Oj vad trött jag var idag då jag förde Liam till Päivis. Hela mitt väsen längtade tillbaka under täcket. Fast jag sovit många timmar inatt, så räcker det ändå inte till den här tiden på året.

Nå, resten av hushållet är ute i arbete, så jag måste väl nog även jag dra på arbetskläderna.

Linn ger frukost åt kossorna och Krister och Lucas har åkt till Högåsen, ca 30km bort, för att riva resterna av en fallfärdig lada.

Jag och Linn ska sortera ut 4 tackor och transportera dem till sitt nya hem. Och så ska vi sortera ut två tackor som ska behandlas. Arbetshunden är ju på mammaledigt, men vi får väl se vad Nemo duger till idag.

Måste i alla fall börja med att koppla för hästsläpet och bygga fållor.

Jag har också avmaskat katterna idag. Tog en sån där pipett som man ska droppa i nackskinnet denna gång. Enklare än att försöka få piller eller pasta ner i magen på dem.

Och hur är det möjligt att huset är i fullständigt kaos igen? Städade jag inte just?

Jo, igår städade jag faktiskt arbetsbordet. Jag har haft stora högar med papper som ska arkiveras och sorteras och äntligen blev det gjort. Visst finns det ännu mappar att organisera, men pappren är i rätt mapp i alla fall.

Jag måste också skaffa nya mappar. Börjar bli så svårt att få dem stängda. Och nu har vi ju nytt år, så lämplig tid att börja i nya mappar.

Ja, Pavarotti har börjat gala! Jag var ut med hunden en tidig morgon och först regerade jag inte. Ja, tidig morgon, det har inte börjat snurra så fort i hjärnkontoret. Så han gol en lång stund innan det kom en reaktion från mig att HEJ! Pavarotti gal!

Jag tänker ju annars spara en valp åt mig själv nu. Hon heter Ozkan och är jättesöt. Men det går inte att få ett vettigt foto av henne. Hon ser helt störd ut. Jag måste ha en assistent som fotograferar då jag håller henne i famnen. Ännu har jag bara en massa suddiga bilder då hon inte kan stå still

Nu hoppas jag då att jag ska kunna träna henne att bli en duktig vallhund, kanske tävlingshund. Men jag får ju inse att jag inte har möjlighet att åka land och rike runt på träningar. Men tack och lov så finns det nu flera nya gårdar som man kan träna med inom ca 50km avstånd. Så det ska väl nog gå bra. Och så måste jag förstås ordna så att jag har en träningsfålla här hemma också så att det är enkelt att ta en grupp får att träna på.

De andra valparna kommer att få fina hem. Denna gång kommer jag att få exportera till Sverige. Det blir en ny upplevelse. Just nu håller vi på att utreda vilka papper som behövs för exporten. Troligen kommer Orca att behöva stanna här längre än 8 veckor som de andra, men det går ju bra då jag ändå spar en valp åt mig själp. En valp till går ju på samma gång.

Nej hör ni. Här blir inga tackor lastade.

Vad ska vi peppa upp oss med för musik idag då?

Yeii!!!

Teoridelen i min seminexamen genomförd och godkänd!

Åhh, vad skönt! Det var nog lite spännande idag faktiskt, men det gick riktigt bra. Examinerad blir jag 18.1 Så då får jag rättigheter att seminera mina egna djur.

Idag har jag dessutom, äntligen, öppnat ett instagramkonto för gården. Kontot går under namnet rafbackensranch om ni vill följa oss där. Jag ska försöka sätta in mycket bilder där, men ännu är det helt tomt. Men jag kommer väl igång så småningom hoppas jag.

Men man får ju inte vara för glad. Linn hittade nyss en tacka som igen fått ögoninfektion. Och imorgon är det söndag, mitt i veckan. Försök få tag i en veterinär nu då.

Dumma jag satte resterande ethacilin i läkemedelsreturen sist. Det hade nog funnits kvar att påbörja behandlingen av en tacka om jag hade tagit vara på det. Korkat!

