Tog några kort då jag och hundarna skulle stänga ut kossorna inför kvällshalmningen här om kvällen.

Sånt här slaksväder måste vi dras med då temperaturen ändrar från plus till minus tillbaka till plus igen. Lite mörka bilder, men jag hoppas ni ser två hundar. De har ju vitt ut på svanstippen så att man ska se dem :)

Tror ni jag har några smutsiga hundar?

Jag brukar inte använda hundarna då underlaget ser ut så här, men i mitt klumpiga tillstånd vågar jag inte gå in på egen hand och driva ut yra kossor. Då hundarna är med behöver jag bara stänga grindarna. Ja och tvätta hundarna förstås. Men finns det bara lite snödrivor någonstans så tvättar de av det värsta själva.

Ikväll bär det iväg på midvinterfest med bönder på stadens nya hotell. Hoppas på god mat och korta hälsningastal.

Dålig kamera dödar fina bilder.

Har haft fint besök av gråspetten.

och så blev jag så glad då yezz poserade så fint med öronen upp för en gångs skull.

Nåjo, friskt vågat.  

Huadå. Det bet rejält i kinderna idag under hundpromenaden. Nästan så ansiktet stelnade fast.

I mitt ekologiska ältande så har jag ju helt glömt bort att nämna att juniormästerskapen och Yezz fick ett helt uppslag i julnumret av Paimenposti.

Jättekul.

Vi var på träning igen förra helgen och det märktes tydligt att det var länge sen sist. Yezz sprang allt vad benen höll och öronen hade hon tydligen glömt hemma. Nå hon fick valla så hon blev nöjd, så mot slutet fungerade det riktigt bra igen.

 Det finne en ny valp i gänget nu, Suxe. Ni förstår ju vad en söt liten valp påverkar hundgalna damer. Jag gissar att det ganska snart kommer fler valpar i gruppen. Jag har söta bilder på honom i mobilen, men hur jag får dem flyttade hit vet jag inte. Måste fundera lite.

Nu dags att skicka ut lite kötträkningar. Skönt med kontorsjobb denna kalla dag.

Ha det bra.

Sitter här med en tékopp och en pepparkaka. Just hemkommen från butiken där jag förföll i frestelse och köpte både pepparkakor och jullimpa. Nåja, det är ju bara två veckor kvar till lillajul så kanske man kan unna sig lite gott redan.

Jag har haft problem med två rymlingar.

Här den ena fångad på bild. Det har inte stört mig så fasligt, för gräsmattan mår bara bra av att bli klippt en sista gång. Men nu har de tu tydligen insett att gräset på grannens gräsmatta är grönare. Varje gång jag sett dem ge sig iväg så har jag skickat hunden  för att hämta hem dem igen. Man tycker ju kanske att de kunde räkna ut att om de bara hålls på egen gräsmatta så får de vara ifred. Nu har de gått så långt så att de springer direkt till grannen så fort de tar sig ut. Så igår satte jag eftermiddagen på att gå igenom stängslet och  stänga för alla eventuella kryphål. Till sist testade jag styrkan i elstängslet och det small nu till ordentligt i mätstickan så nu borde de nog hållas inne, tyckte jag.

Vad tror ni jag ser då jag tittar ut genom köksfönstret idag på morgonen?

Jo två får som går och smaskar i sig hos grannen. Suck och stön.

Att de äter deras gräs är väl inte hela världen, men då de lämnar så mycket otrevliga visitkort efter sig. Den ena har dessutom smitit in i sädförrådet och ätit för mycket säd, så hennes visitkort är blött och kletigt och inte fina små preplor.

Yezz, som redan är ute och underhåller sig själv med en leksak, reagerar direkt då jag skickar höger. Som en kanonkula springer hon iväg och söker upp rymlingarna. Jag får stå kvar i tossorna vid trappan och dirigera henne.

Men det är jätteskönt att hon helt ignorerar djuren som går lösa medan hon är ensam. Utan mig rör hon dem inte. Fantastisk hund.

Men var går fåren ut?. Jag ställde ut mer fårgrindar utanför grinden som går in till hagen. Kan de verkligen krypa under grinden? Nu har de hållits inne sedan jag stängde in dem i morse. Hoppas det fungerar denna gång. 

Fredag eftermiddag fyllde vi bilen med hundar, hundmat, registerpapper, sängkläder och mat för vallningsträning och grundbaneprov i Somero.

Vädret var snöslask och storm, men sådana småsaker kan ju inte hindra en då man ska vallningsträna.

