ser ut idag, men jag har inte orkat vandra ända dit. Kanske en annan dag.

Igår var Liam med på sin första vallningsträning. Kameran var med, men händerna var lite upptagna med bebis och hund så jag tog tyvärr inga kort denna gång.

Vi fick börja på först eftersom jag inte visste hur länge han skulle ha tålamod att stå på en blåsig åker.

Träningen gick rätt bra, även om Yezz hade lite för mycket iver i byxorna. Detta fast hon hade haft ett ganska så tufft jobb med att flytta egna tackor mad lamm på bete på förmiddagen. Men på träning så blev hon så ivrig av nya får och långa hämt. I stort sätt skötte hon sig bra, men visst finns det mycket att öva på än. Hennes bästa egenskap är väl nog ändå att hon vill vara mig till lags och att hon är lyhörd för mina kommandon. Mera träning bara, så kommer hon bli riktigt bra.

Liam sov inlindad i en filt innanför min jacka, men medan jag tränade fick han byta famn och trivdes lika bra i Sofies famn.

På lördagen tog vi amerikafrämmande på lunch till Linds kök. Där var Liam inte lika medgörlig. Han gnällde och var allmänt missnöjd. Men vi klarade i alla fall av lunchen och alla blev mätta och nöjda.

2014 balade vi första gräset 8.6 I år kommer det bli mycket senare. Den kalla regniga våren har gjort att tillväxten på gräset varit svag.

Vi har avbytare bokad hela denna vecka och nästa enbart med tanke på grässkörden, men vad hjälper det om det inte finns något gräs att skörda? Nå, förhoppningsvis hinner det växa till sig tills nästa vecka och då hoppas vi på sol, sol, sol. 

Jag tror nog annars att vi gjort rätt beslut angående vår omläggning till mera kor och försäljning av kalvar vid 6 månaders ålder. Fabas service har nog blivit en besvikelse. I kontrollavgiften ingår ett besök av rådgivare från Faba, en avelsexpert, per år. Men vi har senast haft besök av en rådgivare 2012. I år har vi dessutom endast sålt två tjurar till avel och noll kvigor. Det är nog hiskeligt mycket arbete att väga samtliga kalvar tre gånger och få endast 2 sålda till livs. Det bästa med att höra till kontrollen är ju att vi själva har fått betydligt bättre komaterial och att vi lärt oss mycket om avel, men kostnaden och arbetsåtgången är för stor i förhållande av vad vi tjänar på ett högre pris på avelsdjur. Jag har 10-15 semindoser kvar, så de ska vi använda upp, men sen blir det nog bara att använda avelstjur. Tänk vad enkelt, borta är all extra tid till seminering. 

Värst blir det dock att skicka iväg mina söta små tjurkalvar till okänt öde. Kanske jag hittar en bra gård med omsorg om djuren som jag kan sälja direkt till.

Nu en kaffe kopp.

Nu har jag äntligen fått min visselpipa för kommandon åt hunden.

Det är jättesvårt att ens få ett litet pip ur den. Ännu svårare att börja lära sig själv och hunden kommandon via den.

Det gäller att få igång den rätta tekniken. 

Så nu sitter jag vid datorn och blåser allt vad jag orkar. Ja det låter bedrövligt, det måste erkännas. Min stackars familj!

Idag gick jag min vanliga promenadrunda och denna gång kom även Yezz med, nu glatt hoppande och springande.

På kvällen gick korna lungt och snällt undan och då vi tog en runda med träningsfåren ikväll så kunde hon koncentrera sig på mina kommandon.

Så vad det än var som skrämde henne så är det borta nu. Skönt.

Nu bastu, pyjamas och en stunds tv.

Vi har löptik i huset för tillfället. Hon beter sig väldigt märkligt. Först kopplade jag hennes beteende till löptiden, men nu börjar jag misstänka ugglor i mossen. Eller vargar i skogen, för att beskriva det rätt.

Varje morgon går jag på en kort motionsrunda med hundarna på en åker som har ett skogsparti på ena sidan. Detta område ligger riktigt bakom kornas rasthage. 

Mina hundar har inga jaktanlag och hålls därför i min närhet under promenaderna. Högst 50m framför mig springer de för att med jämna mellanrum komma tillbaka och säga hej.