Jahapp. Fårhuset är fullt med tackor. Och nästa vecka ska jag hämta en ny bagge. Vilket förhoppningsvis betyder att det kommer lamm nästa vår. Men, vilket i sin tur betyder att det blir för trångt i fårhuset till våren. Eller egentligen så finns det nog utrymme, men för lite utrymme vid foderbordet. Det skulle väl vara optimalt med ca 20 vuxna till foderbordet, så jag skulle behöva ett lika brett foderbord till om jag spara alla. Men jag vill ju inte skicka mina fina tackor till slakt. Nej, jag får försöka sälja dem då de blivit dräktiga. Ca 10 stycken 50% dorpertackor, dräktiga med renrasig dorper. Kan väl inte vara så herrans svårt att få sålt, ska vi hoppas. Annars blir det till att bygga ut lite   

Ser ut som en text jag skulle behöva på släpet.

Jag har också ett gäng kvigor till salu:

På torsdag tar vi nya M. Bovis prov, så då kommer vi upp i högsta hälsostatus igen, förhoppningsvis. Så då kan jag börja bjuda ut kvigorna.

Det blir vägning av ettårs- och 200 dagarsvikter också på torsdag, ska vi hoppas. Om allt går som det ska.

Det utlovas snöstorm på onsdag. Huadå. Jag har förstås på mig långkalsongerna redan och vinterhalaren är på då jag går på kvällspromenad med hunden. Förstås. Det är ju svinkallt, nära 0 grader!

Ja alltså i helgen är det villaavslutning igen. Vart tog den här sommaren vägen?  

Så igår hämtade vi hem tackorna från Ledören för att förskona dem från helgens raketskjutningar. Hundarna är förväntningsfulla då de vet vad som väntar.

Gräset är dock grönt och fint ännu, så för den skull hade de gärna fått stanna längre, men tryggast att ha dem hemma.

Bara 7 tackor var på ön nu i år. För litet antal en regnig sommar som denna. Men visst syns det att de gjort nytta även i år.

Lilla fis-Nemo fick äran att driva fåren denna gång och Yezz fungerade som stoppare så att djuren inte sprang om mig.

Skönt med bad i havet efter jobbet.

Allt gick smidigt och bra och hela projektet tog 2 timmar från start hemma på backen tills fåren släpptes på nytt bete här hemma.

Och så bjöd kvällen på mera vackra moln.

*varning för stötande bilder*

Jaha, jag sitter vid datorn i arla morgonstund och väntar på en elmontör.

Ja, alla installationer i samband med vår husrenovering är inte klara än. Nå, fattas bara några uttag. Och så hade jag velat ha en rörelsecensor till lampan på yttertrappan, men det är ju förstås inte samma montör som kommer idag som har förberett censorn, så jag vet inte om jag orkar påminna igen. Vill bara att det ska bli färdigt.

Och ja, jag är förkyld. Päivis öppnade ju förra veckan och Liam och jag fick förkylning. Det kommer som ett brev på posten varje år då dagis öppnar. Man kanske kunde tycka att folk i dessa tider borde veta bättre än att föra sjuka barn till dagis, men tydligen inte.

Så nu är jag fast hemma. Tack och lov är Lucas hemma på en veckas permission från armén, så han får handla åt oss. För till butiken kan jag ju inte gå.

Jag har också lovat hjälpa till på en vallningstävling i helgen, men det börjar verka dåligt. De vill nog inte ha mig där, hostandes. Suck. 

Men hemma kan jag ju tack och lov jobba som vanligt. Eller så mycket som jag orkar. Finrexin hjälper bra för orken.

Däremot så är ju också Liam hemma, så det i sig är ju en begränsande faktor. Han får ju heller inte ha kompisar medan vi är förkylda, så vi får klara oss med varandra. Nå, vi får hoppas det bara är en vanlig förkylning. Vi har inte testat oss.

Det är inte bara vi som är sjuka, utan de senaste veckorna har det varit sjukdomsboom bland djuren också. Alla djurgrupper har drabbats. 

Det är så konstigt då det är väldigt sällan vi behöver anlita veterinär, men då det börjar jävlas så kommer allt möjligt på samma gång. Veterinären funderade en dag ifall vi ville att han skulle flytta in med oss   

Nå, vi har sytt 3 djur. Olika orsaker, olika tidpunkter.