Framme var vi vid 21-tiden och vi gick på en kort hundpromenad innan vi gick in till Elisa som vänligen hade bjudit in hela gänget till sin gård för träning och övernattning. Vi drack något glas vin innan vi kröp under täcket. Hela lördagen ska vi träna.

Lördag morgon är gråmulen, men allt regn som utlovats faller tack och lov i Österbotten och inte så mycket på oss.

Vi packar upp våra ihopfällbara stolar och hittar en plats i lä bredvid gödselstacken. Värmehalare, mössa och tjocka vantar och regkläder tillgängliga ifall vädret försämras. Hundarna är ivriga då Elisa kommer ut med en grupp av de vårfödda lammen som vi ska få träna på.

Jag drar på munnen då jag överblickar vårt glada gäng. Jaa, vi kunde ju åkt på spaweekend istället för att stå på en blöt åker så länge det finns dagsljus och träna mer och mindre framgångsrikt med våra hundar. Men ingen nappar på det förslaget, nej vi står hellre här och luktar skit. Ja roligt har vi i alla fall. 

Gården vi får träna på har 500 tackor. På våren föds ca 1000 lamm, så totalt blir det 1500 får på sommaren. Till det har de 10 border collies som de förstås använder på gården, men även tävlar med både nationellt och internationellt.

Det är jätteroligt att få se en sådan fin gård.

Gården omgärdas av hektar efter hektar med betesmark. Jag kan inte uppskatta hur stor areal som fanns bakom stängsel. Jättefint var det i alla fall.

De avlar främst på köttrasfår, texel, men de har också en del gotlandsfår, för de fina skinnens skull.

Vi finslipar formen på våra hundar, för på söndag ska vi vidare till en annan gård där grundbanan ordnats enkom för Team Pampas. Till grundbanan behövs två domare och Annika och Susanna som också bedömde junior-FM har lovat ställa upp.

På lördag kväll hinner vi ändå fira Yezz FM-guld och jag har specialbeställt en tårta för ändamålet.

Efter en lång dag på åkern är både mattar och hundar trötta och nöjda.

Söndag morgon äter vi morgonmål hos Elisa innan vi packar bilarna igen med alla våra tillhörigheter och kör de 30 minuterna till nästa gård.

Grundbanan får ta hur länge som helst, men man måste få poäng vid varje delmoment. Vi är 8 startande ekipage och 6 av 8 blev godkända. Ett mycket bra resultat tycker jag. Även de båda som inte blev godkända har gjort stora framsteg på sistone och med detta prov blev de bara en erfarenhet rikare. Nästa gång lyckas det säkert även för dem.

Skönt var det i alla fall för oss som fick åka hem med varsitt diplom.

Grundbanan är alltså ett krav om du ska kunna registrera dina valpar i finska vallhundsföreningen. Nu återstår endast höftledsresultatet för Yezz.

Hon röntgades 3.11 och vi väntar ivrigt på att få bedömningen från kennelklubben under nästa vecka.

Här sussar min lilla bebis i väntan på röntgen.

Nu håller vi tummarna för att det ska bli A-A på höfterna och utan anmärkning på armbågarna. Det är oliiiiidligt spännande......      

Och tusen tack till Elisa som arrangerade vår grundbanehelg och tack till Minna som lät oss gå grundbanan med hennes får och som dessutom bjöd oss på broilersoppa och äppelpaj efteråt. Och tack till domarna som satsade en söndag på enbart vårt lilla gäng. Och förstås tack till hela Team Pampas för en härlig gemenskap. Och nästa sommar, ja se då ska vi skörda medaljer   

Inget speciellt antecknat i kalendern och inga kalvningar på gång. Idag ringer jag till akuten och frågar om jag behöver åtgärda mitt värkande ben på något sätt. Det har hållit på i en vecka nu och är skarpt, blått och ömmande på smalbenet.

Kan du komma in genast? frågar sköterskan. Jo, det kan jag väl. Nu vet jag inte om det berodde på att hon trodde läget var akut eller om de bara råkade ha en ledig tid just då, men jag fick byta kläder och åka iväg direkt.

Väl på plats så konstaterar läkaren att jag har en ytlig trombos? eller något liknande och han ordinerar en salva, bra stödstrumpor och 1,5 Burana tre gånger per dag. Sätt benet i högläge så ofta som möjligt. Tack och hej. Jag föjer doktorns orders och köper ett par stödstrumpor för 70€!