För tre dagar sedan for Yezz iväg i full fart framför mig och in i skogen. Efter en stund for Walle efter henne. Jag gick lungt vidare förvissad om att de snart kommer tillbaka. Och mycket riktigt, efter en stund rusar två hundar tillbaka till mig, MEN Yezz hoppar upp mot min famn som om hon behövde hjälp av något slag. Hon brukar göra så ifall någon pinne har fastnat uppe i gommen på henne. Jag granskade hennes käkar och hittade inget konstigt. Släppte ner henne och fortsatte gå. Yezz fortsatte då hoppa upp mot min famn, tydligt stressad. Sluta larva dig, gå bort, sa jag. Varpå hunden sticker iväg allt vad benen håller hemåt. Jag svänger tillbaka hem och hittar henne liggande utanför nötsdörren. Ok, konstigt. Vi går hem då säger jag, varpå hon tar snabbaste vägen över backen och in och gömmer sig i garaget. Märklig hund, tänker jag bara.

På kvällen då jag tar henne med för att flytta undan korna innan rengöring av skrapgången verkar hon ännu nervös, men kommer i alla fall med in till korna. Då går två kor till anfall mot hunden! Det brukar de sällan göra. Jag kopplar det till hundens ändrade attityd och funderar över vad jag gjort för fel.

Nästa morgon försöker jag gå på samma promenadrunda igen. Yezz totalvägrar. Hon går inte en meter bakom nötse.

Men nog var det en konstig hund, slipp då.

Igår kväll då jag ska flytta korna går 4 kor till anfall. Jag får backa därifrån för det blir så våldsamt. Vad tusan är det som händer?

Idag försökte jag igen gå samma runda. Yezz kom försiktigt med, men det märktes att hon var rädd. Efter att vi gått 10 meter försöker hon igen hoppa upp i min famn och söka tröst. 

Nu först börjar det gå upp ett ljus för mig. Hon är inte märklig pga löptiden, hon är helt tydligt rädd för något i skogen. Jag har hört om vargobservationer i närområdet. Kanske har de igen strukit förbi hos oss? Kanske är det därför som också korna går till anfall då hunden kommer in i hagen, fast de annars ser lugna ut?

Måste jag gå ut och räkna alla smådjur? Jag såg ju fåren idag, men jag räknade ju inte om alla var i behåll.

Nå, hoppas att vargen/vargarna vandrat vidare så att vi får tillbaka lugnet.

Skulle vara intressant att höra om någon annan märkt något avvikande senaste dagarna.

Fick för ovanlighetens skull en helt ledig söndag. Såg knappt en ko på hela dagen.

Så vad gör jag? Jo förstås slänger jag hunden i bilen och styr kosan till vår coach. Tillsammans beger vi oss till en större fårgård utanför Vasa som haft får och vallhund i många herrans år, men inte kombinerat dessa två.

Hur kan det komma sig? Jo då man börjar med får och vallhund så är det ju tre element som är ovana på samarbetet. Fåren, hunden och föraren. En oerfaren hund behöver stöd från sin förare för att kunna utföra det arbete den är ämnad till. Om inte föraren kan berömma och fördömma vid rätt tillfällen så kommer hunden aldrig att riktigt veta vad den ska göra. Dessutom är varje hund olika och varje förare olika. 

Den här gården är nu inne på sin andra vallhund som snart blir 3 år, men ännu inte kunnat användas i praktiskt arbete överhuvudtaget. 

Hur man kan ha över 100 tackor plus lamm utan en fungerande vallhund övergår mitt förstånd.

Nåja, hunden har nu varit i träning i några månader och börjar småningom förstå vad det är meningen den ska göra. Just den här hunden är en väldigt osäker hund som måste uppmuntras i varje steg. Andra otränade hundar kan reagera helt annorlunda och bita och rusa i allt som rörs. En tränares svåra uppgift är att se vilken typ av träning hunden behöver.

Vi tränade också gårdens tackor lite inomhus, men resultatet blir aldrig lika bra på begränsat utrymme som om vi kunnat ta ut dem på bete och visat dem hur en vallhund fungerar.

Så söndagens jobb var kanske främst att visa hundägaren vad som krävs. Nu är det inte upp till varken hunden eller fåren utan hundägaren måste ta sig tid och lära sig hur han ska göra för att få det att fungera. 

Mitt tips om man funderar på att skaffa arbetshund är att börja med en färdigt skolad hund. Då behöver man bara lära sig själv hur man ska göra och att läsa av fåren hur de kommer att reagera i olika situationer. Då är liksom arbetsredskapet färdigt inkört.

Själv har jag ju alltid startat från en valp, men jag är ju oerhört intresserad av att lära mig och min hund nya saker. Om man tänker efter före man skaffar en hund så kanske man kan bespara både sig själv och hunden många misslyckanden.

Nu hoppas vi bara att ägaren verkligen menar allvar med detta så att inte hundstackaren hamnar fast i någon hage nästa gång djuren ska flyttas. Och Team Pampas kommer förstås med sina superkrafter och hjälper till