Senaste inläggen

Av Cindi Groop - 5 januari 2021 13:56

Yeii!!!


Teoridelen i min seminexamen genomförd och godkänd!


Åhh, vad skönt! Det var nog lite spännande idag faktiskt, men det gick riktigt bra. Examinerad blir jag 18.1 Så då får jag rättigheter att seminera mina egna djur.


Idag har jag dessutom, äntligen, öppnat ett instagramkonto för gården. Kontot går under namnet rafbackensranch om ni vill följa oss där. Jag ska försöka sätta in mycket bilder där, men ännu är det helt tomt. Men jag kommer väl igång så småningom hoppas jag.


Men man får ju inte vara för glad. Linn hittade nyss en tacka som igen fått ögoninfektion. Och imorgon är det söndag, mitt i veckan. Försök få tag i en veterinär nu då.

Dumma jag satte resterande ethacilin i läkemedelsreturen sist. Det hade nog funnits kvar att påbörja behandlingen av en tacka om jag hade tagit vara på det. Korkat!

 

Av Cindi Groop - 3 januari 2021 14:26

Då man skaffar nya djur så är allt ju så roligt och spännande. Man föreställer sig att allt bara ska vara rosenrött och roligt.


Well, tyvärr är det ju inte alltid så. Djur förstör saker, djur skitar ner, djur blir sjuka, djur dör. Djur tar dessutom dubbelt så mycket tid att sköta om än man föreställer sig då man planerar att skaffa djur. Märk att jag här skriver just djur, för det gäller alla sorter.

På kofronten rätt lungt för tillfället. En ko i sjukbox pga slidframfall. Väntas kalva i mitten av april. De kan de i bästa fall leva med utan att man behöver göra något, men i värsta fall dör både kalven och kon. Så nu måste jag snabbt ta beslut om jag ska anmäla henne till slakt till nästa vecka eller tror jag att allt går bra och hon får en fin kalv i april?

Jag vill ju tro att allt ska gå bra. Men jag kommer ju bli väldigt arg på mig själv om det blir något elände av alltihopa.

Jag gillar inte alltid att vara den som måste ta dessa beslut.

En tjur är också i sjukbox, för husfridens skull. han är äldst i gruppen och har horn. varav ett av hornen bröts av på mitten i förra veckan. man kan ju tro att det skulle vara han som bråkar med de yngre tjurarna, men det är precis mitt emot. De yngre har gaddat ihop sig och mobbar denne. 

Så nu då vi plockat bort honom så har lugnet återfunnit sig i gruppen. Han är 18 månader nu, så jag kan också skicka honom på bilen nu, ifall jag beslutar mig för att skicka kossan. Vi brukar ju ha dem till 19-20 månader, men det är ju onödigt att han står där och tar upp en box helt själv. Han skulle passa bra som avelstjur någonstans, bra värden för födelsevikt och köttighet, men så har han ju horn då. Det sänker hans dragningskraft betydligt.


3 tackor har vi behandlat för listerios i ena ögat. Alla har tillfrisknat.

5 tackor har jag sålt till liv. 10st var ju målet, men 5 är ju bättre än ingenting.


Ja, och så var det ju det här med piss och skit. Nu producerar valparna  stora mängder. Jag plockar bort och gör fint och så fyller de på igen. Jo, jaag visste nog att det går till så. Men inte är det mindre arbetsamt för det.

och då jag städat åt valparna så märker jag att en katt har spytt så att det runnit ner för köksbänken i grovköket. och ner på läderpallen som stod nedanför. Suck!

Jo, jag avmaskade valparna igår, men borde också göra det samma till katterna tydligen.


Glömde sätta in den här bilden före julen   

 


Och jo, så var jag in på google earth och sökte upp vår gård. Lite roligt hur bra vi syns från satelit.

 


och så här ser huset ut i juleskrud

 

Liam är ute och leker, men nu börjar det skymma. Måste ropa in honom.

hej, så länge


Av Cindi Groop - 2 januari 2021 13:38

Ja jisses, är vi på ett nytt år nu igen?


Det händer så mycket spännande så jag hinner inte med i alla årsbyten. 

Lite roligt att läsa inlägget från förra året då jag kom upp med den briljanta idén att jag skulle utbilda mig till egenseminör. På tisdag har jag teoriprovet, sen borde jag vara klar. Fantastiskt.