Hem igen och forstätta arbeta. Men benet värker och jag är så nedrans trött. Tänk om jag kunde bryta benet istället så att jag skulle få sitta still i 2 månader.

Nåja i helgen stundar vallningsträning i Somero och försök att avlägga grundbanan med Yezz.

Nästa kalvning är beräknad till måndag och jag kommer att vara borta fre-lö-sö. Jag stänger i alla fall in de fyra som har beräknad kalvning under den följande veckan så att Krister ska kunna hålla bättre koll på dem.

Hela team Pampas ska bege sig iväg och jag ser fram emot en helg i goda vänners lag.

Vi vann! Alltså vi vann!

Kan inte fatta att det är sant.

Steg upp klockan 3 på söndag morgon för att starta mot Halikko kl 4. Vädret var perfekt, plus 12 grader och ingen dimma. Inte just några andra bilar rörde ju sig ute den tiden på söndag morgon heller. Tävlingen skulle börja kl 9, men domargenomgång av banan innan det.

Vi kom till Halikko redan 7.40 så vi stannade för en kopp choklad och en varm munkring på Simpukka innan vi for ut till tävlingsplatsen.

Väl på plats rastade vi hunden och sökte upp bästa platsen att sitta och titta på tävlingarna från. Vi träffade de andra i team Pampas som också skulle tävla. Ja jag glömde kanske att säga att jag hade med mig vår tränare Mico som moralsikt stöd och för att få de sista tipsen. Hon tävlar ju inte längre på så låg nivå som juniormästerskapen, utan hon har alla sina tre hundar kvalificerade till senior FM i Ekenäs nästa helg.

Yezz och jag hade startnummer 11 av 25 startande. Ett ganska bra startnummer. Dels hann jag titta på hur de andra klarade banan, men jag behövde inte sitta och vara nervös till slutet.

Fåren var rätt krävande men jämna. De hade stark dragning tillbaka till fållan där de andra fåren fanns och de blev lätt stressade av snabba hundar som kom för nära. 

Alla fick 5 nya får. Då man tävlat färdigt flyttades den gruppen till en uppsamlingsfålla och en ny grupp fördes fram till startplatsen ca 100 m från hunden.

Tävlingen bedömdes av två domare och sedan räknades deras poäng ihop.

Då det var vår tur gick vi fram till startplatsen och jag kommenderade ligg. Jag sa ligg, ligg,ligg några gånger försiktigt för att sätta lite press på henne.

Jag drog ett djupt andetag och så skickade jag vänster. Hon tog en djup fin båge som fick 20 poäng av en domare och 18 poäng av den andra av 20 möjliga. Då hon var i rätt position bakom fåren skrek jag LIIIIIIIGGGGGGG för allt jag var värd. Hunden damp ner i backen och hon fick sedan lov att sakta sätta igång fåren. Eftersom jag sett att fåren var så lätt stressade så försökte jag hålla hunden på så långt avstånd som möjligt från fåren. Draget till samlingsfållan var stark till vänster och jag måste hela tiden försöka hålla hunden på vänster sida för att alls hålla fåren på en rak linje till mig. Det gick väl sådär. Fåren kom och rundade mig och sedan följde fråndrivning till första grinden. Också här höll jag hunden tillräcklig långt bak så att fåren promenerade lungt till grinden. Jaaaa, de gick rakt genom första grinden. Jag spreng framför fåren och skickade hunden på en djup höger och så tog vi sikte på nästa grind. Fåren följde lydigt efter mig och sedan var det att rikta in sig på fållan. Jag kommenderade hunden ligg 25m från fållan och så sprang jag själv fram till fållan och öppnade grinden. Jag satte igång hunden igen och fåren gick efter en viss tvekan in i fållan. Fållan fast - pang! Jaaaaaaaaa!!!!!! Vi hade klarat banan vilket var vårt mål då vi startade. I det läget brydde jag mig inte om några placeringar, jag var bara så himla nöjd över att vi hade klarat banan. Så många före mig hade haft svårt att pricka grindarna och få in dem i fållan.

Efter mig fanns ytterligare 14 startande. En efter en misslyckades på sätt eller annat och så småningom började hoppet tändas att vi eventuellt kunde få en bra placering.

Även om det tar emot att erkänna att man gläds då andra misslyckas, så var det en liten jävel i mig som bubblade av glädje varje gång en grind missades. Så var det ju inte tänkt från början, men jag märkte ju att min hund hade gjort det bättre än många av de andra. 

