Vi har haft en omgång listerios på några fårs ögon i vinter också.

4 tackor med ögoninfektion.

Jag tog in dem i en hästbox och behandlade med antibiotika i 5 dagar.

Satte in dem i kalvvågen och band fast med spännrem för att kunna injicera intramuskulärt. De var inte alltid så samarbetsvilliga, men det gick till sist.

Nu är alla friska igen och ut i flocken.

Listerios kommer via foder med jord i. Det råkade tydligen finnas lite jord i en bal från ett skifte med lite dikningsvall kvar under gräsväxten. Det räckte för att få en reaktion. 

De är fina i alla fall mina gummor.

Köp inte vispgrädde med stabiliseringsmedel! 

Läs på innehållsförteckningen, där ska stå enbart grädde. Skaka om burken istället före du häller ur. 

Stabiliseringsmedel är inte hälsosamt. Tyvärr märker jag att fler och fler bolag tillsätter stabilisering i grädden. Var uppmärksam.

Måste bara få infoga en bild på fina fårrumpor.

Jag älskar mina dorpers! Så fina att titta på.

Jag hade storstädning i kontoret för någon dag sedan. Mycket nödvändigt. Jag sorterade papper så de hamnade i sina rätta mappar. Så nu återstår endast att ta tag i sådant som borde gjorts för länge sedan. Men åtminstone är allt på rätt ställe nu så jag kan fokusera på ett område åt gången.

Jag hade assistenten med. Bra med kärlek mitt i all frustration.

Å gud vad skönt! Ett tomt och tyst hus alldeles för mig själv. Dessa långhelger kan ju bli lite väl intensiva. Nu njuter jag av en dag då jag får ställa tidtabellen helt själv.

Jag ska ta bort avelstjuren från kossorna idag. De som inte blivit dräktiga nu får hålla sig till slutet av maj. 

Jag skickade också ett litet mail till Bayern Genetiks i Tyskland idag och frågade om en semintjur som jag är väldans intresserad av: Hawk Eye.

Jag har nog frågat om den från vår avelsorganisation i Finland också, men där påstods det att det inte gick att få in just den. Men så tänkte jag att det kan väl inte skada att jag frågar direkt själv också. Det brukar ju nog lösa sig på något mirakulöst sätt då jag hittat något intressant jag vill ha.

Tackorna behöver få nya gräsbalar idag också. Och jag kan konstatera att tackor som får fri tillgång på gräs och inte är dräktiga är visserligen väldigt nöjda med livet, inte ett bää hörs, men späcklagret fylls minsann på. Det kommer att vara ett gäng tunga damer vid vårklippningen.

Jag har en del bilder från förra året som inte kommit med i mina inlägg ännu, så det är väl dags att visa lite av dem innan de glöms bort helt.

Liten bild från då jag kör hem balar under grässkörden. Det är ju rätt många arbetsmoment vid skörden. Det ska slås, eventuellt strängläggas, balas, plastas och så ska balarna så fort som möjligt köras hem och staplas så kompakt som möjligt. Det finns många fåglar som annars pickar sönder plasten medan balarna ligger ute på åkrarna och därmed förstör vårt dyrbara foder. Det är ju viktigt att plasten är hel så ingen luft kommer in i balarna och det börjar mögla och ruttna.

Så tog jag en bild under höstens ekologiska granskning. Papper, papper, papper.  Men godkända blev vi i år igen och får leverera ekologiska produkter även under 2020.

Jag passade också på att förbättra vägen till hästarna i höst. Grövre material under för dräneringen och mjukare sand ovanpå för hästarnas bekvämlighet. Men just nu har jag inga hästar alls i hagen. Får se hur länge det står sig. Rätt nöjd för tillfället faktiskt då det är mörkt, fuktigt och blåsigt att slippa springa och byta blöta hästtäcken stup i kvarten. Vägen håller ju bättre en vinter som denna också då den får stå ifred. 

Vägar i allmänhet mår nog inte så bra då vi inte ännu har någon riktig vinter. Annars så är jag helt nöjd med plusgraderna. Det var ju minusgrader för någon dag sen. Jag försökte vara positiv. Men usch vad äckligt det är när det är kallt. Jag fick nog längtan till sydligare breddgrader direkt. Jag mår inte bra i köld, jag är inte skapt för det. Så är det bara.