På nyårsaftonseftermiddagen lastade vi 2 avelskvigor som flyttade till sitt nya hem. Förstås hade vi också 2 kvigor som skulle semineras på nyårsafton. Och då jag ännu inte är godkänd så ringde jag efter Fabas seminör.

Fast jag tog mig friheten att seminera 479 Gessie på egen hand på förmiddagen. Nå, det var inte så enkelt, då den andra kvigan 480 Grace hade så smalt huvud så hon kunde lirka sig ur fångstgrinden och börja bråka med skyddsrepet jag hade lagt bakom dem. Där stod jag då med Mustikstrået i en kviga som dansade samba. Första dosen for i golvet.

Men, jag brukar ju inte ge upp så lätt, utan jag hämtade ny dos och prövade en gång till. Denna gång gick det bättre, även om Gessie nu började tycka att det räcker med mina påhitt.

480 började jag inte pröva på igen själv, utan jag tänkte att jag överlåter henne åt seminören som ändå är på väg. Så hann jag byta plats på kvigorna i låsgrinden också och få fast Grace i den smalare fångstgrinden.


Nå om man har transportbil och seminör beställd till nyårsafton, när tror ni de kommer? Nå förstås samtidigt.

Seminören fick vänta lite medan vi lastade avelskvigorna. Lastningen gick lungt och bra, flickorna bara traskade på bilen.

Och sen blev Grace snabbt seminerad av proffs. Det blev Mustik även till henne.

Både Gessie och Grace har norska Ja P av Nes som pappa.


Vi städade bort grindar och Krister fick sköta resten av djuren själv, så gick jag in och förberedde nyårsmaten.

Ja, och så sålde jag två avelstjurar till en gård på onsdagen också. Djurförsäljningenhar faktiskt gått oväntat bra i år, jag har riktigt tappat räkningen på hur många jag sålt. Måste räkna över dem någon dag.

Men tjurarna flyttar först i maj i år.


Till nyårsmiddag gjorde jag först en knäckesmörgås med gravad sik från sundet. Tack Kalle!

Sen gjorde jag klyftpotatis av potatis från byn. Tack Bernt!

Och till det blev det lövbiff av älgytterfile´i cognac-gräddsås. Tack Lucas!

Gott blev det. 


Sen klarade vi faktiskt av att hålla oss vakna till tolvslaget. Linn gick ut för att hålla hästarna lugna under tolvslaget och jag gick med Yezz och valparna. Valparna reagerade inte alls på raketljuden, men Yezz flåsade lite upphetsat. Jag låtsades inte om något utan pratade på som vanligt med valparna.


Hästarna däremot blev rätt så stressade. De var intagna i box för att inte kunna slita sig i panik.

Jag är ingen stor vän av raketer. Så jäkla onödigt. Men folk tycks ju tycka att det är roligt. Men medge att det är ett rätt så konstigt beteende, om man tänker efter. Eller?


Valparna blir sötare för var dag. Jag har svårt att slita mig ur valplådan. Men nu är det betydligt mer arbete med dem än tidigare. Mat och skit och gos. I den ordningen.

   

Den 30.1 är de leveransklara. Halva tiden har gått idag. Ja jisses, idag ska de ju vägas och avmaskas igen. Tänkte nästan glömma det.


Igår var vi också på sightseeing till ett av våra projekt. Rörläggning av ett utfall som gör att 4 skiften blir 1.

 

På måndag börjar täckdikningen av skiftet om det inte fryser ihop för mycket.


Vi går mot ljusare tider gott folk!

 

God fortsättning!  

Av Cindi Groop - 30 december 2020 11:00

Jo, nu har vi kommit fram till bokstaven O i valpkullar.

O är kanske inte den lättaste att hitta fina namn på. Speciellt på flickorna.

Vi har Olle, Otto, Oreo och Olga. Men sen?


Har du förslag på flicknamn, gärna korta, får vara fantasifulla, så tar jag gärna emot.

       

Av Cindi Groop - 30 december 2020 07:34

Kikar bara in för att uppdatera lite om valparna.

De har nu flyttat ur valplådan och in i sin nya enrummare.

 

De har börjat äta valpfoder, nu två gånger per dag, men det kommer snabbt att utökas tills vi är uppe i 5 gånger per dag, vartefter att Yezz börjar mata dem allt mindre.

Nu leker de också friskt, så jag måste börja hitta på lite leksaker åt dem. Ett stort älgben ska de i alla fall få att gnaga på.