Vid prisutdelningen visste vi ännu inte hur det hade gått. Domarna var ju inne i ett eget bås där de räknade ihop poängen. Hund efter hund ropades upp för att få sin bedömning. Till sist var det 3 kvar och vi fanns bland dem. Nu bankade hjärtat ganska hårt kan jag säga.

Sista namnet som kom upp var Yezz!!!!!!! FM-guld. Herreguuuuuud..........

Jag kunde inte tro det var sant. Vi som inte ens hade tänkt ställa upp. Min lilla gosegris.

Prisutdelning, två säckar hundmat, pokal, medalj och rosett.

Detta är det glada tävlande gänget från österbotten. Leena och Päivikki klarade också banan, men fick tyvärr inga höga placeringar denna gång.

Hemma med priserna. Hon gillar inte riktigt att ställa upp på bild.

Tävlingen var slut redan vid 14-tiden på eftermiddagen och vi kunde glädja oss åt att få köra i dagsljus hemmåt. Vi stannade på Simpukka igen för att äta en bit mat före hemfärd. Vi valde lunchbuffén, vilket visade sig vara ett dåligt val. Mico började få magknip redan i bilen hem och jag märkte hur det bubblade i magen vid 3 -tiden i morse. Jag låg och lyssnade på min kurrande mage till 7 då jag fick springa på dass. Sedan dess har jag varit som en trasa. Jag kan inte räkna alla timmar jag sovit, men jag är helt slut. Nu är det första gången idag jag sitter upprätt.

Stackars Krister fick sköta alla djuren ensam en dag till. Jag duger inte ens till att koka mat.

Nu ska jag inta soffläge igen. Lycklig och trött.   

Vet inte i vilken ända jag ska börja, men mycket har hänt de senaste dagarna.

Vi tar det i tur och ordning:

Jag och Yezz ska tävla i finska mästerskapen. Japp. Jag blev påhejad av mina vänner i Team Pampas och så anmälde jag mig då. Hon tävlar förstås i lägsta klassen; junnumestaruuus.

Tävlingen är i Halikko 28.9 Håll tummarna för oss då.

Höstkalvningarna närmar ju sig, första beräknad tid 22.9, så idag tänkte vi ta in dem från bete.

Igår fick vi dock en tidig överraskning.

Tekla hade fått en kokalv i hagen. Allt gick bra, men kalven ska ju vägas och märkas inom ett dygn, så det hade ju varit enklare om hon väntat tills vi hade dem inomhus.

Idag tog vi så lilla kalven i en skottkärra och körde den över vägen och så kom så småningom hela flocken efter. Det gick faktiskt bättre än jag kunde föreställa mig.

Väl inne sorterade vi dem i olika grupper. Nya kalven och Tekla fick gå in i en ensam box, de höstkalvande korna fick gå ut i rasthagen, de betäckta kvigorna togs in i box och avelstjuren Zolvert fick gå in i en egen. Alla lydde så bra och alla gick i rätt grupp. Jag hade tagit på långkalsongerna i morse då det bara var +5 grader, men innan vi fått in alla kossor rann nog svetten så nu har kalsongerna åkt av igen.

Eftersom vi har lite för mycket djur, så körde vi faktiskt ut en grupp med kvigor på bete idag också. Det var de som jag har haft in och seminerat. Vi satte dem i lastbilen och körde ut på dem till Sjöslätan där de höstkalvande kvigorna ännu går. Lite bakofram känns det ju att sätta ut djur på bete i mitten av september, men prognosen visar sol och värme två veckor frammåt och gräset växer så det knakar. Tyvärr visade en av kvigorna ny brunst igår, så då får jag sätta henne på slaktlistan. Jättefin kviga, seminerad med kanadensisk tjur, men, men. Om hon inte är dräktig måste hon gå.

Jag har också blivit publicerad.

Mitt reportage om min resa till Norge godkändes och kom i tryck i LoA tidningen i fredags. Känns overkligt.

Ja, och så har jag plockat massa svamp.

Bara en del av mitt fynd rymdes på bild.

Vi var och tittade på våra skogsskiften i övermark och plötsligt hittade vi hur mycket Karl-Johan svamp som helst. Som tur var hade jag med en tygväska i fickan och den fylldes till brädden.

Men det är mycket jobb innan svampen är redo att frysas in.

Avslutar med en bild av de vårfödda kalvarna. Det börjar bli deras tur att avskiljas från sina mammor nu.

Nu ska Yezz och jag gå och sortera lammen. Tacklammen ska få gå i en egen grupp och baggarna för sig. Samtidigt får vi ju träna inför FM.