Senaste inläggen

Av Cindi Groop - 2 oktober 2018 17:35

Idag blåste det bara 2-3m/s och vi kunde ge oss iväg ut till Märigrund för att ta hem tackorna.

Klockan 10 startade vi från sundet. Väl i hamn började gubbarna bygga upp en liten fålla av mina flyttbara grindar och jag och hundarna gav oss iväg för att söka tackorna.

Jag gick rakt söderut från minnesmärket över de saknade från Riipelälinjen, mot klipporna, och jag hann inte gå långt före jag fick ett bräkande svar på mina lockrop.

Hundarna som sprang ivrigt före mig och sökte och ändrade plötsligt stil och kröp ihop och började fösa flocken mot mig. Jag vände på klacken och började gå mot flotten. Där hade de precis fått grindarna på plats och fåren sprang rätt in. Det tog inte många minuter. MEN, det var bara 19 djur. Det borde vara 32.


Vi skulle ändå köra fåren i två omgångar, så vi lastade de 19 fåren och for iväg med första lasset.

 

Jag och hundarna blev ensamma kvar för att söka efter resten.


Först gick vi tillbaka där vi hittade första gruppen och så gick vi runt hela södra udden runt fyren utan att se några får. Sen gick vi tillbaka till hamnen för att se om de kanske sökt sig dit. Fortfarande ingen skymt av dem.

Vi tog en tur tvärs över ön rakt västerut och gick sedan söderut längs stranden och så tillbaka till hamnen igen. Inga får!

Nu ser jag redan att flotten syns vid Ledörens södra udde på väg tillbaka.

Jag fortsätter in i skogen norrut. Här växer mycket enrisbuskar och det är ganska besvärlig terräng att ta sig fram i, men fåren har gjort små stigar kors och tvärs som gör det lättare att ta sig fram på.

Hundarna springer kors och tvärs och söker. Plötsligt ger Nemo upp ett skall. Border collies ska inte skälla, men nu förstår jag att han hittat något. Om det är älg, hjort, björn, varg eller får vet jag förstås inte då, men jag återupptar mina lockrop och försöker ropa så högt jag kan. I skogen hörs min röst ganska bra, men vid stränderna försvinner ropen då vågorna slår mot klipporna.

Men Nemo har hittat flocken och plötsligt kommer 13 får springande mot mig. Jag svänger på klacken och skyndar mot hamnen. Där har Krister, pappa och Kalle precis tagit iland och jag får leda fåren rakt på flotten utan att ta in dem i fållan. Några missar rampen och hoppar upp på flotten från vattnet. På utsidan av fållan, men det går ju att öppna och släppa in dem.


32 får körde vi ut och 32 fina får kom hem. Det syntes bra att de betat på hela ön. I år har det ju varit extremt torrt, men jag gissar att 30-40 får är ett lämpligt antal får att sköta holmen. Man måste ju lära sig vad ett lämpligt betestryck är.

Och det kunde inte gå snabbare än vad det gjorde även om jag misströstade ett tag då jag inte trodde jag skulle hitta de sista fåren.

Klockan två var vi färdiga och hade alla djur på torra land. Då återstod bara att köra hem dem i hästtransporten de 13 km hem. Det blev 3 varv och jag hade alla hemma till klockan 4 och då fick jag bara byta bil och åka och hämta Liam till Päivis.

 

Nemo har koll på tackorna.

 

Dragbåten och Kalle.

 

Pappa i hjälpbåten.

 

Vi var nästan rädda att Yezz skulle falla i vattnet där hon låg och tog igen sig på hemfärden. Riktigt på kanten.

 

Skönt med ett dopp efter tuff arbetsdag. Och vad högt vatten vi har!


Och så skönt det känns att ha hem fåren. Imorgon ska vi försöka köra hem kossorna från Sjöslätan. Vi rustar inför vintern.



ANNONS
Av Cindi Groop - 30 september 2018 08:00

Gnällig unge igår visade sig utmynna i feber och spysjuka. Inte konstigt att man är gnällig om man är sjuk. Borde kanske mammor förstå......


