Har funderat på hur jag ska strukturera upp mitt bloggande nu då ämnena varierar så väldigt från varandra och jag skulle kunna skriva låååånga romaner om allt, men ändå vill hålla någon slags ordning på torpet. Jag ödslar inte tid i detta skede på att ladda upp bilder utan fokuserar på texten, så kan jag senare lägga in ett fotoinlägg med kommentarer, Hoppas det ändå blir läsarvänligt.

Börjar med min resa, för att den är närmast i tankarna och för att detaljer fort försvinner ur mitt minne.

Jag är fortfarande lite omsvängd med dygnet. Uppstigning idag kl 5. Och det är ju inte likt mig som är en typisk kvällsmänniska. Men kanske jag kan vänja mig vid detta också, troligen inte långvarigt.

Jag har ju länge velat åka och hälsa på min mormor i Kalifornien, men inte tyckt mig kunna ta tiden att resa bort från allt och oroat mig för att ta en längre resa med Liam. Och med facit i hand, så skulle inte resan varit den samma om Liam varit med. Nu var vi på en vuxenresa där jag inte behövde hålla ordning på något annat än mina egna grejer. Så skönt! Jag behövde bara känna efter när jag själv var hungrig, sömnig eller behövde uppsöka dass. Bara föräldrar till småbarn kan relatera till detta. Men jag kom på mig själv flera gånger att jag verkligen behövde denna paus, då jag fick vara mig själv en stund och inte bara mamma. Nu orkar jag förhoppningsvis vara en bättre mamma en stund igen.

Nåväl, resan beställdes i maj. Ett specialerbjudande med Finnair med direktflyg från Helsingfors till San Fransisco. Direkt flyg är väldigt mycket lättare än med mellanlandningar. Resan blir betydligt kortare och man är inte fullständigt utmattad då man kommer fram. Och pga tidsskillnaden på 11 timmar så startade vi på söndagseftermiddagen 16.15 och var framme söndagseftermiddagen 17.20

Startade förstås med bil från Norrnäs 8.30 till tåget från Vasa till Helsingfors. Valde tåget denna gång. I november kan det både vara dimmigt i Vasa så flyget blir försenat och då vi kom hem så var det ju en ordentlig storm i Finland, så då var jag nog glad att vi inte skulle upp i någon liten plåtkråka den sista biten upp till Vasa utan fick köra bekvämt på marknivå i tåg. Beställer man biljetten i tid så är ju tåg rätt förmånligt nu för tiden också. 22 euro en väg.

Jaha, jag hinner inte längre än så här på vår resa idag. Liam är vaken och bråkar med katten. Suck.

Återkommer då jag kan.

Av våra 9 dagar ledigt så tillbringades 4 nätter borta.

Förra torsdagen började vi bege oss nordost mot Vuokatti som ligger ungefär 7 timmar bort från oss. Första dagen kom vi bara till Karleby och övernattade där på Sokos hotell.

Startade sen vidare efter en god hotellfrukost och var framme tvåtiden vid Katinkulta badhotell. Det fanns inga rum kvar på själva hotellet då jag bokade, utan vi hade istället bokat en stuga 100 m ifrån. 

Det var riktigt lyckat faktiskt. Nytt bekvämt hus med alla bekvämligheter. Jag hade dessutom bokat hotellfrukost och fri tillgång till badavdelningen. Så inte gick det någon nöd på oss.

Krister fick skida både på längden och nerför och Liam och jag fick bada. Vädret var bra, för att vara vinter, och vi kom hem helskinnade på måndag kväll.

Det fanns mycket roligt att underhålla en tvååring med på hotellet.

En förmiddag var vi faktiskt med till backen.

Drack varm choklad och åt gräddbakelse, tittade på pistmaskin. Men en förmiddag ute räckte gott och väl åt mig i alla fall. 

Och så här glad blev Liam då Krister kom hem med sockermunkar   

Nästa gång vi åker bort blir det nog till varmare breddgrader. 

Intensivsemester. Är det månne ett ord?