Flera kor har varit ordentligt halta. Här Polka:

Hon stödde inte på vänster bak och det såg ganska bedrövligt ut några dagar. Förstås på betet längst bort.

Hon har tack och lov repat sig riktigt bra.

Så fick vi ett samtal från sundet om att en tacka stått i strandkanten ensam ett bra tag och inga anga tackor synts till.

Jag och pappa for ut till Ledören för att kolla och hittar helt riktigt en ensam, styv tacka i stranden.

Vi promenerar runt hela området för att söka upp resten. De verkar helt friska.

  Så vi tar fast tackan, kör hem henne i båten och lastar henne på pickup flaket.

In i stallet där jag konstaterar att hon har 40,7 graders feber. Veterinär igen som ger antiinflamatoriskt och smärtstillande, men inte hittar någon orsak. Nästa morgon ligger hon död i boxen.

Fästingsjukdom? Ingen aning. Nå, vi får bara hoppas att de övriga hålls friska.

Följande dag kommer frassin in med blod runt nacken.... Slagsmål med någon storväxt sork? ingen aning, men han vilar en dag och så är han i full gång igen.

Och så går kalvens sår upp igen. veterinär och nya stygn.

Yezz och Nemo har varsin dålig tand, som borde tas bort på klinik. Jag bad om tid av veterinären, men han sa att han ringer då det finns tid till kliniken. Nå, vi väntar.

Nu har vi ännu en tjur som jag borde ringa slaktbilen åt för han har något fel i frambenen och en till stor ko som haltar på ett annat bete. Jag ger Ketovet i några dagar, men om hon inte ändrar snart så måste jag ta in henne på boxvila.

Så det går onödigt mycket tid åt sånt här extra skit just nu. Den sydda kalven fick ju dräneringsrör som skulle spolas och såret putsas och det är inte alltid så lätt. Men det går ju på något sätt.

Veterinären har skött sig otroligt bra i alla fall. Ringt och följt upp hur eftervården lyckas och kommit ut flera dgar och tittat till patienterna. Vi får vara helt nöjda med veterinärservicen. Sen kostar det ju förstås, men det är smällar man får ta. Tänk om ingen veterinär fanns att tillgå. Hemska tanke.

Nu har jag då haft min första utbildningsdag i egensemin. Som så mycket annat så är det ju mera invecklat än det ser ut. Då seminören kommer så går det ju så snabbt och smidigt. Nå, det visar sig vara ganska många steg och inte så bara att stoppa in dosen rätt.

Nå, övning ger väl förhoppningsvis färdighet. Idag ska jag bara öva att genomföra det tekniska, utan ko. Att göra allt i rätt ordning. Jag fick en knippe gammla mjölkodoser som jag kan öva med.

Ibland undrar jag nog varför jag började på med något sånt här. Det är nog enkelt att ringa och beställa seminören och stå och hålla i svansen en stund. Sen tar det ju minst 3 veckor innan jag vet om jag lyckades med semineringen eller om det ska göras om.

Just nu är jag i våndasträsket. Hoppas komma ut så småningom en lärdom rikare och med framsteg för vår avelssida.

Men där är vi inte än.

Idag far den första avelstjuren. De närmaste två veckorna kommer de flesta att flytta till sina nya gårdar. Sen får svenskarna flytta hem från sin karantän.

Fifi visade också brunst i går, men jag valde att inte seminera henne än. Det får bli senare då hon finns hemma.

Gräset har äntligen satt fart. Idag måste jag stängsla bort verkstadsbygget, så att fåren får flytta till nytt grönt. Jag hade ju trott att bygget skulle vara färdigt vid det här laget, men som alltid så tar det mycket längre än planerat. Då de där byggarna är så upptagna hela tiden.

Då hästarna flyttade hem så promenerade jag ju med hela fårflocken över åkrarna till hagen i västra byn. Det var en solig vårkväll och det gick riktigt bra.50 minuters promenad med får och hund. Det borde man göra varje kväll egentligen. En gång måste jag över landsväg, men det var bra sikt så jag kunde vänta tills inga bilar kom innan vi gick över.

Hur klarar sig djurbönder utan vallhund? Jag förstår inte.