Idag vaknar en pigg unge klockan 6 och vill genast upp och leka. Kul söndagmorgon.


Jag knäpper på en kaffepanna och försöker hänga med i svängarna. 

Nu är vi nyduschade och myskläderna är på. Första dagen jag sätter på långkalsongerna idag faktiskt.

Känner mig själv lite halvkrasslig. Inte magsjuk, men känns lite som en förkylning i starttagen. Hoppas det inte bryter ut.

Barnprogram på tv är ju underbart. Nu hålls han lugn en stund.


Ska försöka ta det lite lugnare idag. Kanske hinner jag med mitt program i nästa vecka. Till nästa helg hoppas jag kunna rapportera att alla djur är hemma och under tak. Så en hektiskt vecka väntar.  Nej, nu ska jag inte börja stressa över det. Idag ska vi leka och kramas.


För två veckor sedan for vi på en liten utflykt till Valsberget som söndagsprogram. Mitt första besök på denna vandringsled. Riktigt trevligt ställe.

         


ANNONS
Av Cindi Groop - 30 september 2018 05:30

Kom att tänka på att det i år är 30 år sedan jag hade min första valpkull. Vi for med vår labrador Becky ända till Kuopio för att para med någon snygg utställningshund. Ja, jag var galen redan på den tiden tydligen.

En rolig erfarenhet och en historia man får le åt idag.


Genom åren har jag då också träffat alla möjliga och omöjliga valpköpare. Jag minns en gång då jag hade en kull border collies. Jag minns inte vilket år, men det var någon gång på 1990-talet. Jag hade en osåld hanhund kvar och satte in annons i tidningen. Då ringde en fårbonde från Malax och var intresserad av att köpa. Jag blev ju ivrig, för det fanns inte så många fårbönder på den tiden som förstod sig på vallning av får med hund.

Vi kom överens om dag och tid då han skulle komma.

Nå klockan gick och ingen kom. Jag väntade i flera timmar och tänkte till slut att han nog ångrat sig.

Då ser jag plötsligt någon komma på cykel längs vår gårdsväg.

Vem är det här funderar jag en stund. Det är valpspekulanten! På cykel från Malax! Ja vad kan det vara 60-70km?


Jag pratar en stund med honom om valparna och undrar lite försiktigt hur han tänkte transportera hem valpen?

Ja han tänkte sätta den i en låda bak på cykeln och trampa hem med den.

Sväng cykeln och kom inte hit igen!


Jag blev lite uppskakad faktiskt. Tänkte han faktiskt cykla flera timmar med en valp i en låda?


Valpen fick sedan ett riktigt bra hem, men cykelgubben blev starkast kvar i minnet.


Här är en bild från Finska mästerskapen i vallning för 20 år sedan.

 

Jag och Chess i mitten med några av hennes valpar som hjälpte till att ställa ut fåren på tävlingen. Det var första gången jag tävlade i ett FM då. Chess fick en andra plats i unghundsklassen.


Här en bild på vinnarna i högsta klassen.

 

Åtminstone några av dem är fortfarande aktiva tävlande än. Bl.a Annika som sitter här på bilden. Hon var en av domarna då Yezz tog FM-guld i juniorklassen för 4 år sedan.


Saknar att ha en bunt med valpar runt fötterna, men det är inte aktuellt för tillfället. Men någon gång blir det säkert valpar igen.

Av Cindi Groop - 29 september 2018 11:51

Alltså jag gillar att jobba. Att bara vara hemma och leka i sandlådan passar inte riktigt mig. Jag kan sitta där och bara önska att jag skulle få gå och mocka lite skit helst. Ja, jag är lite knasig, jag vet. Men jag blir liksom helt passiv då jag inte kan jobba. Eller, då man har med barn så går det liksom inte att göra något annat helhjärtat. Man blir alltid avbruten. Och då blir jag liksom, ja jag vet inte riktigt vilket ord jag ska använda, men allt går liksom i slowmotion.