Och de är helt ljuvliga   


Just nu vill man bara spara hela bunten. Men jag vet ju nog att då vi har 8 stycken 8 veckor gamla valpar så är man ganska glad då de flyttar.


 


Men just nu njuter vi av världens sötaste små gullungar.


Av Cindi Groop - 17 december 2020 08:57

Nåja, nu är det lite lättare att skriva igen.


Det har hänt en hel del sedan sist, bl.a har jag klarat min semineringsexamen! Yeiii!!

I tisdags hade jag två kor i brunst och då min bedömare hade passligt att komma så sa jag att då kör vi! Antingen så klarar jag det, eller så måste vi prova igen senare.

 

Och det behövdes faktiskt två kor. Den första lyckades jag inte med. Men till mitt försvar så var det en gammal stor ko som var svår att seminera. Så seminören fick seminera henne färdig.

Men med den andra kon så kändes det direkt helt annorlunda och jag klarade av att seminera den rätt. Godkänd!


Nå, det betyder ju då inte att jag får börja seminera själv. Först måste jag klara teoridelen. Den bokades då till 5.1 Suck. Förstås är det jul och ingenting händer. Och om jag klara teoridelen så är det examen först 18.1

Och då är ju vinterns semineringsperiod passligt över.


Så det blev inte riktigt som jag planerade, att jag skulle seminera allt själv nu i december - januari, för att få ett eget betyg över hur bra jag lyckats. Men jag får ta nya tag i slutet av maj.

Men då har jag ju mina fina importtjurar. Då är det större press på att jag faktiskt lyckas. Men den dagen den sorgen.


Idag har jag två kvigor som ska semineras, så jag har ringt till seminbeställningen som vanligt och seminören kommer mellan kl 14-16.

Jag kommer ju nog att utnyttja tillfället och seminera själv under övervakning. Det får jag alltså fortsätta med, men jag har inte befogenhet att sätta in semineringen till djurregistret. Byråkrati ni vet.......


Nåja, det pågår ju annat också. Fast minnet kanske sviker en del nu då jag inte bloggat på ett tag.


Jo, ni vet jag tackar ju gärna ja, både till det ena och det andra. Jag tänker lite att man ångrar ofta inte sånt man gjort, men kanske sånt man inte vågade göra. Så jag tackar ja och ser vad som händer helt enkelt. 

Inte alltid så kloka beslut, men, what the heck.


Så då pandemin började på i våras, så tog jag beslutet att nu reser vi ingenstans. Vi har rest kors och tvärs tidigare, nu tar vi paus i åtminstone ett år, eller så länge det krävs helt enkelt. Bra för miljön, plånboken och hälsan helt klart. Det var ett ganska lätt beslut.


Nå, då på våren hade vi ett möte med simmentalföreningen där jag fick frågan om jag kunde ställa upp som representant för finsk simmental i de nordiska avelsrådets möte, för alla biffraser, i Danmark i höst. Ordföranden skulle annars ha varit den som åkt, men då hennes engelska inte är så stark, så undrade hon om jag kunde åka till Danmark istället.

Det här var alltså tidsmässigt ungefär samtidigt som jag precis tagit beslutet att inte lämna gården, i princip, innan pandemin är över.

Vad tror ni jag svarde?

Jepp, jovisst kan jag åka till Danmark. Det blir kul!

Öhhhhh, hallå dingdong!

 


Nå, det bestämdes att jag skulle åka. Sen hörde jag ingenting på lång tid och vi funderade att jag kanske blivit utbytt. Men mötet hade bara blivit framflyttat till januari 2021. Och nu, tack och lov, kom beskedet att vi kommer att ha mötet via datorn. Ahh, så skönt.

Eller förstås hade det varit roligt att åka till Danmark, men i dessa tider så känns det betydligt bättre att få sitta hemma i soffan och delta på distans.


Så jag ska få delta i ett möte om avelsutveckling och samarbete i Norden. Häftigt!

Vi får återkomma till ämnet senare.


Ja valparna också. Det växer och blir stora. Nu börjar ögonen glisa litet. Just nu är det jättekul med valpar. Yezz sköter ju dem helt ännu. Jag bara sitter och pussar på små sötnosar. Nästa vecka börjar matning och skitstädning, så då kanske jag är av annan åsikt igen. Men just nu njuter vi av valparna.