Den här bilden tyckte jag var lite rolig   

Men nu ska jag gå ut och sortera ut tjuren, alldeles ensam. Bäst så.

Sitter och tittar i övervakningskameran och funderar om jag borde gå till sängs eller om jag borde hålla mig vaken? Tänker Ditte kalva inatt eller är hon nu bara lite allmänt höggravid och obekväm?

Vad tror ni?

Nåja, jag bloggar lite och tittar till henne om en stund.

Fåren kom hem från Märigrund igår. Havet låg spegelblankt då vi gav oss iväg. En ordentlig köldknäpp på natten gjorde flotten förrädiskt hal.

Ja, morgonen började med att Krister matade kossorna och storasyster förde Liam till Päivis, medan jag satt på webmöte med simmentalföreningen. 

Men vi var färdiga för avfärd kl 10.

Regnskyar syntes ut till havs, men inget som störde oss.

Hela flocken låg och sov vid stranden då vi kom,så ingen tid gick åt att söka får.

Vi stängde in halva flocken i en fålla som vi byggde upp av lösgrindar och så lastade vi på den andra hälften. Gick bra med hjälp av hundarna. Lite mankemang med grindarna, men det löste sig.

Det tar ungefär en timme att köra flotten fram och tillbaka, plus lastning och lossning. Vi har en uppsamlingshage på fastlandet där de får vänta tills vi hämtat alla och där de får stå medan jag kör hem dem i hästsläpet de 13 kilometrarna hem. 

Så det blev lite stressigt att hinna hämta Liam före kl 17. Men det gick.

Tog hem pizza till middag, för det fanns ju mera att göra denna dag än fårflytt, så det fanns inte tid för matlagning.

Krister slog av det sista gräset för i år på eftermiddagen medan jag körde skytteltrafik med fåren.

Nemo fick hjälpa mig att lasta i släpet och Yezz fick hjälpa mig flytta fåren ur transporten och in i beteshagen här hemma. Funkade kanonbra.

Jag utlovade ju film av tvillingarna Grynet och Greta, pappa Spartacus. Så här kommer den:

I söndags var jag hela dagen och hjälpte till att ställa till inför vallningstävling och kurs i Pensala inkommande helg.

Starten blevtyvärr lite fördröjd, då en tjur hade fastnat med huvudet mellan järnrören i inredningen.

Varför han stoppat in huvudet där kan jag inte förstå, men försök lämna gården bara så händer allt möjligt och omöjligt. 

Nå efter en stunds svett och tårar så fick vi loss honom och jag kunde tvätta upp mig och hundarna och åka iväg.

Det var ett heldagsprojekt innan vi var klara och det hann bli mörkt innan jag var hemma igen.

35 startande ekipage i den högsta klassen ska starta här nästa helg. Jag står med i gänget som ställer ut fåren till de tävlande.

Domaren Mosse flygs in från Scotland. Honom ska vi då gå på kurs för under måndag och tisdag. Jag har inte riktigt funderat ut vad jag vill lära mig på kursen och vilken hund jag ska satsa på. Yezz är ju min bästa hund och om jag ännu vill tävla så är det ju henne jag borde lägga krutet på. Men Nemo fyller snart 3 och han har blivit lite eftersatt. Jag har lite dåligt samvete över hans ringa träningstid. Visst, han funkar bra i det dagliga arbetet att flytta undan kossor, men en vallningstävling skulle han ju inte klara av. Stackars lilla Nemis.

Nå det är ju jag som ska lära mig nytt under kursen så att jag kan träna rätt där hemma, så kanske Yezz får vara min läromästare denna gång. Så kan jag använda det jag lär mig på Nemo då jag kommer hem. 

Ska vi hoppas.

Väderprognosen visar konstant regn från natten till lördag fram till natten till onsdag och vi ska stå ute på en åker under dygnets alla ljusa timmar. Kul.

Äsch, nu vräker jag i mig en massa ostbågar här framför datorn också. Inte så smart. Men varför lämnar de fram ostbågar på bordet?

Jag lämnar er ikväll med en blomma från betesängen.

Så får jag gå och se nudå om det blir sängen eller kalvningsboxen för mig inatt.

Hu, minusgrader på termometern alla redan.

Vi höres!