Det har vi i all fall haft. I onsdags morgon matade vi alla djur, fyllde på vattenkar och foderhäckar och räknade in alla djur på bete. Efter lunch var vi färdiga att starta norrut ca 12.30 Efter en liten shoppingsväng in till Vasa vände vi kosan mot Terjärv. Vi följde delvis gps instruktionerna med lite improvisationer enligt kartan. Fram kom vi 17.30 där jag äntligen fick tillfälle att besöka min kusin som bott kanske 15 år där. Jag har lovat att komma och hälsa på, men tillfälle har inte givits.

Det har nog blivit en förändring sedan barnen blivit lite större. Tidigare var alla eventuella resor anpassade enligt deras behov, men nu får vi plötsligt göra som vi vill. Sonen var också besvärlig som liten och frågade för varje körda 5 km: E vi framme snart?

Nu kan barnen istället sköta om djur och hus så att vi får lite ledigt tillsammans. Toppen!

Efter middag och trevligt umgänge, Tack!, så fortsatte vi till vårt mål, fritidsbostadsmässan i Kalajoki.

Vi tog in på safarimajoitus över natten och gick sen på mässan nästa dag. 10 grader varmt, blåst och lite regn.

Mycket fina stugor såg vi. Här är bilder på några av mina favoriter.

Jag lovade ju i något skede att aldrig blogga om inredning eller mode, men nu måste jag frångå min princip litet. Men det är ju i huvudsak byggnadstekniken och ideérna som tilltalar mig. Kuddar och ljusstakar råkar nu bara vara ivägen.

Så här kommer lite bilder av mina favoriter:

Fast lite besviken var jag nog över att nästan alla hus verkade ha samma inredningsstil. Det var grått, svart och vitt som gällde. Tråkigt.

Var finns alla varma färger och det rustika? Nej sterilt och fyrkantigt, glas och porslin tycks vara inne. Typiskt finskt kanske.

Vi åt lunch på ett strandhotell före vi styrde kosan hemmåt igen. Ett snabbstopp med en mjukglass och chaufförbyte i Jeppo och så vidare till Malax dit vi hann precis innan de stängde. Jag lämnade in min spruckna telefon och köpte en ny kontorsdator. På samma gång liksom, mitt favorituttryck ;)

Hem till komatning och nerbäddning i den egna sängen.

Pust, semestern äntligen över.

Här kommer en bild av festfolket på bröllopet.

Åhh, jag blir så varm i hjärtat av att se denna bild. Hoppas få ännu mera bilder så småningom. Detta kort var taget av bröllopsfotografen.

För er som läser detta och inte känner mig, så är det jag som står längst till vanster i vinröd klänning. Följt av Lucas, Lisa, Tina, Sanne, Katy och Pia.

Nu ska jag skriva ett brev till kära Amirika-mommo Martha som fyller 96 denna månad. Vi är skyldiga henne ett stort tack för att denna resa blev möjlig   

Orsaken till varför vi for på vår resa till Hawaii var ju att Krister skulle fylla 50.

Då dagen sammanföll med den lokala researrangörens långresa och dottern samtidigt var hemma från skolan, så hade vi ju nästan inget annat val än att åka :)

Vi var senast tillsammans på en 1 veckas semester i januari 2009, så det började kännas som om vi behövde lite ledigt.

På programmet denna dag stod en heldagstur till Hana. Den smala och krokiga vägen, som sägs vara den vackraste i världen, går genom regnskog och vissa sträckor kantas av brusande vattenfall.

Jag ska låta fotografierna tala

Ja vad ska säga?

Vädret var perfekt, naturen helt fantastisk.

Vi hittade en stuga som vi tänkte flytta till

Stugan i sig var väl inget speciellt, men omgivningen! Och klimatet måste jag nog påstå är betydligt behagligare än i mörka kalla Finland.

Lite mer växter:

Och lianer

och så mitt i djungeln en vildtupp

Vi åt lunch vid en ranch som serverade kött från den egna gården. Vi beställde varsin angushamburgare.

Denna mysiga kyrkogård besökte vi också

och vi passerade förstås många underbara stränder.

Vi besökte också en helt svart strand, och det brände regält under fötterna

Palmer överallt

och vartän man såg så blev man bara såååå betagen av utsikten

Då vi rundat ön kom vi till den torra sidan av vulkanen och där var naturen helt annorlunda, torr, grå och karg. Kontrasten till det gröna var skarp.

Dagen avslutades med lite bubbel i vårt hotellrum tillsammans med alla våra resekamrater.

Ni ser att jag ser ut som en uggla, eftersom jag haft på mig mina stora solglasögon och resten av ansiktet fått färg av solen.

Efter fördrinken gick vi alla ner till hotellrestaurengen där vi igen fick jättebra mat och så bjöd restaurangchefen Ford på en liten kaka åt födelsedagsbarnet.

tack och lov var det inte 50 ljus att blåsa ut.

Ett bättre sätt att fira sin födelsedag kan jag inte tänka mig.

Måste ännu lägga in några bilder till från denna dag

Detta är en boskapshäger vid frukosten

Dessa skulpturer var utsågade direkt på plats ur stammarna vid en ananasvinprovning.

Ett tips för konstnärliga trädgårdsmästare som planerar att ta ner något gammalt träd. Gör ett konsverk av stammen istället för att bränna upp det!

Ja, vi var ju på väg till Maui.

Torsdagen den 7.3 flög vi vidare från Oahu till Maui. Det kändes lite knasigt att ta flyget, för öarna ligger så nära varandra att man kan se den. Varför inte ta båten, undrar man? I värsta fall skulle man kunnna paddla över med en surfbräda, men det är kanske lite besvärligt med kappsäcken :)

Iallafall så tog vi Hawaiian airlines över. Vårt bagage skulle vara färdigt för avhämtning kl 9.30 och bussen skulle hämta oss vid 11-tiden. En sista promenad ner till Waikiki beach hann vi med.

Flyget avgick 13.15 och vi var framme på Maui lite före två. Efter en timmes bussresa var vi framme vid vårt hotell Royal Lahaina Resort www.royallahaina.com

Vilket ställe!

Jag kan inte beskriva känslan, men vi var så glada att vara där just då. Här kan man glömma alla världens problem. Så snyggt, så lungt, så underbart......

Det här är utsikten från vårt hotellrum.

Detta är vårt rum.

Här åt vi frukost. Och vilket frukostbord! Här fanns färsk frukt hur mycket som helst och mosade jordgubbar och allt, allt, allt och lite till. Jag åt bl.a våfflor med jordgubbar och grädde nästan varje morgon, då jag inte år pancakes med lönnsirap och bacon, eller allt på samma gång. En bra frukost på hotell tycker jag är viktigt. Om man börjar dagen på ett bra sätt så kan det ju bara bli bättre!

Vackra Bougainvilleas växte överallt, t.o.m längs vägarna.

En vy över vår strand. Här var det mycket mindre folk än i Honolulu. Lungt och skönt, precis som vi vill ha det.

Vårt hotell fotograferat från stranden.

Krister njuter på stranden i sin nya "fina" Hawaiiskjorta.

Fredagen var fri för eget program och vi njöt av att ha absolut inget att göra.

Vädret var som vanligt helt underbart.

Denna sista dag i Honolulu hade vi inget ordnat program, utan fick underhålla oss själva.

Vi började dagen som vanligt på våning 5 på Sammy´s restaurang där hotellfrukosten serverades. Där fanns ju förstås allt vad som behövdes: ägg, bacon, korvar, bönor, pannkakor, bröd, frukt, flingor, ja allt man kan tänka sig och lite till. Sammy var överväldigande glad varje morgon. Efter en sådan stadig frukost klarar man sig bra resten av dagen, med endast någon uppfriskande smoothie med jämna mellanrum.

Krister och jag beslöt oss för att promenera till akvariet som låg ca. 2 km från vårt hotell. Vi vandrade längs strandpromenaden i makligt tempo.

Akvariet var helt sevärt, men inget specielt. De visade förstås många koraller och de färgranna fiskarna som finns i vattnen utanför Hawaii.

Hawaii´s nationalfisk heter, håll i er nu, Humuhumunukunukuapuaá!

Hawaiianska alfabetet innehåller endast 12 bokstäver, vilket gör att deras språk är rätt så speciellt.

På akvariet fanns också ett exemplar av den utrotningshotade munksälen. Den hade varit på akvariet i 28 år, och den snurrade runt, runt på samma ställe. Jag tyckte lite synd om den, havet låg ju bar några meter från den.

Dessutom så hade vi ju sett en livs levande munksäl i frihet och det var nog en finare upplevelse än den i akvariet.

Den har jag kanske glömt att skriva om!

Det var nämligen så att då vi var på väg till Kulturcentret, så såg plötsligt busschauffören en munksäl som låg på stranden. Han stannade vid sidan av vägen så att vi fick gå ut och fotografera den.

En frivillig vakt gick vid vägkanten och såg till att ingen gick för nära sälen och störde den. Även denna finns på listan över utrotningshotade djur och vi hade verkligen tur som fick se den.

Han hade valt en fin strand :)

Här står vår busschaufför i blå skjorta i samspråk med vakten i röda byxor.

Vår trevliga chaufför såg till att vi hade en mycket intressant dag, men dessvärre körde han som en galning. Det var gasen i botten som gällde. På Hawaii så finns det nog breda och fina vägar, men vulkanjorden gör att fukt pressas upp underifrån och gör att vägarna är mycket ojämna. Med en liten buss, med dålig fjädring, så innebär det att man kastas upp i luften i guppen. Om chauffören då dessutom har en tung fot så blir resan inte så angenäm om jag säger så. Men upplevelserna i sig gör att man kan förbise såna små detaljer. Men hans dricks kanske blivit större om han kört som folk ;)

Ja detta var ju egentligen en parentes, det skulle ju handla om sista dagen i Honolulu, men det finns inte så mycket att säga om denna dag, vi solade och simmade i havet, gick runt och shoppade litet, tog en drink på en uteservering, ja njöt av livet helt enkelt. Vi  hade tänkt att vi skulle gå tillen finare resturang denna sista kväll, men vi hade promenerat så mycket denna dag, så det blev en (riktigt god) pizza på en resturang nära hotellet och så var det dags att packa inför flygresan till Maui.........

Borde påskstäda.......

Men sitter ändå här!

Några bilder hinner jag väl slänga in idag.

Vi fortsätter på vår resa,

Vi besökte Byodo-In temlet, som låg vid en begravningsplats.

Där var det mycket vackert.

Att slå stocken mot klockan sades ge lycka och framgång, så det måste jag ju pröva

I dammen invid templet fanns massor av fiskar samt ett par svarta svanar. Det skulle också finnas påfågler där, men dem fick vi tyvärr inte syn på.

Ja, några små sköldpaddor fick vi också syn på

och Buddha fanns förstås i templet

Hawaii har en egen flagga och den var ofta hissad tillsammans med U.S.A´s flagga.

Jag minns inte riktigt i vilken ordning vi såg vad på denna runttur med vi såg en känd ö som hette Chinamans Hat

Och så fick vi faktiskt se den utrotningshotade  Honu, Hawaiian green sea turtle, som låg och solade sig på stranden

Har faktiskt en film också då en annan sköldpadda försöker ta sig upp på stranden.

Honu kan bli 60-70 år gammal, den kan bli upp till 90cm lång och väga upp till 160kg. Den kan dyka till drygt 170m, men simmar främst på grunt vatten. de blir könsmogna vid en ålder mellan 25-40år.

Sköldpaddan på bilden är en hane, det ser man på den långa svansen.

mera information om Honu kan du hitta på www.malamanahonu.org eller www.turles.org

Några strandvyer längs vår resa, ser ni surfaren?

Det mörka under vattenytan är koraller.

Till sist besökte vi Dole´s ananasplantage som låg en bit in från kusten.

Där fanns bl.a dessa regnbågseukalyptusträd

Där åt vi en jättegod ananasglass och strövade runt lite i deras park.

Det finns massor av olika typer av ananas, detta bara två av dem.

Där växte också ingefära, som är en hög växt (ca. 2m) med otroligt vackra blommor.

En verkligen intressant dag med många nya intryck. Vi var hem till 6-tiden, men sen minns jag inte vad vi gjorde mera denna kväll. Suck, mitt minne är så otroligt kort.

Kanske vi njöt på balkongen med mina favoriter