Jag borde ju rimligtvis kunna vika tvätten och dammsuga, plocka bort utemöblerna och elda i pannan så vi har varmvatten helst. Men allt blir så himla omständigt då man har med en treåring. Jag blir helt utmattad. Sen blir jag arg och frustrerad då jag inte får göra det jag borde. Och sen stänger jag av och orkar inte göra något. Och sen har jag dåligt samvete över att jag inte får någonting gjort och över att jag är en sån dålig mamma med dåligt humör och en värdelös lekkompis. Och så tröstar jag med en låda oreokex.

Och jag orkar inte tänka på allt som borde göras där ute.


Försöker muntra upp mig med att tänka på djuren.

Fast den lilla förstfödda kalvens bakben hade nog en fraktur. Vi klippte bort mitt första försök till stödbandage och satte på nytt och en pinne som stöd så att den inte behöver stiga ner och belasta klöven. Fast jag tror nog att benen kommer att växa lite snett. Jag hann inte ta hand om den i tid helt enkelt. Nu mår den nog bra och vi ger smärtstillande. Pigg och nöjd är hon. Men harmligt på en fin kokalv. Får se om det blir köttdjur istället för avelsdjur. Troligen. Suck.


Jag klara heller inte av att motivera abiturienten till att läsa inför sina tentor. Känns som om jag tjatat på läxläsningen i hundra år nu. Pojken är myndig.

Svårt att peppa då man själv knappt får igång dammsugaren.


Allt jag vill är ju att få mocka lite skit...... för mig själv.


Känslan då man byggt stängsel hela dagen och elnätet räcker nästan ända fram.

 


Glad är jag dock över fina Dietrisch och hennes första kalv Fischer, efter Pepper.


 Väntar ytterligare två kalvar efter Pepper i höst. Hoppas deras förlossningar går lika bra.




Av Cindi Groop - 27 september 2018 22:00

Hemkommen från ett bondmöte med kvällskaffe så nu är jag onödigt pigg. Lyssnar på Nemo i källaren som verkar nervös. Han skäller och krafsar på dörren. Hoppas inget farligt lurar där ute i mörkret. Blir troligen höstens första frostnatt i natt. Temperaturen ligger bara på plus 1 grad nu redan.


Bondemötet var en diskussion med Ösp´s riksdagskandidat. Svårt att få in någon bonde i riksdagen denna gång misstänker jag. Men, strongt att någon tar sig tiden att köra runt på mötet och satsa tid och pengar på att kandidera. Val blir det i april.


De senaste dagarna har kalvningarna satt igång på allvar. Den första lilla som kom hade lite svårt att stöda på frambenen. Och jag misstänker att hon blivit på trampad på ena bakbenent. Hon ömmar rejält. Jag har gett Selvet och Ketovet, lindat och stött benet och tagit in dem i box. Hon är pigg och framåt, men det är nog något konstigt med benet. Måste försöka hinna titta ordentligt på det imorgon.

Den förstakvigan har fått en tjurkalv efter Pepper som jag var nervös för. Jag hjälpte nog till att dra, men det brukar jag göra med alla kvigor som tillåter att jag hjälper till. Jag var ensam hemma och det var nog lite spännande ifall det skulle bli några bekymmer. Men den kom nog ut helt normalt. Och efter några timmar gick jag ut igen och hjälpte den att komma igång med diandet. Nu mår nog kalv och ko riktigt bra. Blir märkning och vägning imorgon. Och så får de gå ut i stora flocken, för jag behöver en ledig box till nästa väntade kalvningar. Zeline har också fått sin kalv. Hon brydde sig först inte riktigt om den, men efter att jag haft fast henne i låsfronten och fått kalven att dricka så hittade hon äntligen sina moderskänslor.

Dessutom stod Betty med en nyfödd kalv idag på morgonen där ute. Jag stängde nog in dem i box för säkerhets skull, men det ser nog helt bra ut.

Det är kanske lite oroligt ute i stora gruppen för att vi avskiljt de första av vårens kalvar från mödrarna. De kan fortfarande se och lukta på varandra genom grindarna, men de slipper inte till att dia. 

Jag brukar passa på att avvänja då det är oväder ute. Om det är alldeles lugnt så hörs deras råmande garanterat över hela byn. Nu tror jag att det bara är de närmaste grannarna som drabbas.


Slaktbilen var och hämtade en kviga, en ko och 7 baggar i förrgår. Krister var ute och balade gräs, så jag lovade fixa lastningen ensam. Eller ensam och ensam, jag har ju mina hundar.

Kon och kvigan byggde jag en drivgång av 3m grindar. Så det var i princip bara att öppna dörrarna på bilen så gick de självmant på.

Då baggarna skulle lastat så sa jag åt dem att ställa bilen mitt på gården så hundarna får jobba fritt. Och det gick ju som en dans. Det var baggarna som var med på vallningsuppvisning till Ilmajoki två veckor sedan, så de var ju helt lugna och trygga med hundarna.

Oj, vad vi brukar få svettas då vi lastar får, sa gubbarna och undrade om de får ringa sen då de ska lasta får igen   


Jag har tagit emot ganska mycket beställningar på malet kött och hade planerat att ta hela kvigan som återtag och sälja bakdelarna till kött och framdelarna som malet. Men så blev jag orolig att köttet inte skulle räcka till alla beställningar, så jag tog återtag på 1/4 framdel av kon också till malet kött. Jag hade räknat med att kvigan väger ca 280kg. Nå, hon vägde 340kg. Så jag får hem allt det plus 1/4 framdel till av kossan som vägde över 400kg. Jisses vad mycket kött det kommer att bli. Får se hur mycket jag måste frysa in själv. 


Baggarna var annars i perfekt vikt mellan 20-26kg. Bra gjort av överraskningslammen som enbart gått på borttorkat bete i sommar. Inget kraftfoder alls har de fått i sommar.


Ännu finns ju de `riktiga` lammen. Men de får gå kvar till årsskiftet någon gång. De går ännu på bete, men efter frosten inatt blir det väl nog att börja fundera på någon stödutfodring säkert.

Jag flyttade hem tackorna som gått på bete med vanligt stängsel till rovdjursavvisande stängsel idag. dessutom ser jag dem nu från köksfönstret. Känns mycket tryggare. 

Alltså vargar som rör sig på gårdsplaner i dagsljus börjar ju bli vardag i våra trakter nu. Jag har inget emot vargen som djur, men vargen är ett farligt djur som faktiskt inte har så stor skillnad på vad som står på menyn. Det är tillfället som ger bytet. Och ju mer den tillåts gå ohotad bland människor desto större blir risken att den någon gång får tillfälle att ta en människa. Barn eller vuxen. En vargflock har inget problem att fälla en vuxen människa.

Det här är ju inte något fel i vargens synsätt. Vargen ska ha mat och den skaffar sin mat på enklaste möjliga sätt. Och nu har den lärt sig att människan inte är farlig. Den blir inte jagad. Alltså kan den tryggt gå omkring bland människor och ta husdjur eller annat som är lättfångat.

Nåja, det om det.

Tyvärr är detta något vi tydligen måste leva med nu. För vissa av oss är hotet större än för andra. Det känns inte särskillt roligt kan jag säga.


Tackorna på Märigrund är fortfarande kvar. Jag hoppas på lugnare väder nästa vecka. I väderleksrapporten har de redan börjat visa snöflingor på vissa ställen. Måtte vinden mojna så vi får hem dem snart.

Hästarna ska tas hem till helgen också. Nu växer inte gräset mer.


Krister har slagit det sista gräset idag. Imorgon tvättar han slåttermaskin och ställer undan den till vintern. Balning förhoppningsvis i övermorgon. Faktiskt rätt bra gräs som kommer nu. Inte så stor mängd, men grönt och fint. Djuren verkat tycka att det är smakligt också.


Jisses vad en kopp kaffe på kvällen är effektivt. Nu måste jag nog börja söka mig i säng. 

Tack till dig som orkade läsa ända till slutet.



Av Cindi Groop - 25 september 2018 05:30

Märigrund är ju en ö längst ut i havsbandet. Sverige är nästa stopp. Där finns inga sommarstugor och ingen el. Endast några enkla fiskestugor som använts av fiskare i långa tider. Märigrund har en jättebra naturlig hamn som är skyddad från vindar från de flesta vindriktningarna.


Vi åker dit och tittar till fåren så ofta vi kan och då det är så lugnt så vi tar oss ut riskfritt. Jag och min pappa var ut en vacker höstdag och tittade till dem. Bifogar lite foton.

             

Brumma kom genast och ville gosa. Härliga Brumma.


Fåren var välmående och betet verkade räcka till.


Det enda som inte var så roligt var allt skräp som hade flutit i land över alla stränderna. Vi plockade med allt vi kunde få med, men mycket blev kvar. Det är bara sorgligt. Vad hände med Håll skärgården ren?

 

Kanske dags för ett jippo av något slag? Nerskräpande är så otroligt onödigt. Har folk inget vett i skallen alls? Vi har ju så välfungerande sophämtning.


Nästa gång ska jag ta med en rulle med svarta sopsäckar och samla en större mängd. Så här kan det ju inte fortsätta.


Och nu vill jag ha hem mina fina tackor. Visst är det roligt att sätta ut alla djuren på bete. Men frågan är om det inte är ännu roligare då man har alla hemma under tak igen. Där man vet att de är trygga från vargen och där man kan behandla alla åkommor och ha kolla på att alla får mat och vatten  i rätt mängd alla dagar. Borta bra men hemma bäst, eller hur är det?

Av Cindi Groop - 24 september 2018 05:30

i våras tog Lucas hem en pumpaplanta som de drivit upp på skolan. Och tack vare den varma sköna sommaren kommer vi att få skörda pumpa i år. Även om den stackars plantan levde alltför länge i en liten kruka i källaren. Jag hittade ingenstans att gräva ner den helt enkelt eftersom de sprider ut sig långa vägar. Tills jag kom på att vi hade en gammal cementring som inte hade någon uppgift i livet.

 

En annan rolig växt var denna klätterväxt som jag köpte efter midsommar och som då var ganska skruttig. Men ännu nu i slutet av september så är den översållad med blommor. En sån där positiv överraskning. Tror den kallas något i stil med Törnrosas kjolar, men är inte säker.

 

De kronärtskockor som jag inte hunnit skörda så får så spännande blommor. Jag måste följa med och se ifall jag kanske kan skörda fröer till nästa vår.

 

Och våra galna Ostara jordgubbar går an och blommar så länge det är plusgrader.

 

Vi har dessutom fått njuta av fantastiska grönsaker i år. Lite tråkigt då nästan allt mognar samtidigt och man nästan inte hinner ta vara på allt det goda. 

   

Men vin ska det tydligen bli i år. Husets stora grabbar har något som bubblar i källaren. Jag har tagit mina händer från vintillverkningen. Brukar smaka mer eller mindre skit. Nå, förhoppningsvis lyckas de bättre i år. De har blandat i både äpplen och russin förutom vindruvorna. Kanske vi får smaka till jul?




Av Cindi Groop - 23 september 2018 12:21

Jag skrev ju att jag hade två kor i kalvningsbox. Tror ni inte Billie, som går där ute och har beräknad tid 28.9, är först ut i höst.

 

En fin liten kalv efter Unne.


Lite svårare att ha koll på att den stiger upp och börjar dricka där ute, men det ser nu bra ut än i alla fall. Får se om vi behöver stänga in dem eller om  de klarar sig själva.


Billie har lidit lite av inkontinens i sommar och gått an och skvättat hela tiden. Hoppas det blir bättre nu efter kalvningen. Det har inte sett så trevligt ut med rinnande piss mest hela tiden.


Nu ska jag slänga ungarna i bilen och åka ner till skären och se om flotten fortfarande guppar i stranden efter första höststormen.

Presentation

Fråga mig

4 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
   
1
2
3
4
5
6
7
8 9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< April 2020
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ rafbackensranch med Blogkeen
Följ rafbackensranch med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se