Idag har vi igen haft styrelsemöte med simmentalföreningen via webben. Alla var på plats och tekniken fungerade. Jättekul!

Vi planerar som sagt möte för medlemmarna samtidigt som maskinutställningen Koneagria i Jyväskylä 11.10

Tyvärr har ordföranden inte möjlighet att delta utan viceordföranden får hålla mötet då. I djupaste Finland, på finska! Om vilket geni tror ni gick med på att vara viceordförande på årsmötet i våras? Jo just det, Cindi Katarina pruppaböx!

Vidare i dagens möte så kom vi till punkten då avelsrådet skulle ha sammanträde i Tikkurila 26.9 och välja ut nya semintjurarnför nästa år. Nå tyvärr hade ordföranden inte möjlighet att delta då heller. Och vem tror ni är ersättare? Jepp, samma jäkla pruppaböx. 

Jag tror inte min finskalärare hade trott att just jag skulle bli finne på gamla dar. Nå, det går som det går.

Så nu har jag letat semintjurar runt världen. Skickat 9 fina förslag till styrelsen och väntar på feedback.

Har du som läser tips på någon simmental semintjur som jag inte får missa, så ta gärna kontakt.

Nå, nytt på gården:

Förra tisdagen då det var lungt väder hämtade vi hem fåren från Ledören.

Vattnet var som en spegel.

Vi brukar ta hem dem innan villaavslutning från Ledören för där finns så många sommarstugor och raketskjutningen brukar bli ganska intensiv. Och då vi vet att våra får kan simma, så tar vi inga onödiga risker utan de får komma hem. Fåren på Märigrund drabbas inte på samma sätt av raketerna, så de får gå kvar ännu några veckor. Just nu utlovas bara blåsigt väder också, så det är rätt så omöjligt att hämta dem.

Ett varv med flotten räckte, men sen fick jag köra två varv med hästsläpet de 13km hem från stranden.

Vi såg 5 älgar under resorna fram och tillbaka.

Vi var annars och hälsade på fåren på Märigrund också förra veckan och de verkade må bra.

Brumma ville gosa lite som vanligt.

Nej, nu har det nog blivit mycket framför datorn på en dag. Måste nog arbeta lite med kroppen en stund innan jag hämtar Liam från Päivis.

Ja men på samma gång nu då vi pratar får så vill jag lägga in en bild på en dorpertacka som håller på att fälla sin gamla fäll. Nytt har redan vuxit upp under. Är det inte häftigt?

Det som höll mig vaken senaste natt visade sig inte vara så farligt som det verkade. Tack och lov.

Då vi var bortresta fick mina föräldrar ett samtal om att en båt hade setts kl 2 på natten köra långsamt runt ön där vi har fåren och lysa in mot stranden med en strålkastare. Sedan hade någon varit i land i 15 minuter och efter det avlägsnat sig söderut i en snabbgående båt. Tydligt att båtföraren hade lokalkännedom om farleden.

Första tanken var ju då att någon stulit något får. Så mor och far åkte till ön för att kolla upp saken. De hittade fårflocken och försökte räkna dem många gånger och kom alla gånger till olika resultat, men alla 30 kunde de inte hitta.

Däremot hittade de någon slags snara som var fastbunden i en havtornsbuske där fåren hade sin liggplats på öns norra udde. Den mest avlägsna platsen på ön där folk sällan rör sig.

De informerade inte sina fynd till oss som var bortresta för att inte förstöra våra lediga dagar utan vi fick ta tag i saken igår då vi kom hem.

Jag ringde runt lite och hörde mig för om någon hade sett eller hört något och djungeltrafiken började gå.

Igår efter lunch for så pappa och jag ut för att söka flocken. 26 grader varmt och lätt bris.

Ett samtal fick klargjort att det var en fiskare från grannbyn som hade åkt med sin båt och lyst in mot ön. Detta för att han hade sett en båt avlägsna sig från ön halv 2 tiden och köra på sådana ställen där ingen ortsbo skulle köra. Vi har stenig skärgård och man bör hålla koll på grynnorna om man rör sig med båt.

Så båten med strålkastaren hade bara goda avsikter.

Jag började vandra längs stranden från platsen med fynden av snaran och gick längs västra sidan efter fårens tydliga stigar. Ibland kom jag till platser som tydligt visade att fåren gärna vistas. Men inte ett får. Då jag kom på västra sidan fann jag flera semesterfirare som solade på klipporna och simmade i det öppna havet. Ingen hade sett några får. Jag bad dem hålla ögonen öppna och gärna räkna fåren de gånger de såg dem. 

Jag fortsatte längs stranden och till sist hittade jag dem söder om fyren. De låg utspridda, men jag ställde mig upp på en klippa för att få bra överblick och kunna räkna. 1,2,3,------28, 1,2,3........30!, 1,2,3......29, 1.2.3......30

Tre gånger fick jag 30 får. De är alla här! Suck av lättnad. Ganska säker på att de är alla.

Jaha, var allt fantasier? Var snaran egentligen bara en lina som någon knutit fast i annat syfte? Märkligt ställe, men det är möjligt. 

Var nattsuddarna vid grynnorna bara vanliga turister som körde båt på måfå? Inte omöjligt.

I mitt huvud hade nog alla möjliga scenarion uppspelats. Men idag är jag i alla fall nöjd över att alla är i behåll.

Låt oss hoppas att lugnet fortsätter.

Ja jisses, jag har visst snö på de senaste bilderna. Nu har vi haft flera dagar sommar redan. Alltid lika ovant så här i början då termometern visar plus 25 grader. Naturen har exploderat i grönska den senaste veckan. Otroligt att tänka sig att vi hade snöstorm för bara någon vecka sedan.

Nå vårpaniken har infunnit sig och det är massor som behöver göras. Krister har fullt upp med vårbruk ännu. Gödsel ska spridas, det ska plöjas, harvas, sås och vältas. Och till sist återstår stenplockningen. Idag utlovas 15mm regn. Vi skulle behövt några dagar uppehåll ännu, men visst är det bra med lite regn- Vi har ju ännu förra årets torka i färskt minne.

Bara det torkar upp igen efteråt så det går att så igen.

Igår for de första avelstjurarna iväg till nya gårdar. Lastningen gick perfekt. Lugna pojkar som i maklig fart gick rakt på bilen. Det är viktigt att avelstjurarna är lugna i transporten så att de inte är rädda och stressade då de kommer fram till sina nya gårdar. Av rapporterna jag fått, så verkar tjurarna tagit det hela med ro. Vi ska hoppas de sköter sina jobb duktigt nu i sommar.

Och vi har fått skörda de första primörerna.

Mumsfilibabba!

Fåren har fått komma ut på bete här hemma innan vi för ut dem till öarna.

Vi ska modifiera flotten lite så att vi kan sätta en starkare motor på så att vi klarar av att köra den utan dragbåt. Men vi behöver köpa två motorfästen från Vasa. Ingen har tyvärr tid att åka till Vasa just nu, så det får vänta lite. Men snart....

Jag måste fotografera tulpanerna i fårhagen innan jag släppte ut fåren.

Nu finns de inte mer.

Och så måste jag gå ner i brunnen och sätta på sommarkranen till vattnet i hagen. Jag är ju inte bara höjdrädd, jag är också klaustrofobisk   

Men jag överlevde, tack och lov. Det var dessutom sent en kväll, så skulle jag ha fastnat i brunnen så skulle ingen ha saknat mig före nästa dag.

Och vet ni vad. Något har dödat min tupp!

Förstås min fina renrasiga blåbandade guldbrahma. Blandrastuppen Polly klarade sig.

Och alla hönorna, tack och lov.

Vet inte vem som varit framme. Jag såg inga tydliga skador eller blod. Mink eller mårdhund? 

Nu är resten av flocken instängda i hagen. Det går tydligen inte att ha dem lösa, tyvärr.

Mina Giant Sequoia trädplantor har vuxit upp i sitt lilla växthus.

Och jag har planterat om dem i egna krukor.

Alla är vi små i början.

På dagens program står att försöka få djuren skötta med Liam hemma. Suck. 

Han sover än, så nu just är det lugnt. Men snart drar rumban igång. Jag vet inte om det är jag som är gammal eller ungen som är ovanligt aktiv, för att använda ett neutralt ord.

Men jag väntar mig inte en dag med mys och gulligull om jag säger så. Ska bara försöka hindra honom från att skrämma kossorna, bråka med hundarna och klämma ihjäl småkryp. Giv mig styrka.

Ha en bra vårdag där ute!

Nu e vi på gång!