       



Av Cindi Groop - 10 december 2020 14:22

Igår kom jag så äntligen igång med semineringsövningarna igen. Det var ett gäng kvigor som arbetade sig svettiga på tisdag kväll, så på onsdag ringde jag och hörde mig för om min övningsseminör var i tjänst. Och det var hon, så jag bokade henne att komma till oss sist på dagen och med tilläggstid, så att jag fick öva seminering under övervakning.

På onsdag visste jag inte 100% säkert vilka alla kvigor som på riktigt var i brunst och vilka som bara var med och hoppade för nöjes skull. Men helt säker var jag på 475. Så henne satte jag fast i låsgrinden, byggde box runt omkring så inga extra kvigor skulle störa och hämtade alla tillbehör: min semineringsväska, varm vatten, mappen med djurkorten och skyddsförklädet.

Då seminören kom så gick vi först igenom alla moment. Putsa pistoletten, saxen och pincetten. Ta fram rätt dos ur kvävebyttan och värm upp den i 33-37 gradigt vatten. Sätt på skyddskläder och handskar, torka av dosen, läs att det är rätt tjur, i detta fall Mustik. Trä på dosen i pistoletten, klipp av änden, sätt på skyddsrör, kolla att det kommer ut en droppe. Sätt dosändan i armvecket, sätt glidmedel på skyddshansken och gå till kvigan.

Sätt in änden av pistoletten och töm tarmen med höger hand. Stryk in armen och sök upp livmoderhalsen. Just det, man söker ju liksom i blindo. Vad är det för delar jag håller i? Jag söker och känner, hittar livmoderhalsen, som ska kännas som ett hammarskaft, men hittar ändå inte rätt med pistoletten. kvigan rör på sig, jag tappar greppet och pistoletten faller i golvet. Okej, börja om från början. Samma procedur.

Denna gång känner seminören först och kan därefter instruera mig och då går det bättre. Jag trycker av dosen och jag har seminerat min första kviga! Jippii!

Det tog ju rätt lång tid, men kvigan stod snällt stilla.


Nå ännu vet vi ju inte om det lyckades. Om 3 veckor ser vi om hon kommer i ny brunst eller om hon blev dräktig direkt. Men jag har ju fler kvigor att träna på. Så vi fortsätter övervaka kvigornas beteende och hoppas på att seminören har tid att träna med mig. Snart är jag förhoppningsvis redo för examen.


Bifogar bild på min avelsplan. All världens dataprogram för korna har vi, men då jag vill ha något gjort så är det fortfarande rutigt papper och penna som gäller. Säkert finns det någon funktion i programmet som kan göra samma sak, men jag orkar inte söka. Vad är det för fel på papper och penna förresten?

 

Av Cindi Groop - 9 december 2020 10:41

Ja förlåt, jag lämnade er med en cliffhanger senast.


De som följer Räfbackens ranch på facebook så har ju sett att valparna har anlänt, men nu hinner jag också hit.


Valpningen var ju lite av en känslornas berg-och dalbana. Hon åt inget på fredag och sent på kvällen började hon flåsa. Ett-tiden lugnade hon ner sig lite så då gick jag och la mig. Checade läget med jämna mellanrum, men bara flåsande och en sorgsen blick. Hon sökte mitt stöd, så de blev en hel del kram och pepp. Duktig gumman!

Nå, tiden gick och då det blev lördag kväll och inget hänt så blev jag lite orolig. Läser i boken att första stadiet tar 4-12 timmar, men ibland upp till 36 timmar.

Då det gått 24 timmar så börjar det ju nog bli lite olustigt.

Men just då jag börjar fundera på att ringa dejourerande veterinär så märker jag att hennes beteende ändras. Hon krafsar och biter sönder tidningarna jag bäddat med och så börjar hon få tydliga värkar.


Och så äntligen kommer första flickan.

 

Yezz forsätter krafsa och kämpa, så jag tar hand om valpen. Torkar torr och lägger i en filt under värmelampan.

Så går kvällen. Först kommer 5 flickor och jag börjar undra om han inte alls kan göra pojkar den där Sune. Men så svänger det och till sist kommer 3 pojkar. 8 valpar!

Oj söta öde. 

Yezz är jätteduktig och valparna verkar mätta och nöjda. Nu gäller det att se till att Yezz får tillräckligt med mat så att hon har mjölk åt alla.

 

Jag lovade att aldrig mer gå igenom något dylikt. Ojoj, tänk om något gått fel och Yezz hade dött. Nä, det gick ju hur bra som helst, men spännande var det.

     



Presentation

Fråga mig

4 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
     
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
<<< Februari 2024
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards